Ankissen skrev 2015-10-24 12:05:36 följande:
När jag har tredje barnet i magen nu om allt går som det ska, men är gravid för femte gången. Jag hade ett mf i vecka sex och ett ma i vecka nio innan jag fick första barnet. Oron från då sitter i fast jag haft två lyckosamma graviditeter däremellan. Störigt, jag vill bara kunna njuta av denna lilla hoppsan. Det är så trist att få mf innan första barnet för då tappar man lite av sin naivitet och tro på att "detta går vägen". Det borde man få tro på!
Åh grattis till hoppsan. Här kallar vi den minimini. Jag är supernojjig, har en vän som tycker min oro är för mycket, det gjorde mig faktiskt väldigt ledsen när hon i stort sett bara suckar och inte alls förstår mig. Jag har varit med om 2 kemiska graviditeter som är supertidiga missfall och ett MA i v.7+ det var totalt fruktansvärt att gå runt och tro att man är gravid och sedan få reda på att graviditeten avstannat nästan på en gång bara några dagar efter jag testat positivt. Iofs så kändes det konstigt för jag hade inga symtom på att jag var gravid då förutom att mensen hade uteblivit då förstås. Ingen förstod mig då förrän jag sökte för riklig blödning. Var så bedrövligt ledsen när jag fick veta.
Nu hoppas jag på tredje gången gillt att jag äntligen ska ha turen på min sida och få bli mamma i sommar, men det är sååå långt dit och oron äter upp mig snart.
Precis, håller med man tar för givet vid ett positivt test att nu ska vi bli föräldrar, det gjorde jag med och så blir man så förkrossad när det inte gick vägen. Fy farao!
Ska du göra något VUL? Vi kanske inte ska skriva om vår oro i tråden och skrämmas utan vi kanske ska ta det via inbox. Vet inte riktigt hur forumet fungerar än då jag blev medlem igår.