Annisenannis skrev 2015-10-27 21:02:10 följande:
Jag har fått Attarax utskrivet, men jag har inte vågat ta det.
Ångesten kom först efter när allt var klart och jag trodde jag mådde bra, jag ville ju bara känna att nu är allt över - äntligen är operationen klar!
Men då kom ångesten istället, konstant orolig, förstod inte attd et var ångest, fick konstoga panikattacker, sökte vård på akuten och gjorde massa underesökningar och efter allt detta var det besked jag fått att det är ångest som gör detta. Ångest efter en stressad period,
Och ja, från att jag fick reda på att jag skulle opereras till att jag opererades gick det 6 månader. Under den tiden sa de att jag hade en tumör, och de visste inte exakt vad det var mer. Anledningen till att det tog sex månader var för att jag fick komma tillbaka med 8 veckors intervaller för att se om den växt. Men det gjorde den aldrig, så tillslut bokade de operation efter 6 månader. Dessa sex månader var fruktansvärda, jag vaknade upp varje dag och trodde jag skulle dör av en tumör i magen, fattade aldrig vad det kunde vara och att det kunde vara endometrios. Men ja, ett par veckor efter operationen hade de analyserat cystan och den var helt ofarlig men det var endometrios. Och de sa att jag skulle försöka bli gravid asap. Operationen var fruktansvärd, hade ont i två veckor innan och istället för titthål så gjorde dom en annan operation, där de gjorde ett snitt längst ner istället, så en lite tyngre operation. Detta ändrades i sista sekund och var också jobbigt, gjorde mig väldigt ledsen och förvirrad.
Men min kropp och själ har efter denna händelsen inte känts bra, jag har inte riktigt haft nån att prata med om detta och det har tärt på mig. Jag borde delat mer av mina känslor med min sambo men valde att stänga inne mig själv, vilket jag ångrar såklart.
SÅ nu är statusen att jag fortfarande har kvar ångesten, vet inte varför den inte vill försvinna. Har aldrig i mitt liv innan haft ångest eller liknande. Är en helt vanlig tjej, 30 år med bostad och jobb.
Hur hanterar du din ångest? Har du nån att prata med om detta?
Jag har haft problem med ångest redan sedan innan. Det gör detta extra tungt nu, men samtidigt vet jag sedan innan att ångest kommer och går. Att det kommer att komma fina dagar igen. Jag hoppas att du kan tänka på liknande sätt.
Jag har ingen koll på hur attrax. Finns det någon speciell anledning till att du inte vågar ta den? Jag äter en medicin som heter Lamotrigin sedan innan. Jag hade inte vågat ta den om inte läkaren som skrev ut den varit inlyssnande och förstående. Är så viktigt att man känner att man kan lita på läkaren. Det är ju naturligt att medicin känns läskigt, speciellt när det ska påverka ens känslor.
Själv hade jag behövt en bättre uppföljning direkt efter operationen. Jag fick besked från kirurgen på uppvaket, när jag fortfarande var groggy. Hon sa vissa saker som gjort mig orolig, för att jag inte riktigt förstod vad allt innebar. Och jag var inte tillräckligt vaken för att kunna fråga. Så nu väntar jag på en tid hos min fretilitetsläkare. Han kommer förhoppningsvis kunna förklara allt lite tydligare.
Ovissheten är värre än den fysiska smärtan. Är så rädd för att allt ska vara försent. Mina stygn har också börjat värka igen. Gissar att allt adrenalin gått ur kroppen nu. Sedan har jag mycket problem med yrsel. Måste vara biverkningar av narkosen. Gått mindre än en vecka men det känns som en evighet!
Hur hanterar du det utåt? Har du kunnat närma dig din sambo? Vi valde ju att gå ifrån varandra precis innan min operation. Det gör sorgen tyngre. Som tur är kan vi fortfarande prata med varandra.
