Junibebisar 2016
Nu har jag sjukanmält mig för två dagar framåt. Drog till med att jag hade magsjuka. Är ju en halvsanning i alla fall.
Nu har jag sjukanmält mig för två dagar framåt. Drog till med att jag hade magsjuka. Är ju en halvsanning i alla fall.
Vilken härlig tråd :)
Fick plus för en vecka, första barnet på g.
Appen visar att jag är i vecka 7, men misstänker nästan v 8! BF den 10 Juni ?? Någon annan här som har det datumet?
Ni som är uppblåsta och illamående. Prova minifomkapslar. Jag började ta dom igår och är knappt illamående alls idag. Helt ofarligt under grav och tas inte upp i kroppen utan tar bara bort gasbubblorna i tarmarna.
På mig syns det ganska tydligt på kvällarna.
Vad roligt :) Hur mår du ? Är det ditt första barn?
Jag mår sjuuuukt illa, fått vara hemma från jobbet denna vecka!
Jag trodde jag blivit av med illamående, men tji fick jag! Sitter på jobbet och lider och svär inombords. Orkar inte med att må såhär!
Någon som har något kul förslag på hur man kan berätta för familjen om bebisen? Funderar på att berätta på fredag då alla vi syskon ska hem till föräldrarna på middag. Hade egentligen tänkt vänta längre men det var ett sånt bra tillfälle plus att det är skönt att slippa låtsas må bra när jag bara "vill" kräkas och sova.
Alltså, jag är andfådd fast jag ligger på soffan. Helt sjukt haha. Minns inte detta från mina tidigare grav. Ser dessutom ur som om jag är i 6 månaden fast jag bara är i v 7+2 och har gått upp 3kg(!) Börjar nästan undra om det är fler än en där inne
Har inskrivning på torsdag. Längtar också!
Vad kul! Vilken vecka är du i? :)
Hur mår du?
Har du varit hos barnmorskan? :)
Imorgon ska jag berätta för mina föräldrar, syskon och farmor på 99 år. Tänkte läsa en liten dikt för farmor...
"Du ska få en present av ett annorlunda slag
tyvärr kan du inte öppna den idag
Just nu syns den faktiskt knappt
men som tur är växer den väldigt snabbt
För i min mage det en liten bor
som gärna vill kalla dig gammelfarmor"
Vad tycker ni?
Någon mer än jag som inte tänker göra några av dessa tester alls? Dels så är jag 31 och därmed ingen risk pga min ålder att få ett barn med tex downs syndrom. Sen så vill jag under inga omständigheter riskera missfall. Plus att jag har väldigt svårt att se att barnet i vår familj skulle vara mindre välkommet om det hade något handikapp. Nu har inte jag super bra koll på vilka åkommor testerna kan se men det finns ju även de som ingen kan ha en aning om innan födseln så man kan ju aldrig vara säker på ett friskt barn.
Dömmer absolut inte er som vill göra tester och så. Vi tänker alla olika och jag undrar mest om det finns någon annan som tänker som jag
Känner igen den där oron silicon valley. Även för pengar då jag inte jobbar så mkt. Någon som vet om a-kassa räknas in i mammapenningen? Gick in i väggen för 2 1/2 år sedan och är försiktig med att ta på mig för mkt. Önskar jag kunde vara positiv och känna att "detta grejar jag". Tänker alltid det värsta:/
Går runt och känner mig jätteobekväm på jobbet. Är personlig assistent så jobbat ju väldigt nära min brukare. Är redan nu i v9 ganska stor om magen och jättesvårt att dölja. Samtidigt känner jag mig inte alls bekväm med att min brukare skulle få reda på ev missfall så vill hålla det hemligt så länge det går. Hen är lite dålig med gränsdragning och jag vill inte ha för mycket privata frågor heller.
Alltså vad ledsen jag blir av att läsa att flera här inne skulle göra abort pga en sån sak som DS eller liknande. Barn med DS kan absolut ha stora komplikationer med hjärtfel och liknande och få ett jobbigt liv . Lika väl som många av dem lever fina rika liv. Jag lever själv med ett handikapp liksom släktingar till mig och flera andra i min omgivning. Vi är alla individer som har olika upplevelser av våra handikapp och jag hoppas innerligt att ingen av våra föräldrar helre hade sett oss aborterade.
Dessutom, vad är det som säger att jag är oförberedd på om något skulle vara "fel" på mitt barn bara för att jag väljer att avstå tester. Jag anser mig vara förberedd på allt man kan tänka sig!
Har du barn sen innan, och erfarenhet av personer med Downs? Min sambo och jag jobbar med sjuka barn och vi båda vet hur otroligt krävande det är. Vi känner inte att det är rättvist mot våra två befintliga att medvetet ta oss an ett riktigt sjukt barn, med allt vad det innebär. Att döma någon pga sånna val är inte schysst tycker jag, vissa kanske känner att det inte skulle påverka deras vardag nämnvärt med ett barn med ex ds, men vi som jobbar NÄRA barn med samma åkomma (och många andra) känner att vi inte hade klarat det, och som sagt främst hade det inte varit rättvist mot våra andra barn son fortfarande är väldigt små och inte hade förstått varför de helt plötsligt får så mycket mindre uppmärksamhet och tid utav oss.