Hur länge skulle ni kunna tänka er att vara borta från er 6 eller 8-åring?

Först vill jag säga att jag avundas lite dem föräldrar som kan åka bort utan barnen! Jag har väldigt svårt för det!! Varit från dem ett dygn (om man inte räknar med att jag låg inlagt på sjukhus och var sövd några dygn)som längst och mina barn är nu 8,11 och 14 år. Själv tänker jag som så att om jag nu har "Skaffat barn så ska jag också vara med dem och göra saker med dem inte utan. Men börjar också känna att jag skulle vilja ta en mini semester utan dem och få andas lite och göra vuxen saker. Om du har nån bra barnvakt som du litar på så klarar dem ju vara ifrån sina föräldrar. Önskar att jag inte hade så svårt med detta själv!

Vad är det som stoppar dig förutom den där tanken? Vi har barn som har nära kontakt med sin övriga familj och då mormor och morfar som de träffar ett par gånger i veckan, övernattar hos ibland. Deras moster står dem också nära och kusinerna i samma ålder. Dessutom har de gått på förskola och nu i skola och på fritids sedan de var 2 och 2/12 år. Jag tänker väl snarare att vi har det absolut främsta ansvaret men ser ingen anledning till att vi inte kan umgås med andra på egen hand, varken vi eller våra barn. Det behöver inte handla om en semester men det är nog klokt, för din egen skull, att i alla fall ha andra intressen utöver familjelivet. Det gynnar inte äldre barn att vara hönsig och enbart leva för tid med dem..tror jag. Har du varit iväg på en lite minisemester själv, annars kanske du ska börja där? Då är barnen trots allt med sin pappa och det kanske känns enklast att börja med om man har svårt för separationer.

Min dotter har varit på semesterresa med sin mormor en vecka om året sedan hon var 4 år. Det är klart det var jobbigt, även om vi skypade varje dag, men en vecka går ju ändå ganska fort. Och egentligen är det ju inte annorlunda om det är föräldrarna som reser bort istället för barnet, bara att man kanske får dåligt samvete om man reser själv.

Jag har varit ifrån dem 3 dagar som längst. För mig personligen tycker jag att det räcker. Barnen skulle nog inte uppskatta att vara med barnvakter längre (TROR jag, har aldrig frågat dem). De skulle tycka att det var orättvist om vi skulle åka iväg utan dem också, det var tal om att vi vuxna skulle åka på hotell en natt utan dem och det var inte uppskattat. Vi är inte vana att göra så, utan följs åt liksom.

Barnen är 8-13 år.

Det är möjligt även om jag inte känner det faktiskt, kanske för att barnen tycker de har skoj hos barnvakterna och inte ser något problem? Här har barnen varit borta från oss i fem dagar som längst, då var de på semester med sin mormor och morfar och de hade mycket roligt. Vi har precis haft deras kusiner här i fyra dagar och de ville inte åka hem;) Barn är olika men jag tror att det finns rätt många som inte skulle ha något emot att tillbringa tid med någon annan än föräldrarna.

5 dagar skulle jag som max vara borta från dom då jag personligen tycker det är länge. Jag skulle sakna dom otroligt mycket och sen skulle jag få dåligt samvete och då skulle dom andra dagarna ändå bli förstörda.

Men om jag hörde någon annan åka bort en vecka bara dom 2 skulle inte jag tycka va konstigt om dom är i den åldern. Om barnen känner sig tryggs hos barnvakterna så går det nog ingen nöd på dom.

Jag har varit ifrån sonen som längst en helg och skulle inte vilja att det gick länge än så. Skulle sakna honom alldeles för mycket och han skulle med tycka det blev jobbigt. Är ensamstående och han har diagnoser som spelar in. Han är 8 år.

Första gången vi båda var borta från våra barn var den yngsta 7 år.

Då var det hos sin mormor i ca en vecka.

tre veckor är helt ok.