Sambo nekar tydligt berusad smyger barn inblandade
Hej,
Hoppas verkligen på stöd och goda idéer här! Snälla läs och ge nig all er kunskap och erfarenhet.
Jag är sedan 6 1/2 år tillsammans med en man X och vi har 2 barn i förskoleåldern.
Nu såhär i efterhand har jag förstått att jag är riktigt blåst. Han dricker! Super sig inte redlös men tillräckligt berusad för att jag ska märka det.
Det började ca 1 1/2 år sedan eller 2 med att jag upptäckte att vi alltid började tjafsa då han druckit några öl. Vi har aldrig någonsin bråkat förutom vid några av de tillfällen då han druckit.
Började sedan finna ölflaskor och burkar i hallgarderoben, i hans arbetsväska och i barnens vagn i källaren. Vid fråga på varför det ligger där spelar han, och har vid alla tillfällen, spelat dum, förnekat och tillslut vänt det mot mig, som om det är jag som är sjuk för vad är det för konstigt? Vad är problemet?
Började sen finna 0,5 cl PET flaskor med vin slattar i!!!
Jag har som de flesta anhöriga vänt och vridit på det hela i mitt huvud och i "samtal" med honom . Jag har varit arg, ledsen, frågande, anklagande , lösningsorienterad, stöttande . Försökt alla medel för att hjälpa honom inse att han kommer förlora sin familj så som den ser ut idag. Han vägrar erkänna, vägrar ta emot hjälp .
Senaste månaderna inser jag nu att det blivit värre:( han kan stå vid diskbänken hemma och laga med när jag kommer hem, smått vinglandes. Läspar , slickar sig om läppen på konstigt sätt som han aldrig gjort innan. Han kan röra sig udda, sakta liksom.
Idag hann jag inte mer än att titta på honom innan jag visste att han iaf fått i sig ett glas. Han blir pratsam vilket han inte annars blir. Han har börjat häva ur sig opassande pinsamma saker så att jag skäms. Stinker parfym.
Jag har berättat att jag har en plan för hur mitt och barnens liv kommer se ut med eller utan honom, sagt att jag inte längre är rädd för att vara ensamstående med barnen. Dom och jag måste skonas.
Enligt honom är det jag som är dum i huvudet.
Försökt nå ut till en sv hans släktingar men får inget stöd.
Hade sett fram emot en solresa där jag tyvärr visste att för honom var öl oundvikligt. Hade betalat 30000, var så nära att ställa in men gjorde inte det. Han skötte sig ok tills en dag då han, vad jag såg, drack kanske 2 öl, sen kunde han inte ställa sig upp från solsängen utan att hålla sig i parasollen, tog 3 min för honom att komma på fötter sakta sakta. Gick i slowmotion för att sedan på något sätt halka/snubbla på sig själv(?) pladask utanför hotellrumsdörren varpå jag väser ( men vad fan nu ställer du dig upp OMEDELBaRT!!! Vad fan håller du på med??
Han la sig på soffan medans jag försökte få ungarna klara för middag som inte skulle bli i hotellrestaursngrn sv ren skam för tänk om någon hade sett ???!!!
Adrenalinet rusade och jag mådde så dåligt , sa till barnen oj pappa halkade det var blött på stengolvet, pappa är trött från solen och värmen vi låter honom vila, vi kvar lite film och duschar sen ut o äter och hittar på något kul. Så får pappa vila ett tag.
Fick daska gubben i ansiktet 3 ggr, hårdare för varje gång, försökte tala till honom så att ungarna inte skulle höra från rummet intill. Han tittade med dimmig obehaglig onörvarande blick som gick rätt förbi mig. Säger till X att " hallå hör du mig, nu tar jag ut barnen vi går ut och äter och göt något roligt. Hallå fattar du? Hallå hör du mig? Jag har ungarna med mig. Du går inte ut ur detta rum fattar du jag tar med mat till dig."
Tog hans plånbok och gick.
Tog med ungarna på 3 och 5 ut och käkade på restaurang , åkte karusell och försökte hålls skenet uppe.
Kommer till hotellrummet då är han inte där?! Gör iordning barne för säng, de får se lite film .han kommer in jag frågßr vart han varit då har karlskrället vart i hotellbaren vid underhållningen och tar "en öl och väntat på er" (????)
Detta är inte det enda han gjort orkar inte dra allt och ni orkar inte läsa allt.
Vad vill jag då? Han kommer aldrig ta till sig ett uns vad jag ser ske här.
Han måste ut!! ut!! Nej det är inget förhastat jag har tänkt över detta men hur ska det gå till. Jag har inget nätverk utom jobbarkompisar och en riktigt stöttande men hönsägg mamma som skulle få hjärtinfarkt om hon fick höra vad som händer hennes dotter och barnbarn .
Vi bor i hyreslägenhet som jag står på, men han har liks rätt till boendet då vi flyttade hot för att bo ihop!!! Äldsta flickan har börjat uppmärksamma saker som är skumma fast hon förstår inte till fullo vad som är så fel. Snart kommer hon förstå för detta eskalerar fortare än jag trott.
Ja vill bara att barnen ska vara trygga och ha lugn o ro.
Hur ska ja göra? Stressen är offentlig, har det inte lätt på jobbet heller med mycket som händer hela tiden. Känns som om jag går runt med adrenalin ruschar dagarna i ända, somnar inåt förens 2 på nätterna upp och iväg mår sämre på hemvägen än påväg till jobbet. Ångesten är total!!! Kan inte utsätta barnen för detta!!!!!
Vad ska jag ta mig till praktiskt. Vill inte flytta, kan inte har inte psyket att flytta, vilket jag annars gjort, han är den som måste gå.
Vart kan jag vända mig? Vilka trådar ska jag dra i. Jag går i väggen.
Hjälp snälla!!!!