• Anonym (B)

    Oense om flytt/ledsen dotter

    Brumma skrev 2015-10-11 17:52:48 följande:
    Är inte riktugt med på varför du skriver detta (som jag redan själv skrivit tidigare) till mig.

    Ja. Det är TS och hennes sambos beslut som satt dottern i denna sitsen. En sits som ingen barn borde behov sitta i.

    Jo. Jag tror att dottern mår dåligt. Det hade nog de flesta barn gjort som kommer att mista ett vardaglig med sin ena förälder och eventuellt sina syskon. Oavsett om dottern kommer bo kvar hos sin pappa eller flytta med sin mamma kommer omställning och förlust vara stor. Att det är TS "fel" hjälper ju knappast dottern i nuläget.

    Nej. Jag tror knappast att dottern vill förlora sin pappa. Förmodligen lika lite som hon vill förlora sin mamma och sina syskon.
    Dottern mår säkert dåligt för att Ts har blandat in henne i vuxensaker och lagt ansvar på henne om att välja förälder att bo med. Det är rent vansinne att lägga det på ett barn. Men jag tror inte att dottern mår dåligt i övrigt för då hade Ts story varit annorlunda och haft ett annat fokus.

    Den enda som kan hjälpa dottern från att må dåligt är Ts som skulle kunna välja att inte flytta men hon verkar ha bestämt sig.
  • Anonym (B)
    BioBonus skrev 2015-10-11 19:58:55 följande:
    Läs mina inlägg igen och läs vad jag faktiskt skriver är du snäll innan du börjar tillskriva mig åsikter jag inte har.
    Tack detsamma! :)
  • Anonym (B)
    Vestra skrev 2015-10-11 22:22:14 följande:

    Har inte läst tråden, så utgår helt från ts. 

    Men du låter helt enkelt din dotter välja? Detta låter helt fruktansvärt, antingen så får alltså din dotter välja att bo med sina syskon och mamma men då även säga hejdå till vardagslivet med sin pappa.
    Eller att inte ingå i mammas familj och även då missta sina syskon. Det är en 10 åring, eller ja 9 åring vi pratar om.
    Dom ska inte behöva ställas inför så svåra val.

    Du väljer att ta din familj och flytta, du ger liksom upp lite om din dotter, även om du inte ser det så så känner hon nog att hon måste bo med er för att inte förlora er.

    Tycker att ni skulle ha väntat med flytten, ni kan väl skaffa nya jobb eller stå ut med pendlingen. Du sätter ju inte din dotters bästa främst här. Utan agerar som en stor egoist. 
    Det är min åsikt. 


    Jag håller med till 100 %. Flickan har inget egentligt val och det är väldigt fult att sätta henne i den situationen.
  • Anonym (B)
    sextiotalist skrev 2015-10-12 09:40:36 följande:

    Nu kan jag inte svara för ts dotter. Men min sons bästa vän är fortfarande idel tacksam att hans mamma hade modet att flytta 60 mil från den kontrollerande och misshandlande pappan.

    Ibland måste man ta beslut som kanske inte passar alla, helheten måste fungera.

    Det kanske är så att dottern verkligen vill bo hos sin mamma, alla vill inte bo varannan vecka


    Var skriver Ts något om att pappan misshandlar barnet eller att flickan far illa av att vara hos pappan varannan vecka.

    De har gemensam vårdnad och Ts kan/får inte ensam ändra barnets boende mot pappans vilja.
  • Anonym (B)
    micromat skrev 2015-10-12 13:26:42 följande:
    Jag tror inte riktigt att du förstod mitt inlägg. Ditt svar tyder på det iaf.

    Nej man gör inte så mot ett barn det är därför föräldrarna skulle ha varit överrens innan dottern tillfrågades, man kan givetvis fråga ett barn vad barnet vill.

    Hade det varit så att dom vuxna varit överrens om att barnet fick flytta med om barnet velat och barnet sedan efter en tid kommit på att hon vill bo med den andra så är det som sagt var inte mycket värre än att låta barnet flytta tillbaka.

    Visst har han rätt att neka och ringa den nya skolan. Men han har ingen rätt att vara ett rövhål vilket det går att utläsa av ts text. Man ringer inte och okynnesanmäler någon till soc för att man är arg på den eller bara för att jävlas. Man går inte heller runt på byn och sprider rykten och ber folk att hålla koll på ts med familj.

    Förövrigt så brukar barnet efter några månader skrivas på den adressen den bor på även om en utav vårdnadshavarna inte godkänt flytt. Det efter en utredning.

    Däremot skulle en tingsrätt med all trolighet inte se på det med blida ögon om vårdnadshavaren skulle stämma den andra. Utan man kan förlora vårdnad och boende i ett sådant fall.

    Är det så att ts och resten av hennes familj flyttar och har umgänge med dottern och dottern inte vill åka tillbaka till pappan kan man enligt advokat inte tvinga barnet att åka tillbaka till pappan om hon vägrar. Det om barnet själv inte vill. Det går inte att hämta barnet med våld, pappan kan inte tvinga sig in hos ts och kräva barnet. I en sån situation får man stämma på boende om inte den andra föräldern accepterar en flytt. Då ts dotter är så gammal skulle hon lyssnas på och tingsrätten skulle därav ta hänsyn till hennes vilja när dom tar sitt beslut. Det gäller oavsett vem som är uf eller bf.
    Jag förstår precis men är inte överens om att det du skriver är rätt.

    Han har all rätt att sätta emot allt när Ts försöker manipulera barnet och försöker få barnet att flytta med utan att Ts och pappan har kommit överens om det. Jag har satt emot när den andra föräldern bokade resor under mina tider med barnet och föräldern hade begärt ledigt från skolan och skolan hade beviljat, trots att jag inte hade tillfrågats eller godkänt ansökan. Skolan fick på pälsen för det. Jag har satt emot när den andra föräldern försökte ändra skola och byta barnets adress. Jag har kontaktat soc när föräldern höll på så för att barnet blev inblandat och for illa av förälderns manipulerande ageranden. Jag var inget rövhål för att jag kämpade för mitt barn. Den andra föräldern var däremot ett rövhål som försökte köra sitt eget race trots gemensam vårdnad och att barnet mådde dåligt av det.

    En 10-åring kan absolut tvingas tillbaka till sin andra förälder vad barnet än anser om det. Först när de är 13 så blir det svårare att gå emot barnets vilja men inte ens då är det omöjligt för domstolen, om det är för barnets bästa.

    Lova inte för mycket. Har själv suttit i domstolen när barnet var 10 och fick boende och vårdnad trots att den andra föräldern körde samma race som Ts och trots att barnet hade manipulerats att vilja bo hos den andra föräldern. Slutet gott- allting gott.

  • Anonym (B)
    micromat skrev 2015-10-12 14:07:30 följande:
    Vilken tur då att man får tycka olika.

    Aha så du anser att ts manipulerar barnet? Hur manipulerar hon barnet enligt dig? Är det för att hon frågar barnet vad det vill som gör att hon manipulerar det?

    Att skolan varit idioter i ditt fall och du har reagerat på det är helt rätt. Men det är inte bara i ditt fall skolan gör fel. Att det varit som du säger i ditt fal betyder inte att det är så i ts fall. Det kanske inte ens var så att barnet blev manipulerat i ditt fall heller.

    Att ts ex beter sig som ett rövhål okynnesanmäler osv betyder inte heller att du är/varit det i ditt fall.

    Jag har märkt att fäder gärna drar det kortet att mammor manipulerar sina barn. Det för att fäderna inte vill/vågar lyssna på sina barn eller på mammorna när både mammor och barn säger att det är si eller så. Utan då har mammorna givetvis manipulerat sina barn till att säga att dom mår dåligt eller att dom inte vill åka till farmor på semestern eller vad det nu än må va.

    Vem ska hämta barnet? Visst polis kanske kan hämta det men det är ju egentligen bara om det finns en dom. En förälder har ingen specialrätt att tränga sig in i ett hus föräldern inte är välkommen in i. Det är ett lagbrott och kan vara straffbart.

    13? Det finns ingenting som säger att när ett barn är 13 lyssnar man på det. Det har varit ett allmänt och uttalat synsätt att när ett barn är 12 år är det tillräckligt moget för att kunna bestämma och bli lyssnat på. Socialtjänster/tingsrätter mfl har börjat gå ifrån det synsättet mer och mer och säger nu mera att man ska lyssna på ett barn som uttrycker sin egna vilja det oavsett ålder. Man tar hänsyn till individen och dess vilja. Sen tar man kanske mer hänsyn till en 10-åring än en 6- åring.

    Jag har inte lovat någonting, ser du att jag har skrivit att jag lovar någonting? Nej jag har skrivit vad som troligtvis skulle kunna ske. Dels om hon tar dottern med sig vid flytt eller om hon skulle stämma fadern för boende. Återigen, hur manipulerar ts sitt barn? Eller är det bara något du inbillar dig att ts gör det?

    Förövrigt kan ts dotter må dåligt av att redan idag bo hos fadern, det vet vi inget om men det är ingen omöjlighet.
    Du vet inte vad du pratar om.

    Att barnet ens sitter i situationen och tror sig vara den som ska välja var barnet ska bo är tragiskt. En god förälder sätter inte sitt barn i den sitsen och det är min fasta åsikt.

    I de fallen så är det socialtjänsten i undantagsfall i samarbete med polisen, som hämtar barn på domstolens order.

    13 år är det som gäller angående verkställighet.

    Att föräldrar och domstol ska lyssna på barn gäller alla åldrar. Att lyssna på barns åsikter är inte samma sak som att barn får bestämma.

    Ska man verkligen få veta ett barns åsikter så ska en opartisk utbildad person prata med barnet. Barn svarar gärna som föräldrar förväntar sig.
  • Anonym (B)
    Brumma skrev 2015-10-12 18:32:46 följande:
    Finns ingen åldersgräns för verkställighet... Har funnits (12 år) men inte längre.
    Helt fel. Gränsen har varit och är 13 år men i särskilda fall kan verkställighet ske även när barnet är äldre.
  • Anonym (B)
    Brumma skrev 2015-10-12 18:46:19 följande:
    Nej.

    Tidigare var den 12 år men det har tagits bort. Det är ofta därifrån folk tror att man "får bestämma" när man är 12..

    Numera finns ingen åldersgräns.

    Men länka gärna till den lag du menar.
    Fel. Du diskuterar myten som lever om att barn fick bestämma själva var de skulle bo när de fyllde 12 år. Den regeln har aldrig funnits.

    Verkställighet är en helt annan sak och där är gränsen 13 år men i vissa fall anser domstolen inte att barnets vilja ska vara avgörande ens när de fyllt 13 eftersom det inte är barnens bästa.
    advokatsjoqvist.se/blogg/kategori/juridik/familjeratt/juridik-familjeratt/
  • Anonym (B)
    Brumma skrev 2015-10-12 19:16:18 följande:
    Nej. Jag diskuterar verkställighet.

    Myten du nämner kommer därifrån då det TIDIGARE var en tolvårsgräns som gällde för verkställighet. Dvs man kunde inte tvinga ett barn som fyllt TOLV år att åka till en förälder mot barnets vilja. Polisen hämtade inte om barnet fyllt tolv år.

    Numera är åldersgräns en gällande VERKSTÄLLIGHET borttagen och man skall utgå från barnets mognad grad oavsett ålder.

    I fallet du länkar till finner rätten den trettonåriga pojken ha uppnått den mognad graden men det beror inte på att han råkar vara tretton utan anses mogen nog. Han kunde varit 8, 11 eller 15 också.

    Åldern 13 har inget med saken att göra.

    Du borde nog läsa om fallet. .
    Visa en seriös källa på att det någonsin har varit 12 års gräns för verkställighet eller så kan du lägga ner hela diskussionen tack.

    Du ser även i länkarna att en 14 åring inte ansågs mogen nog. Du bör nog läsa om.
  • Anonym (B)
    micromat skrev 2015-10-12 19:54:42 följande:
    Vet jag inte?

    Vart i texten kan du utläsa att ts manipulerar barnet? Du säger att hon gör det, kan du visa var eller hittar du bara på för att det ska låta bättre för att det ska stämma in med dina åsikter?

    En god förälder kan mycket väl fråga barnet vad det vill, men föräldrarna ska vara överrens om en sådan sak som flytt innan man tillfrågar barnet. Det är inget fel i sig att man frågar ett barn vart det vill bo. Inte heller är det att man frågar barnet som avgör hur det faktiskt blir. Det bestämmer dom vuxna men man kan ta hänsyn till barnets önskemål.

    För att dom ska kunna hämta på domstolens order måste det finnas en dom, dessutom måste man ansöka om verkställan. Finns det ingen dom på att boendet ska bo hos fadern kan varken polis eller annan hämta barnet.

    Det finns ingen lag på att barn ska vara 13 år. Man tar hänsyn åt barnens ålder och mognad. Det enligt lagboken, såg att brumma lagt upp lagtexten redan.

    Precis som jag skrev innan så tar tingsrätter och socialtjänster hänsyn till barnens vilja i vårdnadstvister. Att det handlar om barnets egen mognad som avgör hur mycket hänsyn man tar.
    Flera av er i tråden insinuerar att barnet far illa hos pappan. Helt utan att Ts har skrivit något om det.

    Verkställighet var diskussionen. Hon missade diverse förarbeten och prejudicerande mål.

    Barnet är skriven hos fadern. Det går fort att få en interimistisk dom om Ts är så dum att hon bara tar barnet och försöker ändra adress och skola mot pappans vilja.

    Att ta hänsyn till är inte detsamma som att barn bestämmer. Sen vet man aldrig vad som framkommer i barnens enskilda samtal.
  • Anonym (B)
    Brumma skrev 2015-10-13 04:53:32 följande:
    Och du missade lagen..

    Du har VÄLDIGT svårt att erkänna att du har fel? Hur kommer det sig att du måste lägga över dina fel på ngn annan? Vore det inte bara lättare att säga "ok, jag hade visst fel gällande både trettonårsgräns i dagens lag och att det en gång inte varit ngn tolvårsgräns" ?

    Då vore det lättare att ta NÅGONTING du skriver på allvar...
    Nej.

    12 år var en RIKTLINJE tidigare, ingen gräns enligt lag. Det är en enorm skillnad.

    Du kan gärna sluta med dina personliga påhopp för de gagnar ingen.


  • Anonym (B)
    micromat skrev 2015-10-13 08:27:47 följande:
    Ah, så bara för att folk insinuerar att dottern kanske far illa hos pappan står det dig fritt att påstå att Ts manipulerar sin dotter?

    Fast nu står det inte någon ålder i lagen utan det handlar om barnets mognad. En 10-åring kan mycket väl vara tillräckligt mogen för att ta såna beslut medan en 13-åring kan vara omogen för det. Det kan aldrig bli barnets bästa att tvingas till något med våld eller polishämtning mot ens vilja.

    Fortfarande så kan ts stämma sitt ex för boende. Inte heller skulle någon kunna tvinga sig in hos ts om dottern vägrar åka hem efter umgänge så länge det inte finns ett domslut och hennes fd ansöker om verkställan. Har någon sagt att hon ska ta barnet och flytta?

    Har jag eller någon annan sagt att barnen ska bestämma? Nej jag har sagt att tingsrätter och socialtjänster ska ta hänsyn till barnets vilja. Även att föräldrar kan och ska lyssna på barnets vilja men att det är dom vuxna som bestämmer. Hur mycket hänsyn det tas är beroende utav barnets mognad.

    Nej det gör man inte, men troligtvis så framkommer det i enskilda samtal samma sak barnet säger till föräldern barnet känner sig tryggast med.
    ALLA ska lyssna på barn och deras åsikter, inte bara tingsrätter och socialtjänster. Man ska visa hänsyn till åsikterna och barnens vilja ska BEAKTAS med hänsyn till barnens ålder och mognad.

    Barn blir ibland tvingade till umgängen/boenden som de själva inte säger sig vilja ha. Även äldre barn. Om Ts barn skulle ha en dom om att hon bor hos pappa och vägrar åka hem efter umgänge med mamma så kan en verkställighetsdom absolut tvinga henne att åka hem till pappa igen. I fallet som du beskriver så kan pappan uppföra sig lika illa och bara hämta barnet och vägra att låta barnet komma till Ts mer. Men hur kan ett sådant agerande vara barnets bästa?

    Du får gissa att Ts är den som barnet känner sig tryggast med och att barnet har sagt den absoluta sanningen till henne. Själv  vet jag att barn inte gärna förlorar någon av föräldrarna och satta inför ultimatum så kan de säga saker som de inte riktigt förstår.


Svar på tråden Oense om flytt/ledsen dotter