Forum Änglabarn - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • änglabarn 2015-10-04

    Lör 10 okt 2015 21:56 Läst 1850 gånger Totalt 4 svar
    Lör 10 okt 2015 21:56

    Hej. Jag tänkte få komma i kontakt med någon som är i samma situation som vi. 2015-10-04 valde vi att avsluta våran graviditet då vi fick vårat beslut från barnkardiologen att vårat älskade väntade barn hade så svåra hjärtfel att han inte skulle överleva hela graviditeten eller så avlida vid förlossningen. En operation hade ej funkat heller då hjärtfelen var för grova. Vi sörjer så oerhört då detta barn verkligen var efterlängtat. Jag bloggar på mammatillseth.blogg.se för att bearbeta förlusten av ett barn och skriver om mina känslor och våran vardag då det hjälper mig i min bearbetning. Ni får gärna kommentera här pm ni är i liknande situation eller om ni har förlorat era älskade barn på annat sätt. Ensam är inte stark. Varma kramar från mig

  • Lör 10 okt 2015 22:05 #1

    Har varit med om i princip samma händelse. Den 24 Maj i år gjorde vi en sen abort då allvarliga hjärt- och organfel hade upptäckts. Vår lilla flicka skulle aldrig ha överlevt utanför magen. Hela processen från första beskedet, genom alla undersökningar och innan vi fick ett klart besked om att det var så pass allvarligt är den värsta tiden i mitt liv. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tyckte synd om alla runtomkring också och kände att ångesten steg upp i halsen mer och mer. Själva aborten gjordes i sista sekund då detta upptäcktes så pass sent. Det var smärtsamt på alla sätt, både fysiskt och psykiskt.Samtidigt är jag så tacksam fär den lilla stund vi fick med Lilja.
    Vårt sorgarbete har gått upp och ner. Det jag ofta får tänka på för att inte totalt bryta ihop är att vi besparade Lilja väldigt mycket lidande. Nu somnade hon bara in lugnt i magen... Hon är på en bättre plats!

    Det tar tid, men redan idag kan jag säga att jag faktiskt mår bättre. Det är såklart olika för människor hur lång tid det tar. Och sorgen, den försvinner ju aldrig. Men som alla säger, man lär sig leva med den. Och det är så vi gör.

    Många varma kramar till dig <3

    Har också bloggat på: cijo.blogg.se/
     

  • Lör 10 okt 2015 22:21 #2

    Jag blir så olycklig när jag får läsa vad ni har gått igenom jag har läst din blogg litegrand ska fortsätta läsa imorgon. Det gör ont i hjärtat att vi inte fick behålla våra små hjärtan. Änglarna tog hem sina finaste änglar igen. ? vi får tänka att dom har de bra nu där dom är och en dag hoppas jag att vi får återförenas med dem igen. All styrka och kramar till dig och din familj ?

  • Sön 11 okt 2015 10:33 #3

    Jag blir så ledsen när jag läser om din/er förlust och tårarna bara kommer....Jag vet så väl hur det känns att förlora ett barn och få avbryta en graviditet på ett efterlängtat barn. Jag fick göra detsamma för tre år sedan, då ett fostervattensprov påvisade en rad olika kromosomförändringar som de aldrig sett tidigare. De kunde bara säga att det antagligen skulle bli så grova fel mentalt på henne eftersom förändringarna var så många. Det går inte att beskriva det man går igenom och den sorgen man känner. Man måste bara försöka acceptera att himlen tig tillbaka sin ängel för andra ändamål och att hon har det bättre där hon är nu.
    Det är modigt av dig att blogga om det och jag hoppas att det kommer hjälpa dig i läkeprocessen. Jag tänker på min ängel dagligen fortfarande och många gånger kommer tårarna helt oväntat, Jag saknar henne så.
    Men jag önskar dig all styrka och hoppas att du sakta men säkert blir hel igen.
    Många varma kramar

  • Sön 11 okt 2015 14:02 #4
    markstrom skrev 2015-10-10 22:21:06 följande:

    Jag blir så olycklig när jag får läsa vad ni har gått igenom jag har läst din blogg litegrand ska fortsätta läsa imorgon. Det gör ont i hjärtat att vi inte fick behålla våra små hjärtan. Änglarna tog hem sina finaste änglar igen. ? vi får tänka att dom har de bra nu där dom är och en dag hoppas jag att vi får återförenas med dem igen. All styrka och kramar till dig och din familj ?


    Man känner verkligen med varandra när man läser någon mer som varit med om precis samma sak. Man känner sig ju ensammast i hela världen, man tänker "Varför just vi"? 
    Våra lilla änglar leker på andra sidan, dom är inte ensamma! Samtidigt är dom med oss hela tiden <3
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll