Kommer jag aldrig kunna äta normalt?

Om du verkligen VILL bli frisk (ofta stretar ju sjukdomen och sjuktankarna emot) så tror jag att det är bra att leta stöd i vården. Det är svårt nog att bli frisk med hjälp och stöd.

Du kanske kan ta kontakt med Frisk & Fri? Då har du möjlighet att få en stödperson/mentor som är en tidigare ätstörd och på det viset har gått igenom den tuffa tillfrisknanden själv. Det blir en mer personlig kontakt till skillnad från vården som dessutom kan vara svår att få tillgång till beroende på var du bor, i alla fall specialiserad sådan.
Din sambo/kille kan även få stöd som anhörig, för det är väldigt jobbigt att bo med en ätstörd, det vet jag av egen erfarenhet. Det gör att han kan få lufta sin frustration över att se dig må dåligt och kanske hur han kan hjälpa dig.

Jag är själv bulimiker och lever totalt i min sjukdom sedan några år tillbaka, så jag vet hur fruktansvärt svårt det är och hur en framtid där man kan äta normalt ter sig overklig. Det är lätt att man känner sig dum för att man inte klarar av en så "enkel sak" som att äta normalt. Man sitter med vetskapen om hur självdestruktivt ens beteende är och hur man borde äta, men att omsätta det till handlande är så svårt och all den där ångesten som man kontrollerar med maten rasar över en.

Kan du hantera ångesten på något annat vis? Berätta för din kille när det känns svårt i samband med mat och måltider. Beskriva för honom vad det är som är jobbigt och triggande och på det viset försöka bryta dina tankar, eller se hur "fel" du tänker. Det är viktigt tänker jag, att rota i tankarna och ångesten, dra ut den i ljuset även om det är svårt och kan få en att känna sig dum när man försöker förklara för någon annan. Det är viktigt att höra friska tankar från någon annan, utan att personen för den sakens skull förringar hur du tänker och känner.

Jag hoppas så att du ska kunna ta dig ur sjukdomen och slippa lägga mer av ditt liv på den. Du är så värd att få bli fri från den, för din skull så att du kan vara den sambo och i framtiden förälder du vill vara.

Kram!