Oense om flytt/ledsen dotter

När jag och mina barns pappa gick isär så började han efter ett tag härja om att dela på barnen, ta en var.
(För att slippa betala underhåll)

Jag lät då barnen gå till en kurator, för min fösta tanke var NEJ aldrig i livet! Pappan bad dessutom barnen att välja vilket fik den äldsta (då nio år, mogen och med sunt förnuft) slog bakut och började gråta och sa att hon är ett barn och kan inte bestämma sånt.
Jag sa att nej det ska du inte heller. vi ska lösa detta pappa och jag.

Kuratorn kom fram till att de inte ville bo med pappan utan med mig och berättade då också att många barn har svårt att greppa vad de mister. De ser det nya, roliga som de tänker sig det ska bli, tex om en förälder är helgförälder och det lyxas och görs roliga saker på helgen så kan barn tänka, omedvetet att det ska bli så jämt.
Eller så saknar de sin förälder men tänker inte på att de isf kommer att sakna den andra föräldern istället.

Forskning visade att de allra flesta som bytt boende flyttar tillbaka inom tre månader.

TS, ni är vuxna, ni har tagit beslutet att inte leva med varandra och att hitta andra partners. NI måste nu vara vuxna nog nu och inse att er förkortade resväg kanske inte är skäl nog för att riva upp dottern, vad hon än säger i nuläget. Som någon skrev, barn vill vara till lags och hon vet att ni helst vill att hon flyttar med och hon vill ju så klart vara med dig, men hon vill likväl vara med sin pappa!