Graviditetsdepression

När jag var gravid med min dotter som nu är 3 år så hade inte jag heller några känslor för henne. Jag var inte deprimerad eller så och hon var planerad men jag tyckte verkligen inte om att vara gravid och jag minns att jag tänkte på slutet att om jag skulle få missfall så skulle jag egentligen inte bli ledsen över att ha förlorat barnet utan mer besviken över att göra om det. Låter så hemskt!Men så fort hon föddes så förändrades allt. Jag blev precis en sådan mamma jag nästan föraktat lite innan. Hon är det absolut bästa och viktigaste i mitt liv och jag minns när vi låg i rummet efteråt hur tanken slog mig att jag trots att jag inte kände den här lilla varelsen så skulle jag kunna slänga mig framför et tåg för henne.

Jag har nu tänkt att om jag skulle få bli gravid igen så skulle jag säkert känna annorlunda under graviditeten för nu vet jag ju vad som ska komma och jag tycker det skulle vara underbart med ett till barn. Men vi har haft svårt att bli gravida men nu är vi det äntligen och jag är gravid i v 7. Känner jag annorlunda? NOP! Inte det minsta! Att vara gravid är fortfarande inte min grej Kanske att jag är ännu lite gladare ändå nu och jag tänker ju snälla tankar om det som finns i min mage och jag vill verkligen inte ha missfall! Men att vara gravid är inte kul någonstans!