Junibebisar 2016

Jag skulle verkligen behöva lite peppning. Jag testade med ett cv digital idag och fick samma resultat som för en vecka sen, 2-3, fast jag enligt appen går in i v7 idag och embryot slog om till fyra veckor för några dagar sen. Känns väldigt oroligt eftersom min mens varierade mkt med sen jag slutade med ppiller i våras. Medelcykeln var 28 dagar men kunde pendla mellan 24 och 31 dagar. Och jag tror enligt alla tecken, flytningar och tempning att jag hade äl på dag 10 redan och att cykeln bara skulle vara 24 dagar denna gång. Förra helgen trodde jag med att jag skulle få 3+, men när jag inte fick det nu heller blir jag himla nervös. :(

Jag hittade en tråd från 2013 där många fått 2-3 på sin veckoindikator trots att de bedömde att de var i v. 7. Jag tror att jag ska skita i att ta det sista testet i skåpet om jag kan. Vanliga cb ser så starka och fina ut så jag försöker ta fasta på det. Jäkla sket att det ska vara så oroligt i början. Jag vill bara bli sövd och vakna upp typ i vecka 13. :D

När jag har tredje barnet i magen nu om allt går som det ska, men är gravid för femte gången. Jag hade ett mf i vecka sex och ett ma i vecka nio innan jag fick första barnet. Oron från då sitter i fast jag haft två lyckosamma graviditeter däremellan. Störigt, jag vill bara kunna njuta av denna lilla hoppsan. Det är så trist att få mf innan första barnet för då tappar man lite av sin naivitet och tro på att "detta går vägen". Det borde man få tro på!

Jag misstänker att jag projicerar lite, men just nu är min största fundering hut jag ska göra med inköp av vinterjacka. Slängde min i våras, och har stort behov av en ny nu när det börjar bli kallare.

Köpa en billig nu som funkar nån månad? Köpa en lite större som funkar nästan hela vintern (men om nåt går åt skogen som sen är för stor hela vintern)? Slå till på en gravidjacka direkt? 

Hur tänker ni?

Jodå, det finns :)

Jag tänker också lite att jag vill se bra ut, men ändå kommer jag inte till skott med att köpa jacka. Har provat och provat. Antar att det handlar om att jag har svårt att tro att jag faktiskt är gravid efter så lång tid som det tagit. 

Nån dag sen lyssnade jag på en diskussion om pojke/flicka och då trillade det ner att det faktiskt är ett barn det handlar om, inte bara ett plus hahahah

Facebook kanske? Anki Fridell heter jag! :)

För mig är det tvärt om. Ont i brösten men ingen mensvärk. BM lugnade mig ganska rejält genom att berätta att det ser olika ut för alla.

Lider med er som är så oroliga och har missfall av olika slag i bagaget. Säger som min barnmorska sa till mig. Ca 20% av alla graviditeter slutar i missfall men i dessa procent räknas även de som aldrig upptäcks och de är den största delen. Har det tagit sig är det stor sannolikhet att du kommer gå hela vägen och så länge du har symptom är du gravid.

Jag undrade också med min lille hur man klarade av att vänta till RUL men jag gjorde 13 UL med min kille och var inte lugnare för det. Det konstiga för mig var att det var inte UL som gjorde att jag fattade. Så fort jag kände sparkarna så behövs inga UL för att fatta, då hade jag kontakt med den lille hela dagarna. 

Jag håller tummarna för er alla att ni får era juveler till sommaren. 

Kände aldrig någon värk alls från början :) var lite runt BIM men annars har brösten varit mitt symptom :P högg endel när jag hostade eller på något annat vis spände de nedre magmusklerna på mig också och nu med ibland. Himla spännande att det kan vara så olika :)

Hej alla! Är glad över att kunna hoppa in här i tråden. Plussade i tisdags och är i v 4+4, bf 27 juni. Har tidigare 2 mf bakom mig och hoppas verkligen att detta nu är vår tur. Har ännu inte så många symtom, lätt molvärk till och från samt lätt ömmande bröstvårtor. På något sätt så vill man ju ha symtom och känna sig gravid på riktigt.