Samsovning, går ni och lägger er 19-20:00 också då?

Min väninna tog av benen på sängen medan de samsov, så hennes son inte kunde trilla ur

Dottern somnar på soffan (8 månader) sen bär jag in henne i sovrummet.

Kan tillägga att hon somnar vid 21/22.

Du kan väl prova med att om det går att söva barnet i eran säng och sedan bära över barnet till sin egen säng?

Okej, det funkar tyvärr inte hos oss med vår säng.Så för er innebär samsovning att barnet KAN sova själv men att ni väljer att göra det ändå av tex närhet?

Att somna är ofta inga problem, problemet är uppvaknandet som kommer strax därpå och att det behövs 1-3 omnattningar... Det är som att barnet sover väldigt lätt och vaknar ofta för att förvissa sig om att det inte är ensamt. Så hur gör ni andra som sansover om barnet inte kan sova ensam? Lägger er tidigare med barnet?

Minns att vårt barn som nu är 15 månader hade en liknande period i den åldern, 8-9 mån. Jag tolkade det som separationsfas absolut, och vaknade hon mer än en gång per kväll så gick jag och la mig hos henne och lyssnade på ljudbok. Det gick över efter ett par månader.

Så känns det som att det är separationsfas på g hos er också är mitt råd att ligga hos henne. Känner hon närhet och trygghet lär det gå över fortare.

Vårt barn är över 2år och vi samsover fortfarande, men hur vi gör idag är ju inte frågan.

Jag minns inte exakt, men är ganska säker på att sonen delvis somnade i min famn men mest sövdes han i sovrummet när det var dags - han har dock aldrig varit ett typiskt barn (verkar vara typiskt iaf) som somnar bäst nånstans mellan 18-20. Så för oss har det nog ganska så ofta även redan då funkat att ha läggdags ungefär samtidigt! I just 8mnd åldern blev det nog så att jag sövde honom i sängen, sedan hade vi kanske lite kväll tillsammans min man och jag och sen la vi oss vi med. Då hade vi sonens spjälsäng bunden till våran på min sida, så han låg tryggt.

Fram tills sonen var 10-12 månader fick han somna med oss i soffan på kvällen och sen tog vi med honom upp i vår säng då vi la oss. Efter det började vi lägga honom själv i vår säng. Hade en hemgjord "sarg" på en sida av sängen och gjorde en mur av kuddar under madrassen på andra sidan. Så han ramlade inte ur. Jag tror dessutom inte det är en jättestor fara för en ettåring om de ramlar från en vanlig säng. Man kan ju ta bort benen på sängen om man känner sig orolig.

Kan ni inte, tillfälligt, lägga madrasserna på golvet  och sova där då? Eller att bara en av er sover med bebisen på en madrass på golvet, och så turas ni om?

Tippar på separationsångest. Mycket närhet är bra så kör på den. När vi hade barnen i vår säng (en på heltid i 13 månader, den andra i perioder) och vi inte gillade tanken på att de låg själva i vår säng av samma anledning som ni tog vi bort benen på sängen. Det rörde sig bara om ett par månader. Lagt oss samtidigt som dem kan jag inte minnas att vi har gjort mer än nån enstaka gång kanske.

Min son sov i famnen hos oss i soffan tills vi la oss och det gjorde han fram till 8-9 månader någonting. Då började jag kunna söva med brlstet i sängen, smyga iväg en stund och sen springa tillbaka och söva om då och så.

För övrigt sov jag och sonen i hans rum hela första pret, maken sov i vårt sovrum med storasyster som kom in på natten.

Två av våra barn ville sova väldigt nära och vaknade om man lämnade dem ensamma. Då fick de sova i sjalen eller famnen tills jag var redo att gå och lägga mig. Sedan jobbar jag mycket på kvällstid och kan lika väl göra det i sängen så då gick jag väl och lade mig med laptopen vid 19.00 och stannade och jobbade.

Madrass på golvet funkar bra med barn som sover mer självständigt. Vi hade också en stor madrass som första egna säng på deras rum och kunde så söva där så att de sov själv säkert på kvällarna innan vi var redo för sängen. Sedan vandrade vi ofta runt i olika konfigurationer och kombinationer som just då gav mest sömn för alla inblandade. Min man sov helst inte hela natten på en madrass på golvet, medan jag kan sova varsomhelst och hursomhelst.