Min man är ingen bra pappa

Du säger att din man får hjälp av psykvården, är apatisk och kan inte ta hand om sitt barn. Då fick jag upp en bild i huvudet av en deprimerad man som ligger i sängen och knappt orkar göra något. Men sen ser jag att han är fullt kapabel till att arbeta, och det går dessutom så bra för honom på jobbet att han blivit erbjuden en tjänst i Norge.

Är det bara barnet som ger honom ångest? De flesta jag känner som lider av ångest klarar inte av att sköta jobbet när de mår dåligt, barnen, däremot, klarar de alltid av att ta hand om.

Har han någonsin varit en närvarande, bra pappa? Är det här något temporärt problem, eller har det alltid varit så här?

Om du, hypotetiskt sett, gjorde slut, och din (ex-)man flyttar till Norge, ja, då har han uppenbarligen ingen önskan om att ha kontakt med sitt barn. Tragiskt, men sant.

Då är faktiskt det bästa att säga upp kontakten redan nu. Du säger att barnet går på förskolan, då är hen max fem år gammal. Barnet kommer antagligen lida om pappan avsäger sig umgänget, men jag tror att det blir ännu värre om man drar ut på tiden.

Dessutom förstår äldre barn mer. När barnet är t.ex. tio år kommer hen förstå att hen inte är önskvärd i sin pappas hem.

Anonym (LK)

Äldre 4 Oct 18:05

#17

Anonym (så jävla jobbigt) skrev 2015-10-04 11:06:18 följande:

Han har varit sån som du tänkte dig men har efter många år kommit vidare. Han verkar dock ha fastnat på nåt vis. Men ja, det är bara situationen kring styvbarnet som ger honom ångest nu. Han har aldrig varit en närvarande pappa nej, han lämnade när hon talade om att hon var gravid.

Ang om han är duktig på sitt jobb, ja det tror jag, när han har haft uppdrag hos annan firma så har de ofta erbjudit anställning hos dem isf för att de ska hyra in honom, men han trivs där han är. Norgejobbet är det en vän som erbjuder.
Nej, han har ingen önskan att ha umgänge men har det pga pressen han känner från omgivningen och jag håller helt med om att han borde avsäga sig det fortast möjligt innan det blir tydligt för styvbarnet att pappa inte är intresserad.

MEN om styvbarnet får samma intresse som pappan när han blir äldre så finns ju chansen att de kan mötas därigenom, men detta VET jag ju inget om. En svår sits.

Kontakten bör avbrytas snarast möjligt. Din man kommer inte orka hålla skenet uppe hur länge som helst, han klarar inte ens av det nu, och barnet är max fem år gammalt.

Hur ska det bli sen när barnet kommer upp i tonåren? Då måste man ju vara engagerad till hundratio procent. Det vet ju du själv som har vuxna barn. Man ska givetvis vara engagerad hela tiden under uppväxten, men just i tonåren händer det grejer. Hormonutrbrott, första kärleken, tyvärr många ggr ätstörningar, depressioner, mobbing i skolan, alkohol, sex, tobak, droger osv. Man måste verkligen go all in då. Då funkar det inte att göra något halvdant jobb.

Din man verkar inte ha någon som helst önskan att vara pappa, eller att vara en närvarande förälder i sitt barns liv.

Anonym (LK)

Äldre 4 Oct 18:11

#18

Måste fråga dig angående den sista meningen du skrev i inlägget jag citerade tidigare, vad menar du?

"MEN om styvbarnet får samma intresse som pappan när han blir äldre så finns ju chansen att de kan mötas därigenom, men detta VET jag ju inget om. En svår sits."

Är det någon hobby du menar? Som du vill att de ska utöva tillsammans? Det tycker jag inte låter som en bra idé om jag ska vara ärlig. Sådant har man vänner till. Visst, jag själv har många gemensamma intressen med min mamma, och vi har gått på diverese tillställningar tillsammans, men jag skulle aldrig acceptera det som den ENDA kontakten vi har. Jag vill kunna ringa henne när jag mår dåligt, när jag blivit befodrad osv.

Min man är ingen bra pappa

INNEHÅLL