noll spermier! - donation?

Jag o mannen var i samma sits våren -14. Kollade upp oss när vi inte lyckats på egen hand under ca 1,5 år. Svaret vi fick var en chock och vår värld rasade totalt, mannen hade noll spermier trots biopsi. Vi blev uppställda i kö till landstinget för spermiedonation. Men kötider på upp till 1,5-2 år (Stockholm) var inget alternativ för oss så vi vände oss till en privat klinik i Danmark o bekostade allt själva. Lyckades på 4:e försöket med hjälp av viss hormonstimulering. I slutet av september (-15) fick vi en liten flicka som blivit till med hjälp av donator. (Egentligen skulle vi fått börja försök hos landstinget nu så hann få vår dotter innan vi ens kom fram i kön). Det var så vi kunde få barn och efter naturligt sätt var detta det näst bästa sättet eftersom jag ville bära ett barn och uppleva en förlossning. Annars går det ju att adoptera oxå. Vet hur det känns, men ge inte upp, er tur kommer oxå. Kan bara råda er att gå privat om ni har möjlighet, går mkt snabbare och privata aktörer är mer måna om sina patienter. Landstingets vård är ett stort skämt när det gälker ofrivillgt barnlösa med orimligt långa vänretider. Inte direkt så att man blir yngre heller. Men som sagt, all lycka till er!!

När det gäller den ekonomiska biten så kände vi hela tiden att vår klinik i Danmark ville att vi skulle lyckas. De sa att insemination gör man bara ett visst antal gånger, lyckas det inte i naturlig cykel testar man med hormonstimulering som i vårt fall. Sen kan man prova IVF. De rekommenderade oss oxå att mäta äggblåsorna hos gynekolog i Sverige för att veta mer exakt att det var rätt tid i månaden, att det fanns tillräckligt många äggblåsor och att dessa var tillräckligt stora. Är en hel vetenskap men de är ofta mkt noga för att maxa chanserna så mkt som möjligt. För oss kostade det ca 10.000 per tillfälle så totalt ca 40.000, men nu när dottern är här så känns det ändå såå värt varenda krona, all tid som vi lagt ner, varenda tår och all smärta. Man tänker inte så mkt på det längre för hon är värd allt och vi kommer garanterat försöka med syskon längre fram ävenfastvi vet att det kommer bli lika tufft igen med undersökningar, långa resor, hormonstimulering och allt som hör till.

Ja, man kan få hormonstimulering utan IVF fast mkt lättare. Jag fick Pergotime för att mina äggblåsor skulle bli fler o växa snabbare även fast jag har egen ägglossning o regelbunden mens. Fick oxå Ovitrelle, ägglossningsspruta efter att jag mätt äggblåsorna hos gyn, sen skulle vi komma till kliniken inom ett visst antal timmar (24 - 36) för maximal chans. Kostade inget extra, bara själva medicinen som kostade. Den gången som lyckades fick jag oxå progesteron efter inseminationen för att ägget skulle stanna kvar. Men som sagt, ingen extra kostnad förutom själva medicinen. De kan skriva recept i Danmark, sen tar man receptet till gyn i Sverige så översätter hon/han det så gäller svenska priser istället, supersmidigt. När det gäller känslor för dottern så pratar vi aldrig om donatorn här hemma, finns lixom inget behov av det. Nån enstaka gång har jag funderat över vila drag hon har fått från mig men inte mer än så. Min man är den enda pappan som finns för henne medan donatorn är just bara en donator. Dottern har våra färger, ögon och hår, så inga konstigheter att hon inte skulle vara vår. Min man var den första som fick ta hand om henne redan på förlossningen eftersom jag blev akutsnittad. Han älskar dottern precis som sin egen, myser med henne varje kväll, byter blöjor och pysslar med henne. Tror att jag i så fall varit den som oroat mig för hur han ska känna. När vi började med inseminationerna tyckte han att det inte kändes som han var med riktigt, men ju mer magen växte desto mer blev det på riktigt för honom. Vi valde mellan insemination och adoption, men med de adoptionsköer som finns hade vi ännu inte haft nåt barn + jag ville bära ett barn och uppleva en förlossning oxå, är ju lixom inget fel på min kropp. Kanske egoistiskt men vi har valt öppen donator så dottern kan söka sitt ursprung när hon blir 18 om hon vill, det är inte upp till oss föräldrar att avgöra. Kommer dock att berätta för henne redan när hon är liten, kanske runt 4 eller 5 år.

Knepigt med bara en gyn, du får försöka ligga på och boka in två tider samtidigt ungefär när du har ägglossning. Ett tips, men prova med ex. Clearblue digitala äl test någon månad innan så att du har koll på din cykel och omkring vilken dag i månaden du har äl. Kanske blir lättare att boka in tider hos gyn utifrån det? För att välja donator kan man göra på lite olika sätt. Antingen titta på någon av spermabankernas hemsidor och välja utifrån infon som finns där. Sen kan man beställa själv till kliniken eller så beställer dem åt er. Alternativt kan man låta kliniken välja och beställa fritt utifrån era färger, alltå man vet mindre om donatorn. Kliniken matchar då mot din mans längd, hår och ögonfärg. Funkar det inte med en donator kan de byta till nästa tillfälle. Vi lät kliniken matcha åt oss utifrån min mans färger och längd, kändes enklast så. Tyckte det var svårt att behöva hitta en lämplig donator sjäkv + det var redan väldigt känsligt som det var för mannen efter beskedet att han inte kan få biologiska barn. Kan tänka mig att det kanske är singlar som skaffar barn på egen hand som vill veta så mkt som möjligt om donatorn för att kunna berätta för barnen eftersom det inte finns nån pappa med i bilden, därför är det bra med utökad info på spermabankerna hemsidor där man kan få se bilder på donatorn som barn, yrke, utbildning, intressen m.m. Vi har inte känt det behovet eftersom dottern har en pappa. Vill hon veta mer får hon söka sin donator när hon blir myndig, det är ett val vi tycker hon ska göra och inte vi.