Berätta för honom?
Som nån annan skrev, han KAN ju tänka annorlunda nu när det faktiskt är på riktigt. Man har rätt att ändra sig vettu ;)
Inlägg från: Iowhannah
|
-
-
Jag tror du har rätt (hoppas det iaf)! Min sambo och jag har varit tillsammans sen nov/dec och ska ha bebis i oktober. Vårt barn är förvisso planerat, men ändå. Vi har liksom inte hunnit sätta någon rutin i vårt förhållande, eller skapat några roller, och det tror jag underlättar avsevärt. Hade jag fått barn med mitt ex, som jag var med i nästan elva år, så tror jag att det hade varit mycket svårare och mer påfrestande för förhållandet.Madame skrev 2015-09-15 22:50:09 följande:
Detta hände mig och min pojkvän när vi träffats i ca 6 mån ! Vi behöll barnet och nu 5 år senare fyllde lillasyster 2 år! Det har varit tufft periodvis men vi ångrar ingenting! Kan tillägga att jag var 23 och han var 30 när vi blev oplanerat gravida! Det finns ingenting som säger att det går bättre för par som varit tillsammans länge! Enligt min erfarenhet ändras man som person när man genomgår en graviditet och blir förälder! Jag och min sambo kanske har klarat oss såpass bra tillsammans just därför att vi inte vart tillsammans så länge och med växt in i våra nya roller utan att ännu til de gamla ! Lycka till hur ni än gör!
-
Jag tror att själva redo-biten är nåt man växer in i. Man får ju ändå nio månader på sig att bli redo. När jag blev gravid var vi egentligen inte redo, men nu kan vi knappt vänta på att den lilla ska titta ut!Anonym (Osäker) skrev 2015-09-19 10:49:28 följande:
Vi är också väldigt förälskade, så det är inte där problemet ligger.
Han har dock kontrollbehov, och vill ha ordning på saker. Han har i flera år levt ensam i sin lilla etta mitt inne i centrala stan. Kunnat sova länge på helger. Bara haft sig själv att tänka på.
Tanken att plötsligt kastas in ett familjeliv med bebis och blöjbyten och ansvar och allt annat, får honom livrädd, och han är rädd att vår relation inte kommer hålla.
Men samtidigt pussar han mig på magen. Han sov över hos mig natten till idag, och han låg och klappade på magen innan vi somnade igår kväll.
Han sover fortfarande, medan jag sitter nere i köket och skriver detta.
Får väl prata vidare om det senare idag. Men dagen då aborttiden är bokad rycker allt närmare, och jag är väldigt rädd att vi inte ska lyckas fatta beslut :(
För som det ser ut idag så är vi inte redo för abort någon av oss.
Men inte heller redo att behålla barnet.
Å vad detta är jobbigt!
Och sen kontrollbehovet. Har inte alla människor det (kanske speciellt män)? Som sagt så kastas man ju inte in i föräldraskapet, barnet kommer inte i morgon precis. Jag tycker att det verkar som att han behöver mer tid bara, han har ju onekligen kommit en bra bit på vägen redan. Från att absolut inte vilja ha barn, till att klappa och pussa på magen. Jag tror att ni båda skulle ångra en abort. Dessutom, barnet kan ju stärka er relation! Det måste inte vara dåligt!
Kan ni inte avboka aborttiden? -
Har du och din karl pratat nåt mer i dag? Hur verkar han ställa sig nu? Lutar det fortfarande åt abort?Anonym (Osäker) skrev 2015-09-19 16:48:56 följande:
Ska försöka hinna det!