Junibebisar 2016

Hej allihopa,

Jag har precis funnit den här tråden. Jag är tjugo år och fick reda på att jag var gravid i vecka 18 (fast på gynakuten sade de att jag var i v.14-16 men veckan därpå fick jag reda på att jag var i v. 19+ 2 dagar så jag måste alltså ha varit redan i vecka 18 när det upptäcktes. Jag är nu i vecka 24 + 5 dagar och väntar en son. Det är min första graviditet.

Jag har alltid haft extremt oregelbundna menstruationer sedan jag fick den första gången vid tretton års ålder o de har alltid kommit med 3-6 månaders mellanrum mellan gångerna. När jag var ca 17/ 18 år fick jag vid ett vaginalt ultraljud reda på att jag har PCO. Det tydliga pärlbandet utav omogna äggceller syntes tydligt på ultraljudsskärmen. Jag är dock mycket smal o har alltid varit. Hur som helst, när mensen då uteblev o jag inte hade några andra symptom (magen var fortfarande platt vid nyår dessutom) reagerade jag inte förrän jag tyckte att magen började kännas hård på ett sätt jag inte upplevt förut.

Jag har alltid tyckt att abort verkar läskigt så jag ville bara inte. Särskilt inte så sent som det var när jag fick reda på det. V. 14-16 hade låtit sent nog. Sedan började jag tänka på bortadoption men det känns inte som att jag skulle kunna klara av det heller känslomässigt. Nu närmar sig ju förlossningen och jag är rädd för den. Gråter nästan bara av att tänka på det. Inte har jag hunnit fixa något heller.

Jag vore väldigt tacksam för tips och råd och om någon kunde sammanfatta det viktigaste som har skrivits i tråden.

Påhopp och moralpredikningar undanbedes, de hjälper ändå inte.

Hej Millemupp, MrsLovisa och Kristalii! Tack för ert stöd!

Jag har tilldelats en bra barnmorska på MVC för tre veckor sedan. Har inte tagit upp förlossningsrädslan än men jag gör det om fyra veckor under nästa besökstid.

Kramar :)

Krickelin med Naemi; Tack för tipsen! Ska definitivt kolla upp dem.

Gweny; Tack så mycket :)

Vill ha med mamma och min särbo- pojkvän, han lär nog svimma, men mamma är bra på att ge stöd :)

Extremt chockad! Jag var ju van vid att mensen inte kom på flera månader, för mig har det alltid varit det normala i och med PCO:n, så jag tänkte bara "den kommer väl"...

Har du kämpat med att få barn?

Hannibalis; Fruktansvärt :( vilket svin han var! "Egna barn" i plural också efter bara lite drygt fyra år. :/

Pappan till barnet finns nu i bilden igen, men vi är särbos (men det är nog mer jag som vill ha det så) för att vi inte ska gå varandra på nerverna. Vill inte berätta för detaljerat här.

Ska ta reda på mer info om möjlighet till kuratorskontakt och mammagrupper. Även grupper för blivande mammor på Fb ska jag kolla upp! Min mamma är också ett ovärderligt bollplank! :) Jag är enda barnet o med henne har jag alltid kunnat diskutera allt mellan himmel o jord! Från pinsamheter till vardagligheter till roligheter! <3 Min mamma har alltid stått mig allra närmast faktiskt. Så självklart vill jag att hon ska medverka vid förlossningen, o om inte min kille vill klippa sonens navelsträng så vill jag att hon gör det haha!

Av mina släktingar har jag inte fått de tråkiga reaktioner jag hade väntat mig, de är förvånansvärt positiva. Det känns som en lättnad.

Tack för stöttningen! Känner mig mycket mer positiv nu :) lite lättad, även om jag inte bor ihop med killen så kanske jag kan klara det ändå.

Gweny; Okej grattis! Till slut lyckades ni i alla fall

Ja, PCO:n och att man har läst mycket om de som har pco som haft jättesvårt att få barn var ju också en anledning att jag inte ville ta bort fostret. Men det kanske har med ålder att göra också (fast jag har dock hört att pco:n blir bättre med åren?) men det kanske inte stämmer för alla?

Anastacia1980; Åh, jag har också BF 11 juni! :D

Fler som har BF 11 juni? :)

Jag har också lågt järnvärde, först låg det på 90, tre veckor senare efter att ha tagit Duroferon varje dag låg det på 88 (det hade alltså sjunkit) för en vecka sedan. Men det har förmodligen sjunkit ytterligare nu då jag övergick till Niferex (för att järnvärdet har gått upp av dem tidigare, innan graviditeten). Dock har jag slutat ta dem eftersom att de gjorde mig hård i magen denna gång o jag befinner mig på semester, så sedan i typ tisdags tar jag inga järntabletter. Istället tar jag Blutsaft och äter leverpastejmacka o försöker få i mig mycket grönt.

Anastacia1980; ja det blir nog bra oavsett datum förhoppningsvis :)

Är min första graviditet. Är livrädd för att spricka hela vägen.. Funderar över om jag borde försöka få kejsarsnitt istället. Ni som fött barn tidigare, hur upplever ni att sexet var efter graviditeten? Blir det inte lika bra efter? Känns som en lite pinsam fråga, men det är väl fullt naturligt att ha den funderingen känns det som.

Men fysiologiskt, kan slidan återgå till storleken den var innan utan knipövningar?

Om man gör kejsarsnitt då, kan den återgå till samma storlek då? Mitt sexliv hade just börjat när jag blev gravid liksom...

Har ni redan bokat in vart ni ska föda... Vilka mer förberedelser och inhandlingar har alla förstagångsföderskor hunnit göra?

Bryrmiginte & Gweny; Vad bra att ni har handlat in det nödvändigaste. Chocken efter plusset har väl precis börjat lägga sig för mig efter sju veckor, men det som är ordnat är vagn med både ligg- o sittdel samt bilstol o några klädesplagg.

Cherryay; Tack för förståelsen. Ska läsa på om riskerna med kejsarsnitt. Jag hoppas verkligen att det blir bra och jag ska kämpa för att det ska bli så bra som det bara kan utifrån mina förutsättningar.

Ebe91; Vad skönt att höra att det har gått så bra för dig o att du har så bra järnvärde!

Vindruvan; Det är självfallet inte enbart pga oro inför framtida sexliv som jag överväger snitt (även om jag förlorade oskulden för mindre än ett år sedan). Är även rädd att få inkontinensbesvär i och med att jag faktiskt har haft hemska IBS- problem tidigare.

Det sista hade jag väl inte tänkt skriva här egentligen. Ibland kan det ligga mer bakom något än vad som skrivs.

Ja den 14:de januari fick jag mitt livs chock.

Förväntansfull inför själva förlossningen vare sig det blir naturlig födsel eller snitt tror jag inte att jag någonsin kommer att bli, trots ryggvärken som har kommit även om magen inte är så stor. Men att möta barnet ska bli spännande.

Hoppas verkligen det. Så många har ju gjort det innan :) o vissa väljer ju till o med att skaffa fler barn! Okej haha lät lite kul : p "bryrmiginte", är det första barnet?

Låter jättejobbigt med panikattacker dock :( vilka andra grav-symptom upplever du? Jag är mest trött och har de senaste 2-3 veckorna haft problem med ryggont i mitten av ryggen om jag sitter för länge.

Vilken stad bor du i? Såg att du också är i 20-års åldern. Vi kanske kan följas åt eller till o med träffas om vi bor i samma stad.

Bryrmiginte & Mamma Lotta; Jag satt i bilen hela dagen igår, (åkte från ena änden utav Sverige till den andra i princip) o hade skrivit jättelånga svar till er men när jag skulle skicka så försvann allt för jag hade blivit utloggad o då gav jag upp.

Så nu gör jag ett nytt (något kortare) försök!

Bryrmiginte; Har symptom av trötthet o de senaste tre veckorna har jag även haft besvär av ryggont o ont i en muskel under det högra skulderbladet bara efter en halvtimmes sittande.

I och med min PCO så har det varit normalt för mig med så oregelbunden mens att det alltid gick flera månader mellan gångerna (som mest över ett halvår, oftast med mellan 3-6 månaders mellanrum). Den har aldrig kommit som en klocka. Så den uteblivna mensen var ingen varning för mig o det hjälpte ju inte heller att jag gick o köpte nya tighta jeans i november som satt som en smäck och att magen inte blev större förrän efter nyår.

I början av december gick jag till en närakut för att jag upplevde att jag behövde kissa något oftare o misstänkte att jag fått urinvägsinfektion. Jag testades för det som var negativt o läkaren klämde o kände på min mage som minsann var så "mjuk o fin". Sedan tänkte jag inte mer på det.

I tre dagar i jul mådde jag dock illa o spydde faktiskt men eftersom att det varade så kort o inte var det jag hade läst om s.k "morgonillamående" som sägs vara ett symptom på graviditet, utan kom ett tag efter maten samt en kväll, kopplade jag det till att jag säkert måste ha ätit något dåligt ifrån julbordet eller att det var någon influensa som gick eftersom mamma mådde dåligt under samma period.

Efter nyår tyckte jag att magen kändes lite större men jag hade inte motionerat någonting på länge. Jag tänkte bara att det är väl inte så konstigt om man lägger på sig lite om man inte rör sig eller går ut på flera dagar i sträck o dessutom har ett arbete som är hemifrån. Men sedan kom den där hårdheten på magen o jag testade mig o det var positivt.

Önskar också att jag hade varit mer tränad innan, då hade jag kanske sluppit ryggont. Jag är tjugo o det kommer jag vara även när sonen kommer. Bor i Stockholm.

Mamma Lotta; Ojojoj vad många barn du har Mamma Lotta Har du lika många syskon? Hur orkar du med allas problem o all uppmärksamhet barn kräver? Jag beundrar dem som orkar med så många, det skulle jag aldrig göra. Men om du klarar så många ska väl jag klara en åtminstone. Hoppas att du har en fin andra hälft som avlastar dig starka kvinna! Ska prata med bm om oron inför förlossningen.

Båda; Vad jobbigt med hjärtklappningen o andningen o allt vad ni upplever. Hoppas att det blir bättre snart!

Ja har använt upp en flaska utav Weledas gravidolja (men jag började ju efter halva graviditeten eftersom att jag inte visste något om den förrän då).

Utav den oljan började det klia något otroligt på min mage, o jag är säker på att det var den eftersom att jag nu har gått utan att smörja mig i flera veckor (har inte heller sett till en enda bristning) och det har slutat klia. Använde upp flaskan ändå, tänkte att hellre klåda än bristningar. Så jag misstänker att jag är allergisk (har inga andra allergier), men det verkar som att jag är allergisk mot något utav innehållsämnena i Weledas gravidolja.

Jag ska köpa någon annan olja och testa, eller så tror jag att jag kör på kokosfett, det känns bra att smörja med, det ger mig ingen klåda o doftar gott. 

Jag tror också att bristningar till största delen är hormonellt. Sedan är det nog viktigt att dricka mycket vatten o äta grönt så att man återfuktar huden inifrån också. Om man får i sig alla nödvändiga vitaminer o näringsämnen så mår ju kroppen bättre o det kanske kan bidra till att man inte får lika mycket bristningar som om man bara hade ätit onyttigt under hela graviditeten (o då menar jag inget frukt o grönt alls).

När det gäller att färga håret så skulle jag försöka hitta naturliga och ekologiska hårfärger, har också läst att man i Danmark avråder gravida från att färga håret. Personligen så tror jag på att precis som att allt vi smörjer in oss med går in i huden, så tror jag att även nagellack o hårfärg gör det. Men det är alltså bara vad jag TROR (menar inte att skrämmas), speciellt om det gäller hårfärg så känns det som att det går nog in i hårsäckarna o ut i blodet. Onödigt att ta risken. Men det är nog ingen fara att färga håret med naturliga hårprodukter. Har hört att det ska finnas särskilda frisörer som endast arbetar med sådana produkter, vet dock inte vilka, men googla.  

Vad tror ni om tuggummi med xylitol o aspartam? Kan jag tugga mina Extra- tugummin med melon- mint smak?