Behöver hjälp!

Om ni är 2 så råder jag er om ni har möjlighet att låta pappan vara hemma också. Om inte varje dag kanske att han jobbar halvtid, eller ett par lediga dagar/veckan. Ställ undan allt som dom kan tänkas hitta på. Så som nagellack, pennor, saxar, lim och vad det nu kan vara.

Försök få med dom i allt rörande bebisen. Blöjbyten, påklädning, gos osv. Se till att dom förstår att dom är storasyskon, och det är dom som fått ett lillasyskon. I andra hand får dom inse eller tro att det är erat barn liksom. Att det viktigaste är att dom blivit storasyskon.

Hitta på saker själva med dom, att ställa in 7 åringens träning tror jag tyvärr ger motsatt effekt, då han förmodligen ser det som att vore det inte för bebisen så hade han fått träna. Så jag tycker att det är ÄNNU viktigare att dom får ha sina saker, och inte ändra i era vanliga rutiner mer än ni måste.

Vi har tyvärr inte möjlighet att pappan är hemma. Jag har trott att jag har ställt undan allt men de klättrar och finner. Vi har låst dörrar till rum de ej får vara i. Men nu nyligen hittade jag dom klättrandes på bilen!!!! De satt på taket. Sen hade fyraåringen kissat på sin heltäckningsmatta. De har rivit sönder sina tapeter.
Jag blir galen på riktigt!!!!

Åh vad jobbigt det låter.. Har tyvärr inget råd förutom att plocka undan grejer, tror ni hanterar det rätt bra. Känner igen det där med amningen, att just då ska det hittas på saker. Var det likadant när de fick syskon andra gånger tidigare? De kanske triggar upp varandra?

Men alltså en sjuåring som gör sånt? Det låter faktiskt helt vansinnigt. Fungerar barnen normalt i övrigt, på skola och förskola? Har hela de här beteendena kommit i samband med bebis?

Sjuåringen har varit världens ordentligaste och snällaste innan bebis kom. Har pratat med BVC och de tror att han tagit några steg tillbaka sen bebis kom. Jag är lika chockad.
Vi försöker hitta på saker med dom enskilt också. Kan vara en sådan enkel sak som att en av dom får följa med och handla ensam med en av oss till att vi åker och tittar på handboll (7-åringens stora intresse), sitter och pysslar (4-åringens intresse) eller något annat.
Just nu känns allt hopplöst och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Anklagar mig själv för att vara dålig förälder som inte kan få mina barn att förstå att det de gör är fel. De är väldigt ångerfulla men sen händer det igen.
Vi drar oss för att åka iväg med barnen då de alltid hittar på något samtidigt känner vi att vi måste för de måste lära sig någon gång att uppföra sig.
Det har faktiskt varit bra dagar fram tills idag när de klättrade på bilen och 4-åringen kissade på golvet. Visserligen ligger jag i en dunderförkylning och har inte samma ork men innan detta hände hade vi varit på deras favoritlekplats. För där funkar det och de har superroligt.