Aprilbebis 2016

Och småäter och dricker hela tiden.

Var bor ni allihopa?

Menade i kombination med mina seabands så måste jag ta det lugnt och fortfarande se till att småäta och dricka för om jag skippar att äta eller om jag anstränger mig för hårt, tex som när jag cyklade hem från jobbet innan, så spyr jag. Så det blir en kombination av seabands, skorpor och citronvatten typ som hjälper mot det värsta. Men som sagt, att ta det lugnt är nyckeln i det hela för annars hjälper det inte alls. Stress är väldigt dåligt, speciellt när man redan mår illa. Då vill man verkligen inte ha hjärtat i halsgropen.

Jo jag förstår dig. Jag tror nog att seabands är värt att testa då jag inte kan äta utan dom. Men det är svårt med mat just nu. Var helt chockad över att jag kunde äta varm mat igår och idag! Trodde jag skulle börja gråta.

Man blir ju väldigt torr i munnen av lergiganen. Just nu ligger jag inne i personalrummet. Det serverades fisksoppa till vardtagarna och jag började må illa av doften så fick springa iväg :( jag är så rädd att jag inte kommer få godkänt...

Jag har haft lergigan mot klåda tidigare och fick alltid sova med en vattenflaska brevid mig och den var slut runt 3 varje natt. Fruktansvärt.

Jag berättade för min handledare och det känns som att jag nu inte får göra nånting. Var hemma och mådde dåligt under helgen och sen när jag berättade varför så varje gång hon ska in till någon så säger hon att jag inte behöver hänga med, att jag ska sätta mig med Damerna vid tvn vilket är fruktansvärt då jag har huvudvärk och tvn är typ på volym 60 då dom inget hör. Jag hade sett fram emot min praktik men nu vill jag inget hellre än att stanna hemma i mjukisbyxor och slippa allting. Jag känner mig riktigt nere :(

Var på väg till praktiken idag. Skulle haft samtal med handledare och lärare nu alldeles strax. Då gör min pojkvän slut så kom inte iväg. Legat och mått jättedåligt. Fast jag känner inte längre några gravsymtom. Brösten ömmar knappt och jag mår inte illa. Har inte ens brytt mig om att ta på mina seaband. Jag undrar om jag dött och barnet med mig.

Han bor inte här. Vi har haft ett långdistansförhållande sen tre år tillbaka och visst har det varit tufft men vi älskar varandra. Han är dock fem år yngre än mig och trots att han älskar mig så har han känt som att han inte varit redo att stadga sig fullt men ändå pratat om att flytta hit. Att jag nu dagen innan han åker hem får reda på att jag är gravid var som en chock och han ville visst vara för sig själv ett tag och fokusera på skola och lab/forskning och detta kom inte alls lämpligt och han känner sig sliten åt alla håll och han avslutade samtalet med att han älskar mig så mycket och alltid kommer göra men att han inte kan vara med mig och han vill heller inte att jag hör av mig. Jag är jätteledsen och det är fruktansvärt. Vi grät båda två i morse. Arg är jag med. Han är min bästa vän och detta är plågsamt. Hade en middag med kollegor som varit bestämt i fyra veckor och jag tvingade mig själv att gå och det var faktiskt skönt att komma ut efyer att ha sovit hela dagen. Nu när jag är hemma så vill jag bara ringa och berätta allt för honom. Det är så tomt.

Fy vilken natt! Jag har sprungit på toa stup i kvarten typ och haft mardrömmar om att jag fött men inte varit redo för bebisen och sen sprungit runt och letat mat åt denne då ingen hade förklarat att bebisar dricker mjölk från brösten. När jag förstod detta så försökte jag förgäves få ut mjölk och bebisen ville inte greppa tag heller och jag grät som bara den och trodde hon skulle dö.. Vaknat helt kallsvettig.

Hur ofta går ni på toa under natten?? Detta börjar bli jobbigt :(

Ojdå! Jag började känna av toaspring redan innan jag plussade. Det var faktiskt så jag märkte det.. Då jag aldrig springer särskilt ofta annars.