Abort eller ej

Åh vad glad jag blir att få respons! :)

Jag har ekonomin att klara det. Jag vet att jag har stödet runt mig att klara de ensam. Jag skulle aldrig tvinga på honom ett barn.

Jag trivs fantastiskt me mitt liv nu. Ett barn är självklart en gåva men den gåvan kommer kanske lite väl tidigt. Vill verkligen inte göra absurt (är rädd för hela händelseförloppet och de känns inte helt 100) men samtidigt så trivs jag me att vara fri. Jag har tänkt börja plugga, söka nytt jobb och köpa ny lägenhet. Förvirrad är förnamnet!

Tack för ditt svar emelie! Hjärtat håller med men inte hjärnan. Så himla himla himla svårt .. :(

Här bokat tid för abort så ska träffa läkaren imorgon. Har mått så överjävligt illa att jag känner mig lättad. Spytt i tid och otid i två veckor och är inte människa. Samtidigt bryter jag ihop i tid och otid. Igår köpte jag en lägenhet, min drömlägenhet. I samma område som pappan till barnet bor i.

En annan sak jag tycker är så hemskt är att barnet pappa skriver till mig i tid och otid. Inte allt för ofta om barnet men när de kommer på tal märker jag att han mår dåligt över situationen. Och jag tror att om jag väljer att behålla barnet så kommer han efter lite om och men välja att vara delaktig.

Ska även få prata me kurator imorgon eftersom läkaren krävde de eftersom jag inte var helt 100 på att abort var en självklarhet för mig.

Var ute på en bar för någon vecka sedan och svimmade. Vet inte om de berodde på den psykiska pressen eller va de nu va. Hade druckit ett glas vin och satt med en kompis och snackade strunt när jag började må helt galet illa.

Rörigt som tusan! Men all respons uppskattas!