Vilse i livet vid 40 plus

Ja, jag är ju en stor grubblare. Jag har "allt" jag behöver i livet och funderar också vad meningen med livet är. Jag har sökt lite djupare också, min mamma dog i julas och jag har grubblat ännu mer. Men vi är nog vissa människor som funderar lite mer än andra på detta.

Hur mycket är det som är kul i livet egentligen?

Jag tror att det är bra att byta miljö och kasta runt med allting totalt ibland.
Det blir trist i livet annars även fast man har det bra.
Vi har ex flyttat 40 mil till en plats där vi inte kände någon.

Något att glädjas åt kan ju vara något man brinner för också.  Engagera dig i något som betyder något för dig. 

Att ha en hobby för hobbyns skull är ju meningslöst.  Hitta istället något du känner att du vill göra för att företeelsen ger dig något tillbaka. 

Själv är jag engagerad i kyrkan. Sitter i kyrkofullmäktige och får vara med och bestämma, jag kan göra skillnad. Jag är representant för kyrkan i utlandet och gör en del jobb inom diakonin tex. , Jag är kyrkvärd och sjunger också i kyrkokören.
Att vara en eldsjäl inom kyrkan och göra stor nytta där ger mig verkligen en massa tillbaka och det här är något jag verkligen brinner för.

Jag har förutom en bra sak att göra så har jag fått nya vänner för livet, min kristna tro har fördjupats, jag tankar en massa glädje och energi varje gång vi möts och jag ser skillnaden på det jobb jag lägger ner. 

Det här har också gjort att jag nu har sökt in på högskola och tänker plugga vidare och bli Diakon och jobba med det sen på heltid.  

Har nått 40-strecket .

Tråkigt om din mamma. Förstår dig där för jag miste min också och står i begrepp att mista pappa också. Tror att man måste hitta ljuspunkter men jag har alltid velat ändra stort. Kanske är fel och då blir inget förändrat.

att hela tiden tänka på stora förändringar kommer att göra att du missar alla små ljusglimtar i ditt liv som du har chans till och som skulle få dig att komma vidare. 

Ja, min pappa dog när jag var 16 så honom har jag inte haft på länge. Och ett par bröder har dött också. Så det känns mest som att vi är på jorden för att sitta av tiden. Folk verkar ju i allmänhet vara lyckliga över att komma hem och se ett dåligt TV-program. Jag vet att det är jag som tänker fel och borde vara mer nöjd med livet.

Har också funderat på det men tror inte jag blir lyckligare av det. Fast det låter ganska lockande.

Förslag på förändring här och nu som kanske kan hjälpa dig komma vidare

*möblera om 
*Köpa hund
*köpa katt
*Gå med i en förening 
*Anmäl dig som volontär
*Gå en kvällskurs i något
*Anmäl dig till komvux och kanske läsa upp betyg?
*Fundera på att skola om dig 
*Gå och klipp dig och köp nya kläder
*börja träna , kanske sikta på att göra något av din träning? Anmäl dig till tjejtrampet eller liknande. 
*Anlägg trädgård eller gör om den du redan har 
*Hyr en kolonilott 
*Tågluffa 
*Gå in på arbetsförmedlingens sida och gör ett yrkestest och se vad du kanske skulle kunna skola om dig till 
*Ta ridlektioner 

Så modigt gjort. Vi har varit inne på det men även om jag kan hitta jobb på många ställen, kan min man inte det. Dessutom är det jättedyrt att flytta ju. Fast mest handlar det om att jag vill ha nära till mina barn. Den ena bor i stan den andra går i skolan i stan. Kan inte flytta till Stockholm eller Varberg tex även om jag hade velat. Men tanken finns där. Ofta

Skaffa en husvagn, det har vi gjort. Dock är det lite svårt än att komma iväg med barnen men det blev lite nya upplevelser.