Inlägg från: En blå giraff |Visa alla inlägg
  • En blå giraff

    Vad har det tagit åt vår son?

    Tror du inte han kommit in i någon fas då allt krisar liksom? Jag tycker det hela tiden går i perioder med mina barn. Ett tag är det lugnare och allt flyter på. Vi har haft en jättebra sommar nu då barnen lekt väldigt fint med varandra och det har varit otroligt lite konflikter med tanke på att vi varit hemma och nött på varandra så mycket under semestern. Men nu senaste månaden är det som om f#n flugit i min 4-åring. Han har blivit väldigt mörkrädd och kontaktsökande hela tiden, är som ett plåster. Jag kan inte längre hämta tidningen i brevlådan utanför dörren eller gå in i ett annat rum utan att han ska följa med. Han kan absolut inte leka själv eller roa sig ens 10 minuter utan då ska någon annan vara med. Annars gråter och gnäller han hela tiden. Han terroriserar sin storebror och det är mycket bråk och tjafs. Så jag menar att det nog är vanligt med en del konstiga beteenden hos barn som kommer och går. Försök göra så liten affär av det som möjligt men var tydlig med att han inte får skrika och bete sig hur illa som helst.

  • En blå giraff
    Alexi skrev 2015-09-24 21:21:53 följande:

    Alltså du har ju helt rätt men det är svårt. Och sonen envisas verkligen med att man ska hälla ut gröten (som han ofta äter på morgonen och vill göra själv fast vissa dagar får man göra...) och börja om så han är sjukt svår att avleda.


    Så kan min 4-åring också hålla på. Han säger att han vill ha gröt och får detta - men något litet blir fel (t.ex. fel sked eller fel sylt eller att han ser att någon annan äter något annat). Han blir rasande och kräver att vi ska kasta bort gröten. Han vill kanske istället ha fil. Men får han detta så är det lika fel och han ville hellre ha gröt o.s.v.... Så där ger vi inte med oss utan har han sagt gröt först får han ta det oavsett om skeden blir fel. Vägrar han så får han gå från bordet och upp på rummet tills han lugnat sig. Tyvärr har vi haft många jobbiga måltider senaste tiden. Och usch ja, det är sjukt jobbigt Rynkar på näsan Vissa dagar blir det ingen frukost alls för han bråkar bort den. Är vi hemma då kan han ju få en smörgås eller annat senare under f.m. Ska han till dagis kan han som tur är äta där om han vägrat äta hemma. Det gäller att ta 10 djupa andetag. Men jag tror det är väldigt vanligt, man får försöka tänka så. Inget konstigt att ett barn i 4-årsåldern håller på så här.
  • En blå giraff
    Alexi skrev 2015-09-29 18:05:13 följande:

    Alltså hur gör folk för att inte tappa besinnibgen och vråla åt sina barn någon gång. Idag var sonen jättenöjd, vi var båda på övervåningen men gjorde olika saker. Jag kommer på att jag är sen med maten och ska springa ner och stoppa in den i ugnen. Säger det till sonen och går ner, säger att han får komma med eller vara kvar. När han sen inser att jag gått ner blir han fullständigt galen och skriker och gråter. Så småningom blir det lugnare men sen triggas han igång igen av ingenting och då gör han vad som helst för dumheter. Tar en sko och bankar på legobygget, försöker slåss, kastar saker och vill göra vad dumt han kommer på. Till slut tar han en barnsax och ska börja vara hetsig med den. Då tappar jag tålamodet totalt och vrålar åt honom. Han blir ju än mer ledsen men till slut så kramas vi och pratar en lång stund. Jag säger att han får bli arg men att han inte får kasta, slåss eller ha saxar och sånt när han är arg.

    Hur gör man i sådana här lägen??


    Sån kan min 4-åring också bli att han helt tappar besinningen och t.ex. kastar saker och slåss. Då sätter jag mig med honom på golvet och håller fast honom tills han lugnar sig helt enkelt. Talar om för honom att jag kommer att släppa honom då han slutar skrika och slåss. Försöker hålla mig själv lugn under tiden. Det brukar hjälpa.
Svar på tråden Vad har det tagit åt vår son?