Hur länge räknas man som den nya?

I mina ögon använder man uttryck som "mitt ex" och "hans nya" så länge man själv känner något slags koppling till mannen. När man väl släpper taget känslomässigt så slutar man automatiskt använda den sortens uttryck.

När jag pratar om den man jag var gift med fram till för drygt tio år sedan så kallar jag honom för "barnens pappa". Hans fru kallar jag för "pappans fru", de har varit gifta i sju år så hon är inte ny på något sätt och de är gifta i lagens mening så hon är helt klart hans fru.

Rent allmänt så räknas man väl som nygift första året men det låter lite knäppt att kalla en nygift kvinna för nya frun första året.

Har man barn ihop och separerar så blir den nya för alltid den nya i mina ögon, sett till relationen med barnet/barnen man har ihop.

Blir det andra barn i den nya relationen så blir det en ny liten familj såklart. Då ska man inte betraktas som "ny" i just det avseendet.

Jag är separerad med ett barn, och jag ska se till att mitt barn för alltid kommer att få se exets eventuella "nya" som just den nya. Mitt barn har en mamma och en pappa, och kommer inte på något sätt att få höra något annat av mig. Ska det av någon anledning talas om exets nya så kommer ordet "nya" att användas säkert mer än normalt.

Hur mitt ex resonerar är jag inte säker på, men troligen på samma sätt.

Nu talar jag i relation till de eventuella barn man har.

Hur släkt och vänner ser på det hela varierar säkert med vem och hur nära man står de inblandade.

Nej, det handlar om vilket perspektiv man ser det ifrån som jag har sagt.

För mig och mitt ex kommer respektive ny partner inte att presenteras som den nya såklart. Varken för någon av oss, av självklara skäl.

För mitt barn kommer en ny alltid att vara en ny däremot. Av lika självklara skäl.

Jag kommer inte aktivt att bygga några avstånd. 

Anser ni samtliga här att man bygger avstånd om man håller lite hårdare på mamma och papparollen och gör det lite mer klart vem som är ny eller inte?

Förmodligen grundar sig mycket i hur gamla barnen är man har involverade. Ett äldrebarn kan väl räkna ut själv vem som är ny och inte är ny, hur ny personen är, osv.

Men hur vet ett barn det?

Hur klargör man det för ett barn? Att det är självklart för en vuxen är en sak, också för en tolvåring eller femtonåring - men för en tre- eller fyraåring?

Diskussionen är intressant.

Min pappa har varit gift med samma kvinna i 35 år, och jag tror aldrig jag har benämnt hennes som hans "nya" fru. Hon är hans fru kort och gott.

Att han varit gift förut spelar för det första ingen som helst roll, och för det andra så är det inget som andra har med att göra. Skulle jag benämna hans fru som hans nya fru, så skulle jag ju också ge ut privat information om honom - att han varit gift förut. Inte så att han inte står för att ha varit gift förut, men det är väl inget som kreti och pleti har med att göra?

Visst kan man under en kort period benämna någon som någons nya fru, om det funnits en relation till det "gamla paret", men efter ett tag är man ju inte den nya frun utan helt enkelt den nuvarande.

För mig är det fullkomligt oviktigt att vara den gamal/första frun. Känner ingen prestige i att min fd man var gift med mig först - vi lyckades ju inte särskilt bra med det äktenskapet i om att vi i dag är skilda. Det viktigaste för mig är att jag är den sista frun för min nuvarande man :)

Du läser det du vill läsa..

Jag ska inte avfärda något samtal. Vad jag menar med att jag inte har något intresse i att prata om någon eventuell ny är att jag inte själv kommer att ta upp en diskussion och därmed "pränta in" (som någon kallade det) ordet "ny".

Om mitt barn någon gång pratar om "exets nya" för att hen varit där och träffat hen kommer jag naturligtvis att prata om det.

Lika mycket som jag pratar om rosa elefanter när mitt barn känner för att prata om det.

Då var det ju en klar markering, precis om jag själv råkat ut för. Alltså bekräftade du det jag antog. Om någon kallar en person ny, i en etablerad relation, då finns det något annat bakom.

Inte för att det har med tråden att göra, varför ogillade ni henne?

Man behöver inte vara raketforskare för att "smyga" in det. Det behöver inte ens smygas in.

Det räcker väl med att sätta in "ny" i vilken mening som helst passande för aktuellt samtal?

Men för att ge ett exempel.

"Jaså - vad fint att pappas nya är snäll och läser för dig".

Men nej. Jag kallar hans fru för nya frun. Men det är inget negativt från min sida. Vi har alla en bra relation. Jag lämna honom och har enbart uppmuntrat deras förhållande. Vi bor grannar och barnen springer i mellan som dom vill. Vi firar födelsedagar och högtider tillsammans, hälsar på släkt tillsammans, åker på semester tillsammans m.m. Vår relation har inget med att göra att jag kallar henne för hans nya. Här byggs absolut inga avstånd.

Varför inte använda både och vid lämpligt tillfälle?

Jag ska inte berätta för mitt barn vilken relation de ska ha. Varför skulle jag det?

Däremot på ett smidigt sätt klargöra vem som är mamma och pappa.

Det borde ju vara ännu mer nedsättande att säga "biomamma", det låter ungefär som "hon som tryckte ut ungen" men inget mer. Adopterade har en biomamma som inte är något alls, en del surrogatbsrn har det osv.

Jag vill inte säga tillrättavisa, därav ? ?, men jag tycker som jag har skrivit innan att det är viktigt att poängtera vem som är mamma och pappa i en ?moderna-familjen-relation?.

Det ska inte vara till det negativa, men ändock viktigt.

Den dagen mitt ex träffar någon på den nivån att barnet ska bli involverat kommer jag aldrig att förhindra eller aktivt försämra relationen mellan mitt barn och den nya. Det är upp till mitt ex och den nya att skapa den relation till det bästa, utifrån deras egna förutsättningar och bakom deras dörr. Det lägger inte jag mig i.

Men i relationen till barn när det kommer till någon ?ny? är det skillnad på att vara mamma, pappa och just ?ny? ? och den skillnaden tycker jag är viktig att behålla.

Jag förstår inte att det skulle kunna leda till en sämre relation med den ?nya??

Jag själv har en stor chans (eller risk hur man nu vill se det) till att bli ?ny? i någon annans familj. Jag skulle inte ha något problem om den andre personen tänkte som jag.

Om barnet klart och tydligt vet om vem som är mamma och pappa och tydligt agerar i sitt sätt och sina tankar utefter det, ja då är problemet självlöst och ingen ?hjälp på traven? behövs. Det handlar som sagt inte om att vara dum i huvudet och dagligen prata om ?den nya? som något negativt.  

Det är jag som debatterar viktigheten i att hålla tag i "mamma-pappa-ny-rollen"..

Vill bara säga att jag är pappa.

De flesta som skriver till mig har av någon anledning förutsatt att jag är en mamma. Varför?

En intressant iakttagelse bara det.

Förstår inte riktigt vad du menar med detta om jag ska vara ärlig.

Men absolut ska barn få bygga sin egen relation, med viss skjuts till att mamma är mamma och pappa är pappa. Till mamma och pappa kommer man med vissa saker. Till en "ny" med andra. Men i stora drag är allt gemensamt.

Det är i övrigt riktigt patetiskt av dig att skriva att du tycker synd om mitt barn.

Kan du inte hålla debatten och dina åsikter högre än så?

Håll dig till sakfrågan.

Om barnet klart och tydligt vet om vem som är mamma och pappa och tydligt agerar i sitt sätt och sina tankar utefter det, ja då är problemet självlöst och ingen ?hjälp på traven? behövs. Det handlar som sagt inte om att vara dum i huvudet och dagligen prata om ?den nya? som något negativt.  

Kontrollbehov?

Du missar hela poängen med allt jag skriver.

Just detta handlar om att vara just en trygg förälder där barnet känner att det kan komma till sina föräldrar om det är något känsligt.

Inte att man ska behöva gå en omväg via en bonusförälder.

Det har inget med kontrollbehov att göra.

Jag vill inte säga tillrättavisa, därav ? ?, men jag tycker som jag har skrivit innan att det är viktigt att poängtera vem som är mamma och pappa i en ?moderna-familjen-relation?.

Om barnet klart och tydligt vet om vem som är mamma och pappa och tydligt agerar i sitt sätt och sina tankar utefter det, ja då är problemet självlöst och ingen ?hjälp på traven? behövs.;

Det handlar inte om att "pränta in" något.

Bara göra det lite tydligare om vem som är mamma och pappa, på gott avseende.

I grunden ska barn få bestämma sina relationer absolut, men tycker mamma- och papparollen är viktiga och barnet ska tydligt veta vem som är mamma och pappa.

Vad som krävs för det är naturligtvis individuellt, men ingen mer hjälp på traven än behövt ska användas.

Benämningen "ny" är inte ens säkert att det behöver användas. När barnet nämner hen vid namn ska barnet såklart göra det utan att en förälder ska ändra på det.

Jag är separerad med ett barn, och jag ska se till att mitt barn för alltid kommer att få se exets eventuella "nya" som just den nya.

För mitt barn kommer en ny alltid att vara en ny däremot.

Jag förstår inte vart du vill komma.

Du har väl läst tråden och debatterat med mig i all evighet nu? Du ser väl en röd tråd och hur jag resonerar kring saken?

Ska du citera en massa inlägg från tidigare så kan du väl passa på att citera samtliga av mina inlägg? Att plocka ut godbitar som passar ditt sätt att tolka vad jag menar känns sådär?