änglabarn 2015-10-04
Har varit med om i princip samma händelse. Den 24 Maj i år gjorde vi en sen abort då allvarliga hjärt- och organfel hade upptäckts. Vår lilla flicka skulle aldrig ha överlevt utanför magen. Hela processen från första beskedet, genom alla undersökningar och innan vi fick ett klart besked om att det var så pass allvarligt är den värsta tiden i mitt liv. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tyckte synd om alla runtomkring också och kände att ångesten steg upp i halsen mer och mer. Själva aborten gjordes i sista sekund då detta upptäcktes så pass sent. Det var smärtsamt på alla sätt, både fysiskt och psykiskt.Samtidigt är jag så tacksam fär den lilla stund vi fick med Lilja.
Vårt sorgarbete har gått upp och ner. Det jag ofta får tänka på för att inte totalt bryta ihop är att vi besparade Lilja väldigt mycket lidande. Nu somnade hon bara in lugnt i magen... Hon är på en bättre plats!
Det tar tid, men redan idag kan jag säga att jag faktiskt mår bättre. Det är såklart olika för människor hur lång tid det tar. Och sorgen, den försvinner ju aldrig. Men som alla säger, man lär sig leva med den. Och det är så vi gör.
Många varma kramar till dig <3
Har också bloggat på: cijo.blogg.se/