Svårt att bli gravid med andra barnet
När vi blev gravida med vår dotter, som blir tre i januari, gick det på bara ett par månader.
När vi till sist ville skaffa ett syskon var det däremot inte lika lätt.
Vi har nu försökt i ca nio månader och stressen byggs upp för varje månad utan att plussa. Börjat oroa mig för att det kanske bara var en lyckträff första gången. Anklagar mig själv och utgår nästan hela tiden från att det hela beror på mig. Folk i vår omgivning vet om vår situation på gott och ont. Känns som att alla väntar på att vi snart ska komma med glada nyheter.
Varje gången mensen kommer, som senast igår, känner jag en enorm tomhet och hopplöshet. Jag skäms, för jag vet att jag bara borde vara tacksam för det barn jag har (vilket jag självklart är) men kan ändå inte släppa tanken på fler barn.
Bryter ihop varje gång och far enormt illa av tanken på att börja om från början ännu en gång...
Känns som att vi har testat det mesta och jag vet liksom inte vad som ska till.
Processen tär nåt enormt på mig, och det känns som att jag inte har någon att dela detta med. Min sambo är inte den mest pratsamma typen. Men såklart en axel att gråta mot :)
Någon därute som är i samma sits? Någon som har råd/tips på hur man skan tänka för att inte må så dåligt över detta? Eller har du kanske varit i samma sist men tillslut blivit gravid?
Tacksam för vad som :)
Så du ge gärna uppdatera hur det är att göra första IVF-behandlingen när man redan har barn.
