Hur reser ni med barn?

Vi har rest mycket med barn. Flera långflygningar om året pga att vi bor långt från familj och av olika jobbanledningar. Jag tycker att det är jobbigt att resa med barn under fem år. Visst finns det bättre åldrar (ammande bebis) och sämre åldrar (nästan två) i det intervallet, men på det stora hela så är det mycket slit och jobb med resandet. Efter att barnen är runt fem så blir det helt plötsligt mycket, mycket, mycket lättare. 

Sedan är förstås resmålen viktiga med. Det är inte kul att sitta sig igenom en femrätters middag när man är tre år och har benen fulla av spring. Det är för det mesta inte så kul för omgivningen då heller. En picknick på stranden däremot... Eller att man bor med möjlighet att laga egen mat.
Vissa kulturer är väldigt familjevänliga och öppna för även små barn (jag tittar på dig Italien!) medan andra har mer av barn-ska-synas-men-inte-höras-inställning (jag nämner inga namn...).
Tycker ni om att vandra så finns det ett guldläge där man fortfarande orkar bära på barnet, sedan bör man kanske vänta tills de har ben som är långa nog att hålla någorlunda tempo. Om man cyklar eller paddlar kanot så kan det funka bättre.

Testa med lokala museer och dylikt när de börjar tycka det är kul. Då först tror jag att storstadssemestrar ger önskat utbyte. Eller passa på med riktigt små bebisar som oftast är hur nöjda som helst inboade i en sjal hos mamma eller pappa.

Hahaha, Gud vad positiva alla är!? Jag tycker mest det är en pina att resa med mina barn. Det är liksom inte värt pengarna.... Jag kanske har extremt jobbiga ungar? Eller fel förväntningar kanske som vissa skriver. Jag vill liksom ha roligt när jag reser, och trots att det kör ihop sig eller blir obekvämt så ska inte jorden gå under. Men så är mina barn, är det minsta besvärligt är det gallskrik och hysteri. Jag pallar inte med det på andra sidan jorden på en flygplats när planet ska gå om en minut. Och att man ska ha kul och mysigt ihop och så är det bara gnäll för att det inte är som hemma....