Nej man kan inte få ALLT!

Starkt av dig att kunna ta beslutet, grattis och bra kämpat!

Men kan ni inte se detta som en begränsad tid, du ska väl inte behöva antabus för resten av ditt liv väl?

Jag tycker kanske att din partner kunde stöttat dig lite mer under en övergångsperiod genom att se till att ni gör roliga saker ihop utan sprit. Men sen fattar jag att det är jobbigt för honom när du verkligen mår så dåligt hela tiden.

Dum fråga: Har du fått hjälp för det som gör att du känner behov att självmedicinera, kan något göras där? Samtalsterapi eller mediciner mot depression?

Sen vet jag inte hur länge man mår dåligt av själva alkoholsuget, det kan inte vara så att du kommer att må lite bättre om det går en tid till?

Tack för ditt svar!

Jag går i samtalsterapi men det hjälper inte mycket mot det sorgearbete jag går igenom.

Kommer absolut inte ta antabus resten av livet utan hoppas på att sluta relativt snart.

Jag har inget alkoholsug och har aldrig haft det. Så mitt mående kommer inte förändras över tid.

Sambon tror att jag överdriver och/eller skyller på biverkningar för att slippa ta antabus.

Spelar ingen roll att jag visar sidor på nätet om biverkningar eller ens att jag tog med honom så han själv fick prata med sjuksystern.

Din sambo låter lite okänslig, men han skulle nog behöva hjälp att hantera sina känslor också. Besvikelse, ilska, maktlöshet det som inte har gått som han önskade p.g.a ditt mående och drickandet. Han får ångest över att du ska tappa kontrollen igen, givetvis. Kanske han skulle gå med dig till terapeuten ett par gånger och ge sin syn på det som hänt? Det brukar ju gå bättre med en tredje person i rummet.

Vore det inte bra om ni kunde komma överens om en tidpunkt för avslut av antabusbehandlingen, så att du har något att se fram emot? Någon gång måste han bestämma sig för att lita på dig igen.

Vad säger din terapeut, har hon/han någon erfarenhet vad gäller den sortens problem och vad som är vanligt?

Sen läste jag på lite snabbt och det är inte så att du har B-vitaminbrist? Det blir man fort trött och okoncentrerad av och ofta blir mage/tarm negativt påverkad om man dricker mycket alkohol. Kanske du skulle kolla upp hos läkare att dina järn- och vitamin B-värden är okej?

Kan du sova och vakna utvilad? God sömn botar många bekymmer och regelbunden träning kan hjälpa en del med lindrig depression att må bättre.

Sen är sorgearbete mycket individuellt, och beror klart en del på om det är "gammal skit" som har ramlat över en i samband med t.ex. en förälders död, eller om det är akuta tragiska saker som hänt. Lägger du mycket tid varje dag på att grubbla över gamla minnen och sorger?

Ett sätt som hjälper mig att inte bli galen när jag inte orkar må dåligt och bryta ihop mer en stund är att göra enkla saker som hjärnan måste koncentrera sig på, för att få en paus från mörka tankar. Kan vara allt från datorspel (enkla typer som candycrush eller tetrisliknande) till korsord till att plantera blommor eller handarbeta. Att måla känslor man har för olika personer, fylla ett stort papper med bara svart, riva sönder det eller bränna alltihop kan vara ett sätt att uttrycka sig.
Slå på kuddar, gå ut i skogen och skrik, låt kroppen reagera av sig.

Jag tycker sånt hjälper, att man till sist kan släppa det gamla bakom sig. För det enda jag kan påverka är det som händer nu och i framtiden. Det gamla som hänt, vad jag har gjort mot andra, vad de har gjort mot mig, det måste jag försöka lära mig leva med. Även om det kan vara svårt.

Men det är så som jag försöker leva och tänka. Det finns inget enda knep som funkar för alla, man får prova sig fram.

Det låter ju oerhört dumt.
Om han inte märker om du dricker eller inte utan antabusen kan det ju inte vara några mängder du dricker.

Jo det märker han. Jag dricker väldigt sällan men när jag dricker som ångestlindring är det väldigt mkt.

Fel ordval av mig. Jag menar att när han ser att jag tar antabus (tar det hemma) så slipper han oroa sig att jag ska hamna i en ångest period och vara full när han kommer hem. Jag kan inte ta till alkohol då hur dåligt jag än mår.

Om samtalsterapin inte hjälper så föreslår jag hypnosterapi. Otroligt bra att du tagit beslutet att inte dricka! Tråkigt dock att din kille inte stöttar dig i det hela utan lämnar dig ensam med det.

Har aldrig hört talas om hypnos terapi så jag googlade. Låter väldigt intressant men är tyvärr för dyrt för mig. Terapin jag går på är gratis eftersom jag har högkostnadsskydd.

Men nej, det fungerar inte det minsta. Har gått där ganska länge och vi pratar inte om något särskilt alls, känns rätt meningslöst faktiskt. Men då jag inte har råd med något annat så.

Måste du ta antabus? Kan ni inte lösa det på annat sätt? Ingen alkohol hemma t ex? Det låter som att du dricker sällan och egentligen inte har några större problem med att hålla dig ifrån alkohol. Men när du "trillar dit" så är det rejält.

Jag förstår din sambo, men samtidigt så måste han visa förståelse för dig också. Exakt VAD blir bättre om visserligen inte kan dricka alkohol, men istället går hemma och är trött och grinig jämt?