Inlägg från: Anonym (viseversa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (viseversa)

    Klarar ej av min sambos barn

    Tow2Mater skrev 2015-10-06 20:40:10 följande:

    Andras barn är ofta jobbiga om de beter sig så. Tycker inte det du känner är konstigt alls.


    För barn är det ofta riktigt jobbigt att ha andra än familjen boende i sina hem men många vuxna verkar missa den saken och kör över barnens känslor och kräver att barnen ska "uppföra sig" mot de som tvingar sig på barnens privata sfär. Konstigt det där...
  • Anonym (viseversa)
    Sandra8978 skrev 2015-10-06 21:17:34 följande:
    Ja, man kan kräva att ens barn "uppför sig".
    Jag ber till gud att jag aldrig behöver träffa dina barn.
    Jag skulle aldrig välja en partner som tränger sig på barnets privata sfär så du behöver du inte oroa dig för att mina barn inte skulle uppföra sig exemplariskt gentemot dig om du träffade dem.

    Men det finns idiotiska föräldrar som går efter egna känslor och struntar i barnen, och det finns idiotiska nya partners som tror att de kan komma in i en familj och köra sitt eget race. Här skulle det aldrig inträffa.
  • Anonym (viseversa)
    Anonym (hjälp) skrev 2015-10-06 21:10:36 följande:
    Fast vadå tvingar sig på barnens privata sfär? Ibland förstår jag inte varför andra (speciellt föräldrar) är så oförstående mot "styvfamiljer" och personers känslor i den. Allt i livet handlar inte om barnen och jag tror inte att någon som är förälder är helt oförstående mot andra människors känslor inför andras barn. Som förälder möter du ju ofta andras barn i olika sammanhang. Jag tycker det kan bli lite pretentiöst, som att alla ska leva den perfekta idyllen. I ett samhälle när det är väldigt vanligt att föräldrar bryter upp sina familjer borde det finnas mer förståelse för vilka konflikter som kan ske i de nya konstellationerna som naturligt kommer uppstå förr eller senare. Allt ansvar kan inte ligga på att "den nya" ska acceptera allt, ibland saker som inte ens föräldrarna accepterar, just bara för att de är "den nya". Förväntningarna på "styvföräldrar" har gått helt åt styr, tycker jag. Mer ansvar på de som har brutit upp familjen, tycker jag. Ansvaret får därefter ligga på föräldern att hen gör det bästa för sitt barn, däribland i val av ny partner. Och förståelse.
    Tro det eller ej men även 5-åringar har privata sfärer som de kan känna sig obekväma med att dela med andra än sina närmaste. Vissa barn är inte bekväma nog att berätta allt de känner för någon, hur mycket de än älskar sin mamma, pappa, styvmor, styvfar, mor- och farföräldrar osv.

    Det är väl ingen som kräver att ni ska leva i en idyll? Du ska respektera att barnet är som barnet är och möta barnet utifrån det, och barnet ska respektera att du är pappas nya kvinna och bemöta dig så väl som barnet kan, och förhoppningsvis få tillräckligt förtroende för dig, för att acceptera att du tillhör den innersta kretsen. Men tar du själv avstånd så når ni aldrig dit. Och då är det även svårt att ta en uppfostrande roll.
  • Anonym (viseversa)
    Tow2Mater skrev 2015-10-06 23:14:35 följande:
    Nej, tvärtom! De flesta normala barn är mycket anpassningsbara, mycket mera anpassningsbara än typiska vuxna.
    Säger du det. Har du läst några bra barnpsykologiforskningar den sista tiden som styrker ditt påstående eller är det bara din egen åsikt?
  • Anonym (viseversa)
    Anonym (hjälp) skrev 2015-10-06 23:40:55 följande:
    Men om man som 'styvförälder' inte försöker ta sig in i den privata sfären som du talar om, just av den anledningen att det finns en mamma och en pappa? Hur är man en inkräktare då? En styvförälder är inte ett hot mot barnets existens utan har rätt att finnas i "familjen" på samma villkor som alla andra, det är inget som jag anser att styvföräldern ska belastas för enbart av anledningen att styvföräldern existerar som person i samma sammanhang som barnet. En styvförälder ska inte behöva sättas åt sidan till förmån för barnet på ett sådant systematiskt sätt. Och hur tror du barnet blir om man uppfostrar den på det sättet att den har allt att säga till om och andra människor som inte är just mamma eller pappa ska backa, ställa sig åt sidan och bara anpassa sig efter barnets behov och viljor? Barn är inte barn för evigt. Jag har inget behov av att ta mig till barnets "privata sfär" enbart för att göra det, då ska det vara någonting som kommer oss båda naturligt. Är det på bekostnad av att jag ej har rätt att uppfostra barnet, må så vara, men det ska då inte inskränka på min rätt att som en av två vuxna i hushållet bestämma över mitt hem, mitt liv och allt runtomkring det.
    Jag vill nog påstå att det är förälderns ansvar att kalla alla till familjemöte och tala klarspråk. Så här tycker jag det ska vara när alla bor här. Vad tycker du min son? Vad tycker du min nya sambo? Vad kan vi komma överens om? Hur får vi alla att må bra?

    Barn är barn väldigt länge och de kräver föräldrarnas uppmärksamhet och omsorg ända tills de blir vuxna. Är man inte beredd på det så ska man nog fundera om man alls har något där att göra.

Svar på tråden Klarar ej av min sambos barn