Ska starta utredning i oktober, orolig.

Jag och min sambo har försökt i snart två år....Har nyligen varit på vårat andra möte. Proverna visade att min killes spermier var mycket få och inte så aktiva. Själv har jag många äggblåsor, men inte alltför många ägg kvar. Typ.

Allt är väldigt ovant och vi var inte riktigt förberedda tror jag. Jag pluggar ändå medicin och förstår kroppen ganska väl, men jag har ändå svårt att förstå att det händer oss. Jag är dessutom en sån tjej som varit så förlossningsrädd att jag dragit mig för att skaffa barn... O nu när jag äntligen hittat mannen i mitt liv - så strular det. Jag är inte alls beredd på allt vad det här med provrörsbefruktning innebär.... Äggplock, ruvning o allt är helt nya ord. Jag var redan så himla rädd för en graviditet. Suck. Jag vet varken in eller ut. Det som var positivt var väl antalet äggblåsor på mig antar jag.... Och att det inte fanns kromosomfel på sambons spermier.

Jag har ett och ett halvt år kvar på min utbildning, Vi funderar på att vänta tills i vår innan vi sätter i gång. Skönt att höra fler som är nya. :)