Umgängesrätt
Anledningarna för att jag inte mår bra går lite djupare än att jag "inte trivs" där. Har mått dåligt i större delar av mitt liv. Tycker du kanske ska vänta med att döma innan man vet varför. Jag är i vilket fall trött på det.
Minns inte om jag skrev det men resan med flyg tar mindre än 1 timme. 1-1,5 timme resa en gång i veckan är enligt både jurist och familjerätten inte "unreasonable"
Lång helger och varje helg etc är inte ett alternativ ekonomiskt. Förlorar lön plus att resa varje helg fram och tillbaka bara för mig är 8000kr+ ska jag ta med min son blir det lite till. Trodde så små barn reste gratis men tydligen inte.
När det kommer till nästa barn så förstår jag att han inte kommer kunna åka på det viset. Jätte tråkigt. Kommer få vara där så mycket jag kan. Men hon kräver att jag ska komma å träffa barnen hos henne. Vilket enligt flera myndigheter är något hon varken har rätt att kräva eller borde kräva. Jag vill dock inte slita i mina barn på det viset. Barn mår inte bra av konflikter.
Hon som person är en människa som har svårt att släppa taget. Kan gråta för att hon saknar sin mamma efter typ 1-2 veckor utan. Och jag känner att hon gör allt hon kan för att ha dom hos sig hela tiden...
Ett exp.
Hon gick med på att skriva under på min dagisansökan. Varpå jag sa att hon kan få sitt samtal hos familjerätten. Min tanke var då att hon skulle skriva under så jag kan sätta min son i kö. Redan när det är gjort har man minst 5-8 veckors väntetid. Men hon säger sen att hon vill ha samtalet efter barnet är född. Alltså om en månad och först efter det blir det aktuellt att skriva under. Vilket gör att väntetiden blir istället 9-12 veckor.
Jag försökte förklara att om hon skriver under och vi har detta samtalet så finns det massor med tid kvar att tacka nej till platsen innan det är dags. Om något skulle ändras... Men hon kan inte svara varför utan bara att hon inte vill... Samma sak varje gång. Inga vettiga argument bara nej,nej,nej.... Hon gör som sagt allt som är bra för henne men kan inte säga varför en sak är ok eller inte. Bara att hon vill inte det för att det är jobbigt eller att hon inte önskade detta när vi var ihop.
Avståndet behöver på inget sätt vara ett hinder. Skulle jag bo 6-10 mil därifrån skulle jag fortfarande behöva dagisplats.
När det gäller umgänge så tänker du inte, du drömmer.
Sen ska du nog gå och prata med någon, för det är rätt uppenbart att du inte fungerar eller mår bra. Fast du kallar dig hemma nu och mår bra.
Dessutom är barnet under 3 år och det kan du läsa på socialstyrelsen om deras syn på växelvis boende.
Sen får du faktiskt peta in lite sunt förnuft i din egna skalle.
Jag skiter i ditt mående. När du väljer att skaffa barn och tömma satsen hej vilt så finns det nåt som heter. Ett jävla ansvar.
Du flyttar från västkusten till Stockholm och har ett barn på 2 år och ett ofött som ska komma. Vad är fel när du tänker?
Det är kanske inte så jäkla märkligt att ungdomar och barn sitter och använder sina armar som tälj pinnar och skär sig när vuxna som kallar sig föräldrar har sådan otur när de tänker eller agerar som mega super egoister
Men bara du får och bara du kan så skit i allt annat och rymma och fly från ansvar är ju enkelt. Bara sketna barn inblandade.
Barn som står på lägre skala än djur. Barn som är tredje klassens medborgare och kommer efter kreatur.
Just nu skäms jag att vara pappa och karl.
Du kan vara klar över att en dag sitter du där på äldre dar och undrar. Varför hälsar inte barnen på dig ens när du fyller år.