2,5 år som förbytt. Från glad och självständig till superkänslig, gråter och jobbig inskolning. Fas?

Vår yngsta son är 2 år och 5 månader. Han har alltid varit lite tuff (till skillnad mot storebror), tyckt om sociala sammanhang och älskar att leka ute. Han har aldrig gråtit när han haft barnvakt, utan glatt vinkat iväg oss. Nu är han som förbytt. Han har alltid kunnat roa sig själv, nu gråter han om en av oss går till övervåningen. Är han nere med mig gråter han efter pappa. Om jag skjutsar storebror till skolan och är borta 10 minuter gråter han efter mig. Han blir lätt ledsen och råkar man visa att man blir irriterad över något blir han helt knäckt. Är det en vanlig fas? Inget har hänt och inget är förändrat i familjesituationen. Men?. i samma veva har vi försökt skola in honom på förskolan, 15 h/v. Det går inte så bra. Första veckan var pappan eller jag med (som förskolan vill att man ska). Andra veckan var pappan med dag 1 men åkte därifrån andra dagen, en stund. Han grät vid lämningen och när vi ringde ner efter en timme var han fortfarande ledsen. Pappan åkte dit. Sista dagen den veckan var pappan med hela dagen, men speciellt roligt verkade vår son inte ha (han som annars varit så social och lättsam). 3dje veckan var vi hemma och sjuka hela familjen. Idag åkte pappan ner med honom men fick gå och bära på honom för han var ledsen. Vad ska man göra? Är det en fas han är i eller är förskolan inget för honom? Ska vi vänta med inskolningen tills fasen gått över (möjligt för oss, jag är hemma)? Eller är det ingen fas, beror allt detta på att han inte vill gå på förskola? Går det i så fall över och hur skolar man bäst in, att vi är där med honom en tid till, eller ska man låta honom gråta sig igenom första perioden (känns fruktansvärt). När han inte är ledsen är han världens gladaste unge och helt underbar att vara med!