Får inte i mig mat eller vatten pga svår smärta högt upp i magen.

Det är dags att kontakta förlossningen om du inte ens får i dig vätska. 
Buksmärtorna kan bero på leverpåverkan och det är inte bra för dig eller barnet. 

Sist gång hamnade jag på Spec mödravården. Pratade med de för ca 1 v sen o sa att inget har blivit bättre utan snarare tvärtom o dom kunde bara beklaga o hoppas på att det snart gick över. Det var svaret jag fick när jag frågade vad jag skulle göra. Känns så hopplöst. Försöker få i mig vätskeersättning o näringsdryck. Det är det enda jag har lyckats med o ändå gör det ont. Vad ska jag säga för att bli tagen på allvar och för att få en lösning på detta utan att behöva vänta i flera veckor?

Har de uteslutit magsår och havandeskapsförgiftning?

Ja det uteslöts vid mitt första besök. Proverna visade inga tecken på något sådant. Då i alla fall.

Är i vecka 30 med mitt fjärde och jag har likadan smärta. Anledningen enligt läkarna i England var att det är för att jag spyr så mycket, medans jag menar på annat. Jag spydde mycket med första också, men aldrig haft erfarenhet av den smärta jag har nu.

Ska till MVC på fredag... får fråga igen då

Just det, vid min senaste graviditet kräktes jag rätt mycket så ett blodkärl sprack i magen och jag kräktes blod. Det har du inte gjort? (Eller haft blod i avföringen?) svart blod om det är i avföringen...

Ok.. jag spydde en del de första 10 v men inget direkt efter det. Har frågat min bm o hon har inte mer svar att ge än sjukhuset dvs inget alls. Känner mig så ensam o ledsen när jag inte kommer någon vart med detta.

Nej spydde bara i början men inget direkt efter v 10-12. Inget blod i avföringen heller nej.

Jag känner med dig. Tycker själv att svaret inte var ett svar då det inte stämmer med vissa saker som han beskrev. Är nu tillbaka i Sverige så jag hoppas dom kommer med bättre svar... men med tanke på det du säger så tvivlar jag starkt på att jag kommer att få det.

Fick även medicin för att "bota" det onda, vilket såklart inte hjälpt mig

Hoppas verkligen du får bättre vård än mig. Jag fick rådet att äta maxdos av Alvedon. Varför inte ta reda på vad som är problemet istället för att döva med piller? Det hjälper inte ett dugg så det är ingen idé att äta i onödan.

Så länge bebisen får tillräckligt med näring så får det ju gå men jag tror redan nu att det är gränsfall för min del.

Jobbigt när man står ensam i allt detta o man inte får hjälp. Man blir så maktlös.

Jag hade nog början till gallbesvär under en graviditet som slutade i missfall. Jag hade samma skärande smärta som du. Blev gravid tre månader senare och fick samma symtom och kunde inte äta eller dricka utan att kräkas. Kunde inte få i mig nån mat utan att få upp det. När barnet sedan väl kom så sa det att graviditetsillamåendet skulle försvinna men då fick jag riktiga anfall och det visade sig vara gallsten. Så även om du "bara" har grus betyder det inte att det inte gör ont.

Tack för svar!

Jag har haft problem med gallan tidigare vilket jag också sa men de verkade inte lägga någon vikt vid det.

Är orolig nu för att bebisen inte får tillräckligt med näring. Är nog gränsfall eftersom jag är såpass svag själv. Men det verkar inte finnas något att göra enligt sjukvården. Blir så ledsen när man står ensam o e orolig så får man ingen trovärdig hjälp. Vet inte vad jag ska göra riktigt.

I mina ögon är det troligen gallan men vad hjälper den insikten när jag ändå inte kan få i mig tillräckligt med mat/vatten.