Junibebisar 2016

Hej tjejer! Jag har läst tråden ett bra tag men inte skrivit någonting ännu så tänkte presentera mig. Är en 28 åring boende utanför Stockholm som väntar mitt första barn tillsammans med min man. Vägen hit har varit allt annat än smidig med lite misslyckade IVFer osv. Men nu i vecka 26, och men en liten kile som sparkar på mig både ofta och hårt vågar jag äntligen slappna och verkligen våga tro på att vi ska få bli föräldrar! :)

Annieh och MrsLovisa - känner så igen mig i att oroa sig för att stressa upp sig men inte vilja/kunna sjukskriva sig! Jag jobbar 100 % och jag mår egentligen relativt bra bortset från stora problem med ryggen (läkarn erbjöd sig att sjukskriva mig 100 % men jag vägrade) men har ett jobb där jag har ganska mycket ansvar över både personal och olika processer, inget blir gjort om inte jag gör det och är en stressig arbetsmiljö. En dag sjuk betyder att jag har dubbla arbetsbördan dagen efter. Samtdigt så stortrivs jag verkligen med mitt jobb, innan graviditeten kunde jag lätt jobba 12 timmars pass och 60 timmarsveckor. Och trots det älska att gå till jobbet. Men jag har skärpt till mig! Jag vet ju att jag skulle må otroligt dåligt av att vara hemma utan den stimulansen och sen är det ju inte allt för kul att förlora den inkomsten heller.... Det är dock galet svårt att hitta en balans! Att jag till stor del kan göra mitt eget schema och i värsta fall jobba hemifrån underlättar verkligen men börjar inse att det är långt kvar till den 9 juni och även till början av maj då jag kommer gå på 4 veckors semester innan BF.

Hur får ni andra till balansen mellan jobb och hem, utan att stressa. Kan ju inte heller bara vara jag som behöver sova och vila mycket mer än innan?

Mamma Lotta - har precis addat dig och är gärna med i Facebook gruppen :)

Och för er som oroar er för förlossningen, oavsett om det blir kejsarsnitt eller vaginalförlossning är det ju en enorm prövning för kroppen som man inte varit med om tidigare, så inte konstigt att ni är oroliga! Att fundera och tänka igenom allt ordentligt innan är nog bara hälsosamt och bra. Men när skräcken eller oron tar över se till så att er barnmorska ta er på allvar (gör hon inte det byt!) så ni får hjälp att verkligen bearbeta det innan och förbereda er mentalt. Jag väntar mitt första barn och även om jag är lite orolig för att något ska gå snett så känner jag mig inte direkt rädd, mer förväntansfull, och tänker att det blir som det blir. Ut måste ju den lilla på något sätt. :)

Har nu läst igenom mer av tråden och det var kul att se att det är fler än vi som lyckats ta sig hit med hjälp av IVF. Är så tacksam för att de verkligen finns bra hjälp att få vid ofrivillig barnlöshet i Sverige :)

Tänkte på det här med föräldrautbildning ni skrev om, är det bara jag som blivit väldigt besviken på det som erbjuds? Här är det endast typ en längre träff/utbildning och alltså inte flera träffar innan och efter barnet. Hade hoppats på en chans att lära känna fler i området där vi bor för att sen ha någon nära att kunna fika, promenera eller gå på öppna förskolan med när man är ledig sen. De ordnade en träff i början av graviditeten också, typ vecka 8 tror jag vi va där och va totalt värdelöst! Två timmar och lärde mig att jag ej ska röka och dricka typ..... Så skippar nog även det här. :/

Samma som på vårt ställe men de verkar endast ha ev grupper efter förlossningen och då inget innan. Men får ringa och kolla med dem. :)

Verkar vara en stor skillnad mellan olika kommuner och även enskilda mottagningar.

Jag trodde nog, lite naivt, attde skulle vara likadant här som för de vänner som fått barn, men de bor i andra städer. Har vänner och familj som bor ganska nära men inte nära nog för att gå till utan då är det då bil eller tåg som gäller. Så hade hoppats på att kunna träffa lite folk i området redan under graviditeten. Men det blir som de blir och löser sig alltid på något sätt. :)

Har gett upp nästan alla de vanliga kläderna sedan länge och inledningsvis köpte jag en omgång med kläder på H&M. Men började nu i början på förra veckan tröttna helt på att ha typ samma kläder varje dag på jobbet och tvingades även att ge upp ännu mer av de vanliga kläderna... Så jag beställde mängder av kläder från zalando, fick hem allt på fyra dagar, provade grejerna och behöll sen fem tröjor, ett par leggings och två klänningar. Skickade tillbaka mer än det dubbla, men tog ju på faktura så betalar bara det som jag behöll.

Vill vanligtvis inte köpa online utan prova i butik men trots att jag bor i Stockholm finns det knappt några bra butiker med gravidkläder och måste erkänna att det här va galet smidigt! Har även ett jobb som kräver att jag ser typ städad och proper ut så var nödvändigt. Och fanns förvånande mycket på zalando och fick hem ett par riktiga fullträffar. :)