Junibebisar 2016

Hej alla! 
Nu känner jag mig redo att vara med här om det går fint. I mars hade jag ett missfall och även den här graviditeten har känts lite uppåt och neråt men nu verkar alla hormoner vara där och fick se ett litet tickande hjärta för en vecka sedan :). 

Så har Bf 10 juni med andra barnet, har en dotter på 6 år.

Jag vet att jag borde säga att jag är jätteglad, men den här har varit jobbigare än jag trott. Jag har valt att sluta med min antidepressiva medicin och har det ibland tufft att hålla ångan uppe, idag har dock varit en riktigt bra dag så det kanske har ställt om sig nu!

När jag mår som mest skit/illa/stressad och hormonerna går bergochdalbana så känns det på något sätt lättare att jag vet (då vi oavsett hur det går kommit fram till att "this is it") att det här är sista gången jag kommer behöva må så här! 

Jag börjar få det jättesvårt att dölja det, magen börjar redan svullna och jag har helt klart gått upp i vikt . Är det så med andra barnet att det växer till ännu fortare?

Det tillsammans med mycket nyfikna väninnor (herregud kan knappt ej dricka en kväll utan att de frågar) gör att jag har lite svårt att dölja detta även om jag åtminstone vill göra det till efter KUB. 

Någon med bra tips eller bra ursäkter?
Måste hitta kläder som trollar bort magen ett tag till med

Usch å fy!!! Nu har jag börjat må riktigt ruttet! Trodde jag skulle klara mig ung. lika bra som förra gången då jag visserligen mådde illa men åtminstone aldrig behövde kräkas, men tji fick jag! Dessutom nu i v.9 - trodde det var omkring v.8 som det skulle vara som värst. Eller hur är det nu? Någon som har koll på ung vilken vecka som ska vara "den värsta"? 

Wow! Vilken diskussion. Till En del av oss, jag förstår viljan att kontrollera, speciellt något så pass stort som en graviditet. Men mitt tips är att försöka redan nu att släppa iaf lite på kontrollen. Slappna av och andas. Du kommer inte kunna kontrollera allt som händer med din bebis. Du kommer heller inte kunna kontrollera din förlossning. Om du redan nu släpper lite på det är jag helt övertygad om att det blir lättare för dig.

Själv ligger jag i illamåendeträsket. Hoppas hoppas hoppas att det slutar snart! Känns snarare som det blivit värre än bättre trots att jag gått in i v.10. Magen växer dessutom så snabbt, har tjejkväll ikväll men har inte lust att alla ska få veta så vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Kläder passar inte å mina vänner är väääldigt duktiga på att direkt slänga ur sig en "är du gravid?" så fort man inte är med på ett glas vin. 

Förutom illamående, ett humör som går berg-och-dalbana, en näsa som skulle passat bättre på en spårhund, bröst som verkligen inte behövde växa mer och lite småknubbig mage så mår jag alldeles utmärkt

Ska iaf få se blipen igen på onsdag eller torsdag så om det fortfarande är ett hjärta då i v.11 så kommer helt plötsligt det här bli verkligt! Har iaf för mig att ett hjärta på ultraljud i den veckan är ung lika säkert som att man gått över 12 veckor.

Kommit på att te på färsk ingefära hjälper mot mitt illamående. Stort tips för er att testa! 

Idag (typiskt- fredag den 13de!) ska vi in på ultraljud, så ska bli kul att se hur det går med grynet! Skulle vara lite typiskt om något är fel då jag dessutom nyss fått hem en stor laddning mammakläder. Blir iaf skönt att slippa att gå och dra upp byxorna som halkar ner och i linnena som halkar upp hela tiden!