Hej tjejer!
Har följt tråden i några veckor och hoppats att jag skulle kunna gå med här.
Har varit på VUL idag och sett det lilla hjärtat slå! V 7+1 BF 7/6.
Har haft 1 MF och 2 MA innan min dotter föddes för 3år sedan. Och är nu gravid med ett syskon till henne!
Har inte varit inne mkt under helgen, men har läst ikapp lite. Då det verkar som många tycker det varit många inlägg med negativ klang om oro för MF, vilket ÄR den största oron i första trimestern så jag tänker skriva min historia hittills.
Fick ett tidigt VUL just för oron för MF/MA. Jag blödde(rosa flytningar) hela den veckan som jag egentligen skulle haft mens. Fick bara svaga streck till en bra bit efter BIM. Sen en blödning två dagar innan tiden för VUL.
Vet med mig själv att jag har kort lutealfas (tid mellan ÄL och mens) och att det pga detta inte fanns lång tid för ägget att fästa. (Därav svaga streck på testerna då jag inte var så långt gången)
Är inne på VUL i torsdags då jag enligt sista mensens första dag skulle varit i v 8+1 men som sagt, har ÄL senare än dag 14. (Dag 19-21 har jag sett med ÄL-tester)
Vi såg en helt normal graviditet i v 7+1 och så klart det vi alla vill se på ett sånt UL, ett hjärta som slår!!
Så, oro för missfall finns alltid hos nygravida. Oavsett tidigare erfarenheter av MF/MA eller om det är första gången man är gravid. Det gör inte saken bättre att symptom kommer och går och att man blöder lätt så tidigt.
Jag håller med som någon ovanstående skrev, att jag finns här för att lyssna på de som vill skriva om alla sinna orosmoln och nojor. Vi behöver prata om dem. Ibland slutar en graviditet med MF men oftast så går det bra.
Har själv MF/MA i bagaget. Fick efter dessa en fullt frisk dotter som nu är 3 år. Även med den graviditeten så blödde jag i vecka 6+, 12+ och 24+. Sen starta förlossningen med att jag börja störtblöda i v39+6 :)
Hoppas min historia har kunnat hjälpa någon iaf med att minska sin oro.
(Självklar skickar jag med bilden på det lilla pyret! ) 
Ja, det är otroligt påfrestande med blödningar när man är gravid. Men det räcker att slänga en blick på min 3-åring så vet jag att all oro, stress och smärta som man gått igenom är såå värt det! Så värt det så man utsätter sig för det igen och igen!! Haha :)
Dock så försvinner ju inte oron, den bara ersätts med en ny när barnet är fött, sen när dom lär sig gå, när de ska börja på förskola, och så vidare o vidare... ??????????
Såklart ska det inte vara ????? Efter mitt senaste inlägg utan hjärtan
Är det någon annan som fryser mycket? Jag fryser så att det nästan gör ont i kroppen, både när jag är inomhus och utomhus. Sitter och jobbar med tjock tröja och halsduk.
Ni som bokat tid för Vul och ul, det är privat va? Funderar också på att boka :)
Fryser också riktigt mycket! Har vetekudden som värmer magen lite iaf :) fått ilningar på vänster sida också, känns som foglossning som man tydligen kan få så tidigt. Vill inte!
Hur mår alla ni som har haft blödningar, men inte missfall? Vi är ju ett par stycken :/ Jag har inte haft någon mer blödning efter vulet, hoppas det betyder att Mini-me lever gott där inne, och att vi går in i v10 (9+0) imorgon <3
Någon som gjort VUL i 6+? Eller det ni trodde va 6+?
Hej, jag var med i tråden, men lämnade för mf, MEN visade sig att det inte var det fast rejäla blödningar, så såg dem något och nu efter flera VUL, senast idag så ser allt bra ut och hjärtat slår.
så är i v. 8+2 och det känns ofattbart, ett mirakel via IVF.
Det här är inget inlägg som jag skriver för att oroa ANDRA. Så sluta läs här om du inte vill läsa om missfall/MA osv.
Jag känner mig så jäkla orolig. Jag går in i vecka 13 imorgon. Var på VUL i vecka 9 där vi såg ett hjärta slå. (Gick inte att höra hjärtat, läkaren fick inte till det).
Jag har inte mått illa, jag har inte sprungit på tips och kissat mer än en gång tidigt på morgonen.
Nu tycker jag att det här med kisseriet har avtagit.
Jag är inte lika öm över magen. Känner ingenting där ännu heller (livmodern ska väl komma upp ur bäckenet i denna vecka tror jag).
Dessutom visade det sig att jag hade ett myom på vulet sist. Har ingen aning om hur stort eller var den satt riktigt, sjukt dålig läkare!
Hur kan jag lugna min oro!? Känner att det enda som kommer att hjälpa är ett ultraljud eller höra hjärtat. Och det går inte än. Ska inte göra KUB (är för ung) och hjärtat går väl inte att höra än med sån där apparat hos BM? Vad gör jag!?