Anonym (hjälp) skrev 2015-10-09 11:50:17 följande:
Det är ju såklart olika med jag tror sambons barn mår bra när barnet är hemma. Min sambo är övertygad om det. Alla tecken tyder på det, det är ingenting som säger att barnet mår dåligt i sitt liv på grund av mig eller hur det är i just vår situation i hemmet där vi bor. Att barnet har annan problematik, är osäker eller ledset på något vis, eller har det sämre hemma hos sin mamma? Kanske? Kanske inte? Barnet far inte illa på grund av mig. Mår barnet dåligt på något sätt så är det kopplat till saker som jag inte kan ha att göra med. Typ att barnets föräldrar inte bor tillsammans, att den behöver växla mellan två hem, inte alltid vara med sina kompisar som bor där vi bor osv. Alltså saker utanför min makt som jag som styvförälder inte kan göra något åt och inte kan belastas för. Kan såklart hjälpa till om det finns nåt jag kan göra, men jag kan inte trolla. Att belasta styvföräldrar för styvbarns eventuella icke-välmående är tämligen konstigt i dessa fall, när problematiken med största sannolikhet ligger någon annan stans. Tror man seriöst inte att man som styvförälder alltid gör det bästa möjliga? Stannar jag och terroriserar hans barn är jag ju psykopat och behöver vård och det är en helt annan diskussion. Tycker jag synd om barnet för att den behöver leva med separerade föräldrar och allt strul som kommer av det? Ja. Är det mitt fel att föräldrarna separerat? Nej. Brottas jag med samvetskval gällande känslor och tankar, låt mig få göra det. Men jag kan inte belastas för barnets föräldrars val.
Hur kan du vara så säker på att du inte har någonting med barnets problematik att göra? Barn känner och förstår mer än vad man tror oftast. Barn har även stark vilja att samarbeta och vilja att vara till lags, vilket ibland kan lura en att tro att problemet är ett annat än vad det i själva verket är. Mitt råd är fortfarande att prata med barnet och göra det delaktigt.
