• strangertown

    Tjugo års otrohet

    TS, jag beklagar verkligen det som hänt dig, det måste vara en oerhörd chock att inse att senaste 20 årens äktenskap inte varit vad du trott. Du skriver att du strävar efter ärlighet och det väcker min nyfikenhet: hur hade du ställt dig till om din man för 20 år sedan kommit till dig och berättat om en kvinna som berört honom starkt innan något hänt mellan dem? Hade du låtit honom utforska den känslan? Tvingat honom lägga locket på? Begärt skilsmässa på stört? Även om det svek din man begått genom att undanhålla denna delen av sitt känsloliv för är oförlåtligt så lider jag som man med honom att han av någon anledning tvingats bära detta själv. Tiderna har ju ändrats, nuförtiden är folk mer öppna för andra förhållandeformer, öppna relationer osv än när ni gifte er. Hade det kunnat rädda situationen då tror du?

  • strangertown
    191919 skrev 2015-11-23 09:49:48 följande:

    Svar till strangertown. Hade min man för 20 år sedan kommit och och berättat att han träffat en kvinna som berört honom mycket så hade jag naturligtvis låtit honom utforska henne MEN absolut inte funnits kvar vid hans sida. Tvingat honom att lägga locket på hade inte varit ok. Jag hade tagit skilsmässa omg. Hade han träffat någon som berörde honom så mycket fanns det inte plats för mig längre, var dessutom inte beredd att "dela" honom med någon annan. I min värld är det tvåsamhet som gäller. Att lida med honom är absurbt då han gjorde det egna valet att hålla tyst, ingen tvingade honom. En jävla feghet och egoism och respektlöshet skulle jag vilja påstå. Öppet förhållande är inget för mig och inget för min man hellre som han själv säger. Jag har frågat honom om vi ska testa att leva så i framtiden eller om han är beredd att dela mig med någon annan men säger att det är otänkbart. Nu tror jag ju knappast något av det han säger efter detta svek men det är hans svar. För mig är det iaf otänkbart att leva så men jag har ändå varit tvungen att ställa frågan för att "testa" honom


    Tack för svar 191919. Jag har såklart inte full inblick i situationen och tolkar ju in hur mycket som helst här men tycker det är synd att du finner det 'absurt' att lida med honom likväl med dig. Idag är detta brott värre än för 20 år sedan, tänker jag. Då tiderna och öppenhet förändrats upplever jag att det inte längre finns samma sociala press att leva i heteronormativ kärnfamiljslycka som det fanns få. Därför borde man kunna kräva mer rakryggad uppriktighet om sin partners känsloliv idag, då man inte riskerar social utfrysning på samma sätt som då. Vad tänker du om det?

    Det är förbluffande att din man säger att öppet förhållande inte är något för honom, att vara involverad med två kvinnor har han ju uppenbart varit kapabel till. Det kanske är dela dig han inte är lika sugen på? Ett vanligt, egoistiskt tänk, tyvärr.
  • strangertown
    Anonym (Stön) skrev 2015-11-23 15:53:58 följande:

    Men ge dig. Vad i hela friden har heteronormativitet med det här att göra?! Den långvarigt otrogne mannen är ju inte smygbög? Han har helt enkelt gått bakom ryggen på sin fru och levt under många, många år med en annan kvinna. Uppenbart var och är varken han eller ts intresserade av öppet förhållande, det handlar öht inte om det.

    Det blir så jobbigt när det ska missioneras vid alla möjliga och omöjliga tillfällen.


    Du har avslöjat mig. Jag missionerar absolut för förhållanden där folk inte smyger bakom ryggen på varann, inte håller på med fasadlycka eller förtrycker känslor. Gör inte du det?
  • strangertown
    Anonym (man) skrev 2015-11-23 17:12:01 följande:
    TS mans problem är inte förtryckta känslor eller fasadlycka, hans problem är feghet och oförmåga att vara ärlig, det råder inte öppna förhållanden bot på, är man en feg, egoistisk liten skit som monogam så kommer man fortsätta vara det som polly.
    Det har du säkert rätt i. Förmåga att se saker ur många olika synvinklar är en annan egenskap som främjar goda relationer.
  • strangertown
    191919 skrev 2015-11-23 16:46:08 följande:

    Nej det finns inget utrymme för att lida med honom. Han har gjort en medveten handling mot mig i 20 år och det har han också erkänt. Vi har haft ett bra äktenskap med mycket kärlek. Jag har inte saknat något och det har väl förmodligen inte min man hellre. Har har bara behövt lite " förstärkning " vid sidan om. För mig är det inte ok och det är ju därför jag lämnar honom också. Vi har vårdat vårt äktenskap på många sätt och vis. Rest mycket, träffat trevliga människor, umgåtts ofta med barn och barnbarn. Någonstans inom mig så finns ju ändå frågan " vad saknar jag som A har "


    Det vet du såklart bäst. Kanske är det fortfarande för tidigt för honom att se sanningen i vitögat. Låter märkligt att han nu helt plötsligt irriteras av henne, det tyder kanske på att hon associeras med en sanning som han inte känner sig bekväm med? Denna sanning kan ju såklart vara: "att jag är ett otroget svin" men det kan också vara "nu kommer jag behöva leva utan inte bara en utan säkert båda mina kärlekar".
  • strangertown
    191919 skrev 2015-11-24 19:49:03 följande:

    " hur kunde du, vad fick dig att svika och bedra och lura din egen hustru sedan 35 år tillbaka" 


    Denna fråga tycker jag du ska söka svar på om du vill hela dig själv och ditt hjärta. Det är omöjligt att släppa något som man inte förstår. Jag tror det finns ett svar här som inte är rotat i "svinaktighet". Svinaktighet är ett enkelt svar med en tydlig bov men det kommer inte vara tillfredsställande, tror jag, vad tror du?
Svar på tråden Tjugo års otrohet