Hur gör ni med styvungarna vid sjukdom?

Jag kallar mina egna för ungarna... visste inte att det innebar att jag inte tyckte om dem. Återigen har FL lärt mig nåt nytt. Ska se om jag kan hitta ett annat, mer kärleksfullt, hem åt dem omgående.

Nu är dom stora och bestämmer själva vem dom ska vara hos men när dom var yngre så följde de oftast schemat, dels för att det fanns 9 inblandade personer i våra två familjer och skulle vi ändrat planerna så fort någon var sjuk så hade vår vardag varit mycket snurrig. Sen jobbade pappan ofta kväll när han inte hade barnen, det hade varit galet om han hade varit tvungen att vabba när barnen skulle varit hos oss. Nån gång ändrade vi för att barnet ville det själv och någon gång vid när hela pappans familj hade legat i magsjuka.  

I TS fall så tycker jag inte att bältros är skäl nog att ändra planerna, det kan ge vattkoppor till en 8 månaders och det är absolut ingen fara utan en sjukdom som är bra att ha. Sen förkylning med den beror också lite på, hur gammalt är syskonet t.ex. om h*n fått bältros så måste barnet vara ganska stort och kan hålla sig borta från syskonet, sen kan det påverka om det är i början lr slutet av förkylningen och hur kraftig den är. Man RS är läskigt så jag kan förstå att du tvekade då.

Ditt barn behöver utsättas för sjukdomar TS för att kunna bygga upp ett immunförsvar, det är jätteviktigt inför kommande förskolestart. Tänk som så att det finns miljontals barn som har syskon med sjukdomar och dom far inte illa av det

Jättebra att du resonerar kring sjukdomar och immunförsvar men som mamma till en nyfödd och kanske tom förstagångsförälder tycker jag man har rätt att vara lite extra orolig. Kan man lösa det på nåt annat sätt så är det bra. Går det inte så går det inte. Man måste själv få avgöra vad man tycker känns bäst för sitt barn. Sen kan man ju läsa på om bältros, eller ring 1177. Med mitt första barn var jag jätteängslig, inte så mycket med mitt andra och det är jättejobbigt om nån kör över ens känslor då. Det finns ändå en anledning att man blir mer ängslig som förälder. Ringer man 1177 är de vana att prata med ängsliga föräldrar så det blir mitt bästa tips.

Vi byter inte vid sjukdom. Lite förkylning absolut men mer smittsamt nej. Då byter vi helger i stället gäller att vara flexibel i stället för att smitta ner två familjer. Samma sak blir bonusarna sjuka här då stannar de sjävklart kvar :)

Självklart försöker man att undvika smittspridning så mycket det går. Skulle du åka hem till en kompis som är magsjuk eller skulle du vänta ett tag innan du träffar kompisen?

Ja för det är ju så trevligt att åka 1-2h i bil när man är magsjuk. Finns många barn som har sina föräldrar en bit ifrån. Tycker du att det är rimligt att sätta ett magsjukt eller febrigt barn i en bil för 1-2h åkning för att komma till sitt andra hem när barnet faktiskt redan är hemma?

Jag skulle inte vilja åka bil i den situationen. Dessutom hur känner barnet inför sin biologiska mamma som slänger iväg hen till pappan varje gång hen blir sjukt?

Med min dotter delar vi på vab, så visst händer det att hon får åka till pappa vissa gånger, första dagen tar jag som regel, sedan beror det ju lite på vad hon har. Oftast är det ju feber och förkylning och då anser vi att det är okej. Skulle hon ligga skyhögt i feber behåller jag henne hellre här så jag har koll. Är lillasyster också drabbad, så är vi ju ändå hemma och då slipper pappan oftast vabba, om inte min sambo vabbar då varierar det beroende av hur lillasyster mår. Behöver hon sova och storasyster är pigg under tillfrisknande kan det vara lugnare att hon är hos pappan plus att jag inte ska behöva ta all vab då han bara har varannan söndag. Vid magsjuka är det väl bara en gång han fått ta henne när hon var på bättringsvägen och inte spydde, medan jag fick i båda ändar samtidigt och inte var kapabel att ta hand om henne. Hon var då knappt 1,5 år, så han avlastade några timmar och som tur var hann det värsta gå över.

När pappan är sjuk blir han oftast så utslagen att han inte orkar ta hand om henne på ett bra sätt, så då har det varit bättre att hon stannat här och vi har bytt helg. Om han åker på feber vid förkylning är det stor risk att hon får en kraftig luftvägsinfektion och behöver inhalera och vara hemma några dagar så det känns onödigt att riskera.

Med min bonusdotter har vi kört på karensen efter magsjuka oavsett vem som haft det, då ingen vill ha det. Dotterns mamma vill nog helst köra på 72 timmar som hon påstår förskolan har, men har skickat dottern då hon själv varit knepig i magen. Sedan har väl tösen kräkts efter överlämning när hon kommit hem till mamma och mamman har ringt och tyckt vi borde hämta henne, men i 9 fall av 10 beror det på att hon har vräkt i sig för mycket mat och godis på kalas eller i kombination med förstoppning. Vi hade två sådana vändor i somras när ingen annan blev sjuk, men visst blir jag livrädd för att alla våra planer spolieras p g a henne då vi båda gångerna var eller skulle iväg.

Vid feberförkylning har båda familjerna varit restriktiva under första året då bebisarna behövde inhalera. Andra halvåret var hemskt med en massa läkarbesök och massor av förkylningar för båda mina barn och deras lilla drabbades också av förskole- och skolbaciller. En fördel var att vi hade bebisar födda med 2 månader emellan, den här gången blir det 3 månader, så då tänker vi ganska lika. Som regel får tösen komma helgen efter istället.

När värsta magsjukan har gått har vi undvikit förskolan också, så det anser jag är ganska självklart om man ändå är fl.

Japp, vattenkoppor är en sjukdom som man bör få som barn, men 7 månader, nej, det är ganska onödigt. Det kan bli lindrigt, men det kan lika gärna bli ett barn täckt med koppor från topp till tå. Min brorsdotter blev smittad av "gamlamormors" bältros, var då ca 10 månader. Den lilla stackarn led nåt makalöst, trots att hon var i stort sett feberfri. Hon hade koppor överallt, i ögonen, i hela underlivet, rumpan. Tänk vad det svider med blöja på det! Min egen son var ca 14 månader, när han fick vattenkoppor, bra tänkte jag, för alla säger ju att de ska få det lättare, när de är små. Han har aldrig varit så sjuk i hela sitt liv som den gången. Fick stafylokockinfektion i ett par koppor på halsen, 41 graders temp.
Så nej, TS, kan ni göra en deal med biomamman om att hoppa över umgänget, till bonusen är smittfri, så gör det!
Ni kanske kan erbjuda ett byte, ta en annan helg extra vid ett senare tillfälle.

Väldigt mycket vuxenfokus här i tråden samt fokus på de små änglarna som inte är styvungar utan RIKTIGA barn som inte får smittas... Suck... Jag överdriver lite här ovan, absolut, men jag är så galet less på egoistiska och ELAKA vuxna som går in i en relation där det redan finns barn och sen ägnar sin tid åt att störa sig på dem. Störa sig på sin älskade partners älskade barn. Galet!

Visst kan det finnas fördelar med att inte flytta på ett sjukt barn. För det SJUKA BARNETS skull om inte annat. Ganska jobbigt att behöva förflytta sig om man är väldigt sjuk. Men vill det sjuka barnet hem till mammas eller pappas trygga famn så tycker jag faaan inte att en "styvmorsa" och hennes gullungar till "styvsyskon" ska hindra det!

Men VARFÖR tycker du att det är nödvändigt att sprida runt smittan? Och då pratar jag främst om tex magsjuka. Feber och liknande är inget problem om barnet är tillräckligt pigg för att "flyttas runt".

Min unge skulle snällt få stanna kvar hos sin pappa om hon blev magsjuk där och samma gäller bonusbarnet. Vi skulle heller aldrig skicka iväg dom till den andra föräldern i det läget. Och då har vi inte ens några gemensamma "gullungar" att ta hänsyn till här hemma.

 
Fast att inte vilja föra smitta vidare i onödan är inte att störa sig på barnet, det är mer ... sunt förnuft.