Anonym (Iris) skrev 2015-09-19 10:11:20 följande:
Läser man TS ser man att han inte "hamnade på sjukhus". Han fick följa med sin bonuspappa (som är barnläkare med jourtjänstgöring just denna kvällen) dit eftersom TS (som var planerat barnfri med man som skulle jobba) var på restaurang med vänner när grabben ringde hem och ville bli hämtad.
Pojken ville inte vara kvar hos sin pappa efter styvmammas utbrott och pappas svek.
Att, som du i din sista mening gör, lägga skulden på ett barn och på det sättet urskulda en vuxen människas besinningslösa utbrott -hur tänker du????
Ungen kan försöka få så många sjukdomsvinster som helst, det är ändå inte OK att bete sig som pappans sambo gjorde. Sjukt att du och så många fler tycker att HON gjorde rätt!
Jag skulle aldrig lägga skulden på ett barn, men inte heller tror jag att barn med en i värsta fallet, livshotande diagnos är annorlunda än andra barn i sin ålder. Och jag tycker heller inte att ett barn med t.ex. diabetes I är alltid bara ett offer bara eller att alla sjuka barn är små änglar bara för att.
Som sagt, jag har en 8-åring hemma med den diagnosen. När skolan började undrade jag varför det alltid fanns 2 pojkar som burit hem hennes skolgrejer tills jag kom på att hon hade berättat för dem att de måste göra det för att hon är ju sjuk......
Det jag tänkte säga här är att barn, när de blir medvetna om sin sjukdom även kan uppleva det som en fördel i vissa situationer, och de kommer utnyttja det, främst när det gäller diverse bonusföräldrar eller liknande.
Var och en hemma hos oss får ta ut vad som helst ur vår kylskåp utan att fråga, men om de har dessa regler hemma hos pappans nya familj, är det väl bara att acceptera det, eller hur?