Klarar ej av min sambos barn

Andras barn är ofta jobbiga om de beter sig så. Tycker inte det du känner är konstigt alls.

Ja, man kan kräva att ens barn "uppför sig".
Jag ber till gud att jag aldrig behöver träffa dina barn.

Fast vadå tvingar sig på barnens privata sfär? Ibland förstår jag inte varför andra (speciellt föräldrar) är så oförstående mot "styvfamiljer" och personers känslor i den. Allt i livet handlar inte om barnen och jag tror inte att någon som är förälder är helt oförstående mot andra människors känslor inför andras barn. Som förälder möter du ju ofta andras barn i olika sammanhang. Jag tycker det kan bli lite pretentiöst, som att alla ska leva den perfekta idyllen. I ett samhälle när det är väldigt vanligt att föräldrar bryter upp sina familjer borde det finnas mer förståelse för vilka konflikter som kan ske i de nya konstellationerna som naturligt kommer uppstå förr eller senare. Allt ansvar kan inte ligga på att "den nya" ska acceptera allt, ibland saker som inte ens föräldrarna accepterar, just bara för att de är "den nya". Förväntningarna på "styvföräldrar" har gått helt åt styr, tycker jag. Mer ansvar på de som har brutit upp familjen, tycker jag. Ansvaret får därefter ligga på föräldern att hen gör det bästa för sitt barn, däribland i val av ny partner. Och förståelse.

Nej, tvärtom! De flesta normala barn är mycket anpassningsbara, mycket mera anpassningsbara än typiska vuxna.

Men om man som 'styvförälder' inte försöker ta sig in i den privata sfären som du talar om, just av den anledningen att det finns en mamma och en pappa? Hur är man en inkräktare då? En styvförälder är inte ett hot mot barnets existens utan har rätt att finnas i "familjen" på samma villkor som alla andra, det är inget som jag anser att styvföräldern ska belastas för enbart av anledningen att styvföräldern existerar som person i samma sammanhang som barnet. En styvförälder ska inte behöva sättas åt sidan till förmån för barnet på ett sådant systematiskt sätt. Och hur tror du barnet blir om man uppfostrar den på det sättet att den har allt att säga till om och andra människor som inte är just mamma eller pappa ska backa, ställa sig åt sidan och bara anpassa sig efter barnets behov och viljor? Barn är inte barn för evigt. Jag har inget behov av att ta mig till barnets "privata sfär" enbart för att göra det, då ska det vara någonting som kommer oss båda naturligt. Är det på bekostnad av att jag ej har rätt att uppfostra barnet, må så vara, men det ska då inte inskränka på min rätt att som en av två vuxna i hushållet bestämma över mitt hem, mitt liv och allt runtomkring det.