Ni som tagit er ur depression? Gärna MÄN

Obehandlad depression är en mycket allvarlig sjukdom som kan sluta i självmord.

Innan jag berättar om mina depressioner så frågar jag dig ett par saker

Har din man kunnat berätta vad som utlöst depressionen? Är det händelser i livet eller har han fått med sig biologiska/neurologiska risker för att bli deprimerad? Vad är det som han inte ser någon utväg ur?

Har han varit deprimerad tidigare?

Hur länge har han varit deprimerad?

Första gången jag var deprimerad var året jag fyllde 21. Jag hade bränt ut mig själv, gått in i väggen och bad min familj om hjälp. Skälet till att jag kraschade var att det i 5 år vilat ett mycket stort ansvar på mina axlar då resten av familjen inte funkade alls. Min familj, de som jag dragit upp ur ett bottenlöst hål, skrattde åt mig, jag som klarade allt skulle in påstå att jag inte orkade längre. Det krävdes många år och en beslutsamhet att hitta tillbaks till livet för att ta sig ur depressionen och den PTSD jag levde med. Tyvärr bad jag inte om hjälp, men ville inte att livet skulle sluta utan försökt hitta vägar framåt.

Andra gången jag var deprimerad var då jag levde många år i en destruktiv relation med en kvinna som satte ära i att vara en bitch. På slutet började hon slå mig. Jag gick in och ut den depressionen i flera år och det tog inte slut med att vi separerade. varken hennes misshandel eller min kamp mot depressionen. Det var först 4 år senare då hon flyttade till en annan ort som jag slapp undan henne och mina planer på att avsluta mitt liv inte längre fyllde mina tankar. Men det tog ytterligare 3-4 år innan jag slutade se möjligheterna att att hoppa eller andra sätt att avsluta livet - och de möjligheterna fanns överallt. En period gav jag bort väldigt mycket av det jag ägde, ett typiskt tecken på att någon håller på att förbereda sin bortgång. Jag hade i samband med separationen bett om och fått hjälp med att hantera det jag tidigare varit med om, det jag aldrig bett om hjälp med. Den mångåriga misshandeln jag levt med kunde jag inte prata om alls.

Nu var mitt ex orsaken till min depression så det finns ingen lycklig historia om att vi hittat tillbaks, den lyckliga historien här är att jag avvisade hennes önskningar om att det skulle bli vi igen och att barnen inte längre lever i en dysfunktionell familj.

Uttmattningsdepression/gått in i väggen skulle jag högst ovetenskapligt säga. Att kämpa med ekonomin är ingen lätt match. Det är också något jag känner mycket väl till (fuskbyggare + banklån för att betala banklån + maxade kreditkort + att betala allt för barnet + underhåll trots vv-boende)

Din man behöver hjälp - han känner att han håller på att gå under. Kämpig ekonomi och för mycket arbete under för lång tid knäcker vem som helst. Men det finns många som lever trots att kronofogden gör utmätningar. Det finns en väg framåt om du bara får honom att tro på det. Kanske ser inte vägen ut så som han tror, din man behöver inte klara allt själv. Säg att du vill stå vid hans sida - oavsett. 

Kraschar ekonomin om han blir sjukskriven?

Hålla sig undan - tyvärr

Det är väldigt svårt att klara av att ta sig ur en depression på egen hand - det är därför det är en stor risk att en obehandlad depression leder till att den deprimerade tar sitt liv.

Det som betydde mest den andra gången var att en främling på gatan i ett annat land där jag tillfälligt var på jobb stannade upp och tittade på mig, frågade hur det var och om jag klarade mig, om jag var OK. Det tillsammans med att jag lyckades förstå vad som pressade mig och att allt jag kände var en reaktion på att jag kände att jag inte hade någon väg ut ur den situation jag befann mig i. När jag kom hem hängde en bukett blommor på dörren som en god vän skickat till mig.

Jag blev sedd och mina känslor var respekterade och verkliga. Jag bestämde mig också för att vänta 6 månader med att göra något drastiskt för att se hur det kändes då. Vartefter veckorna gick blev allt lättare, men det tog som sagt fler år innan jag slutade tänka på min död. 

Så det korta svaret är att känslan finns i fler år. Så länge jag varit deprimerad har jag dragit mig undan, och dragit mig undan, och dragit mig undan.