inget som helst intresse över andras barn

När jag var yngre avskydde jag barn. Tyckte de var fula, luktade och var högljudda. Nu har jag två själv. De luktar och är högljudda ibland, men jag får ju även se de roliga sidorna av dem eftersom jag lever med dem.

Har otroligt mycket mer empati och förståelse för barn idag än vad jag hade förut. Jag gråter t.ex varenda gång jag ser bilder från flyktingströmmen på barn, jag gråter av reklam för hjälporganisationer på TV, jag gråter av att se utmärglade ungar från Afrika.

Det gjorde jag aldrig tidigare. Då grät jag när jag såg djur fara illa istället. Kanske därför att jag tagit hand om djur och levt med djur långt tidigare än jag fick barn.

Så TS, du är inte ensam. Huvudsaken är väl att man behandlar sina egna barn rätt. Sedan när de blir tillräckligt stora för att ha kompisar får man även tänka på att behandla dem med respekt. Barn vill inte leka hemma hos andra barn som har sura föräldrar