Är jag sjuk?

Nejdå, det inte värt att riva upp himmel o jord för denna bagatell. Det är ju ingen som har dött liksom... Så jäkla laddat som många gör detta är det faktiskt inte. Hon är heller inte kär i nån annan så bara lämna detta "misstag" och fortsätt livet bara.

Jag tycker att ts uttrycker mycket väl att hon inte kan bara gå vidare. Hon kan ju inte ens äta utan att kräkas! Dessutom är det inte din uppgift att bestämma vad som är bagatell eller inte, det är upp till varje individ. Jag har själv både varit otrogen och blivit otrogen mot och det är fan inte lätt att ta sig vidare i något av fallen! Inte ifall man har empati och ett hjärta.

Som någon annan skrev, det kan vara lättare för honom att förstå hur illa det är om du är ärlig. Jag tycker åtminstone att du ska svara ärligt ifall han frågar. Hoppas det går bra på måndag!

Som om inte jag "drabbats" då...
Jag bestämmer ingenting. Detta är ett forum. Vem som helst kan skriva vad denne tänker och tycker här. Även jag. TS har sitt liv i sina händer och hennes beslut det kan varken du eller jag göra något åt. Hon och andra har skrivit här och jag har uttryckt en åsikt, inget annat. Skriv gärna din egen åsikt om ärendet och bry dig mindre om min för den kan du inte göra något åt.

Kan anledningen till ditt snedsteg vara att du känner press på att vara perfekt själv då han är ett sånt kap? För en kort stund, kanske undermedvetet, hoppar du i säng med nån obetydlig för att för en gång skull få bli befriad från press du sätter på dig själv för att kunna leva upp till hans (egentligen dina) förväntningar på hur du ska vara och bete dig. Kanske inte är relevant men anledningen till varför det hände kanske du ska fundera på? Om detta är något du mår så dåligt av så kanske det inte händer igen och jag tycker man då ska överväga att inte tala om. Det sårar mer. Men kan du inte leva med skulden har du väl inget annat val än att tala om det och hoppas att han kan förlåta dig. Lycka till och du förtjänar att må bra!

Yngla tror det ligger mycket i det du säger när jag ransakar mig själv. Den perfekta livet - den perfekta mannen. Sen kunde jag inte hålla fasaden uppe längre. 

 

Tack alla för era ord. Jag vet att jag inte är värd dem, men jag behövde verkligen lätta på bubblan innan jag bröt ihop total.

Du skulle kunna tänka så här: det var dumt att knulla men ett knull är bara ett knull. Hitta bra sex är lätt att göra, hitta en bra partner är mycket svårare. Alltså: strunta i en bagatell som ett knull och håll fast vid en bra kille.

Ts du är värdefull precis som alla människor. Du är alldeles för hård mot dig själv. Det låter som du är nedbruten. Vi är bara människor och det är mänskligt att fela så länge man erkänner (behöver inte erkänna för nån annan än sig själv om man inte vill) och inser när man gjort nåt fel.

Tja om du nu gifte dig för vad andra tyckte o sa... då kan man lugnt säga att det vart rätt korkat...

Ja om man gifter sig med nån pga trycket från omgivningen, så är det ju inte konstigt att ens "inre" till sist protesterar på nåt vis.

Eller var det bara så att du ville ha nån att bli gift med, tidigt i livet?

Berätta för din kille, han får en chans att säga vad han vill. Om du "bara" gör slut utan att han vet varför är det möjligt att han lägger allt på sej själv och undrar vad han har gjort för fel. Antar att det är han värd att få veta sanningen till din dumpning av honom

Lätt att säga så om man är empatibefriad och saknar samvete, det funkar säker bra för dig, men nu råkar ju TS vara utrustad med empati och ett fungerande samvete så det där lär nog inte fungera för henne.

TS, som svar på din fråga så NEJ, du är inte sjuk du råkar ha ett fungerande samvete och empati, var stolt över det för det verkar vara något ganska sällsynt idag.

Angående berätta eller inte så tycker jag du borde berätta. Jag tycker inte resonemanget "inte berätta för att inte såra" inte håller, den ende som kan avgöra det är han själv, att på sig ansvaret för att på egen hand bestämma var gränserna för ett förhållande går och göra avgörande val åt sin partner tycker jag inte är något som platsar i ett förhållande. Jag tycker det finns andra saker som klart viktigare i ett förhållande än om man ska eller inte ska bli sårad. Dessutom så tror jag inte man är helt ärlig med sig själv om man påstår att man bara gör det för sin partners skull, jag tror man gör det minst lika mycket för sin egen skull.

"Min partner älskar mig och väljer att leva med mig men bara för att han inte vet sanningen om mig, visste han det så är det inte säkert att han skull välja det"

Man kan säkert hålla ett förhållande vid liv genom lögner, men vad blir förhållandet värt då? Det blir säkert lättare att leva med lögnen med tiden, människor vänjer sig vid det mesta, men frågan är vad det kommer göra med din självbild? Jag tror att bära på en sån stor lögn riskerar att förändra en som person, göra en cynisk och falsk och det kan mycket väl komma att påverka ert förhållande.

Slutligen är det upp till dig att avgöra vad du vill göra av det, men tänk efter noga, det är lätt att rationalisera och tänka kortsiktigt, man vill slippa stå för och för skit för sitt misstag och att sopa allt under mattan kan verka vara en fantastisk enkel lösning, men det kan som sagt ha stora nackdelar i det långa loppet. Att berätta har oxå sina nackdelar, din partner kan lämna dig om han inte gör det så kan ni nog räkna med att ert förhållande kommer vara dåligt ett tag, men du kanske slipper att sabba din självbild och leva i ett förhållande som baseras på att en lögn aldrig kommer fram i ljuset .....inga trevliga alternativ något av dem , men det är det pris du får betala för ditt misstag.

Skulle bara vilja uppdatera er. Jag har berättat för min man och det har varit ett rent helvete. Men igår känns det som det vände.. Vi har pratat och pratat. jag förstår i dagsläget att jag gjorde det för att jag känt mig fast och inte kunnat göra saker jag vill för att utan att känna dåligt samvete. Han har gett mig skuldkänslor när jag velat vara med min bästa vän exempel. 

Vi ska försöka lösa allt, men tiden får utvisa om det faktiskt kommer gå.

Tack för allas stöd <3 

Det var rätt av dig att berätta, nu finns en chans att ni kan gå vidare med varann.

Tror att det hade varit mycket svårare för din man om han hade fått reda på otroheten på annat sätt.

Var nu uppriktig tala om allt utan att försköna, ta gärna hjälp familjerådgivningen.

Han är utan skuld till otroheten, men tala om varför du kände som du gjorde när du inte fick träffa din vän.