slagsmål med mamma, 18 inga pengar, ingen pappa. Hjälp

Håller med den här talaren.

Anmäl din mamma och gå till soc. Fota skadorna. Förklara som det är. Det vore väldigt märkligt om de inte hjälpte dig så du kan gå klart skolan och ha en utbildning så du kan studera vidare. Du har ju mål i livet och det är en bra grej!

Jag flyttade när jag var 18 och jag fick hjälp av soc, detta utan att leva i samma misär som du gör. Man skall inte behöva leva sådär, ingen skall det!

Jag syftade på käftsmällar mamman utdelade. Det brukar iaf svullna lite eller generera i en fläskläpp. Fota inför anmälan helt enkelt eller inför möte med soc för att styrka sitt påstående även om ingen anmälan göra.

Ja flytta till barnmorskan kan ju absolut vara värt att testa först. Naturligtvis är det ingen rättighet att få eget boende hur som helst. Men ibland kan eget boende vara något som löser saker för alla.

Jag bor på västkusten i en mindre håla. Jag fick ekonomiskt hjälp till ett boende och mat, helt enkelt bidrag för överlevnad. Det var den hjälpen soc gav mig. Jag var sjukt tacksam över den hjälpen.

Klart man inte kan kräva saker. Det var inget jag krävde heller utan vad soc ansåg var den bästa lösningen när jag och min mamma bokade tid för möte för att få hjälp med vår relation innan någon av oss hade ihjäl den andre typ. Jag hade inte bott hemma på 2-3 år innan dess eller iaf 2 det första året pendlade jag mellan mammas hem och pojkvännens hem, sen flyttade jag till pojkvännens hem permanent och mitt rum hos mamma gavs vidare till ett annat syskon vilket ju var helt rätt som jag ser det. Dumt med ett rum som bara samlar damm.

Problemen uppstod när det tog slut med pojkvännen och jag inte kunde bo kvar där vilket ju också var självklart. Passade ett tag en kompis lägenhet i några månader när denne var i USA. Flyttade hem till mamma sen och det gick käpprätt åt helvete.

Jag flyttade till min lägenhet och jag studerade och jobbade samtidigt, soc kompletterade med underskottet. När jag levt ett år med konstant överskott som hela tiden sparades till nästa månad så tackade jag soc för hjälpen och stödet och tackade för mig typ.

Precis ett samtal har ingen dött av tänker jag och det kan vara bra att få bolla hela situationen med dem och se vilka lösningar man kan hitta.

Jag tänker att det viktiga är att TS får gått klart skolan så hon har betyg. För min del känns det som en viktig sak iaf oavsett vart TS bor under tiden eller vilken hjälp och stöd TS får.