Tycker synd om men är samtidigt arg
Jag tycker du hanterar en svår situation bra. Hon begriper säkert att det var ett otroligt korkat beslut hon tog. Ingenting blir bättre av att du säger "vad var det jag sa". Du hade rätt, hon hade fel, hon får skylla sig själv - men hon är ju ändå ledsen nu. Dels för att hon längtar efter att bli mamma, men säkert också för att hon klandrar sig själv.
Fortsätt som du gör. "Oj då, så jobbigt för dig, vi får hoppas på nästa månad." Därefter väljer du om du vill byta samtalsämne eller om du orkar låta henne älta en stund.
Du har fått ditt efterlängtade barn. Du kan vara storsint nog att låta din syster sörja fastän hon varit dum.