Jag är gravid - sambo föreslår abort

Kärleken för ett barn övervinner inte alla relationsproblem. Att få barn är underbart på många sätt. Samtidigt är de det mest slitsamma man kan gå igenom som ett par. Ekonomin blir väldigt ansträngd under FL, speciellt om man vill dela på den eller vill spara på dagar för att slippa tidig förskolestart. Sexlivet påverkas. Sömnbristen påverkar förhållandet negativt. Att aldrig kunna vara själv utan ett barn som kräver all uppmärksamhet påverkar. Ingen tid till intresse påverkar osv.

Om inte båda är redo för denna enorma livsförändring så kommer förhållandet med största risk försämras och sluta i separation. Det är barnet som får lida mest när föräldrarna inte är redo.

Det finns extremt många exempel på män som blir pappor innan dom själva valt det och inte fixat det. Många går plötsligt ut och festar en massa för att slippa blöjor och skrik, andra skaffar en älskarinna för att mamman inte orkar ha sex, andra börjar spendera hela dagarna framför dator osv. Många av dessa männen anser även att " du ville ha barnet, du får sköta det". Trots att kvinnan tänkt " När barnet väl kommer så kommer han älska det" . En person kan älska sitt barn hur mycket som helst och samtidigt bli en usel förälder. Är man inte redo och villig att förändra sitt liv helt så blir det inte bra iallafall.

Tro inte att en graviditet och ett barn innebär starkare kärlek. Det är en stor myt. Ett barn är skitjobbigt och ett ångestfyllt helvete ibland. Samtidigt som det kan vara underbart också. Men det kräver ett starkt förhållande och två villiga föräldrar.

Min make ville ha barn innan mig. Lyckligtvis så väntade han utan att tjata eller kräva att behålla. Vi fick senare barn som var efterlängtade av oss båda. Vi var helt redo. Vårt äktenskap har överlevt och blivit starkare genom åren. Men det beror på att vi båda går i samma riktining. Ingen av oss har velat tvinga in den andre i ett liv denne inte vill ha.

Barnen är trygga och har fått den bästa möjliga uppväxt :)

Tror att han kommer att ta till sig den här graviditeten och barnet på ett jättebra sätt. Tycker mest att det låter som en man som blev lite tagen på sängen och är rädd. När han accepterat graviditeten tror jag att det blir hur bra som helst. Låter som en bra man som bara blev lite skakis.

Behåll barnet. Grattis till graviditeten!

Det låter naivt. Lite som "Du behöver inte ta hans känslor på allvar, skit i vad han säger och kör på så vänjer han sig säkert" ;) Tänk om män gav varandra det rådet "Hon säger att hon inte vill, men egentligen så vill hon säkert så bara kör på"?

Jag tror att TS älskar sin sambo och vill honom väl. Då respekterar man väl ändå varandra?

Du måste förstå att din sambo är chockad, och även han är rädd. Det är en stor förändring att få barn. Låt honom landa. Prata med honom och förstå honom. Det är klart det är jättejobbigt!
Däremot, två år hit eller dit borde inte göra någon enorm skillnad. Känns lite "onödigt" att göra abort när ni båda vill ha barn.

Han säger att han tänker stanna även om hon väljer att behålla. Han säger att han tänkt sig barn om två år. Det betyder att han vill ha barn, men att detta kom oplanerat tidigt. Jag tror bara att han behöver smälta detta. Speciellt om det är så viktigt för henne att hon inte vet om förhållandet klarar en abort till. När hon känner så, och han ändå vill ha barn, då tycker jag att det är ganska självklart.

En abort ska enkom göras om mamman vill det, aldrig annars. En abort bör inte ens föreslås av någon annan än mamman om man inte blir direkt tillfrågad om det eller om det föreligger fara för mammans liv.

Dock bör man inte vara naiv utan vara förberedd på att bli ensam mamma om inte pappan vill ha barn.

Att han säger att han vill ha barn om två år betyder inte att han verkligen vill ha det då.

Ang om förhållandet kan överleva, jag tror att det har större chans att överleva om barnet behålls än tvärtom.

Ang om förhållandet kan överleva, jag tror att det har större chans att överleva om barnet behålls än tvärtom.[/quote]

Tror jag med.

Han behöver nog informeras att man inte kan skaffa barn exakt när man känner för det, som att knäppa med fingrarna.

Det kan ta ett år när ni väl bestämmer er för att skaffa barn innan ni lyckas göra dig gravid igen.

Vad är det han menar ska ha hänt på de två åren?

Kvinnan kan välja att inte bli förälder, och idag ska folk inte diskrimineras pga kön.

Av den anledningen ska man som man självklart ha valmöjligheten att, om det görs i god tid innan fullgången graviditet, avsäga sig föräldraskapet.

Japp. Både jag och en vän har varit i din sits. Vi stod båda på oss. Hon hade dessutom en man som hotade att lämna om hon behöll. Så blev inte fallet. Båda vi har idag flera barn och bra ihop.