Sambo med agressionsproblem

Min erfarenhet är att det är ett personlighetsdrag som är svårt att bli av med, även om han själv skulle vilja.
Är du beredd att skaffa familj med någon som har sådant temperament?

Mitt ex hade häftigt temperament och just därför är han ett ex... det kändes inte värt att leva livet så när jag vet att det kan vara så mycket bättre. Jag vill ha ett harmoniskt liv, inte ett där jag hela tiden går på helspänn...bara tanken av att skaffa barn med en sådan partner fick mig att vilja kuta åt andra hållet. Min pappa har sådant temperament och den uppväxten jag har haft vill jag inte ge mitt framtida barn...Jag vet fler med liknande partners och inget har slutat bra...

Det är i dom banorna jag börjat tänka.. Vågar och vill jag verkligen ta ett längre steg med honom? Varje gång vi bråkar vill jag bara lämna allt, men när han väl lugnar ner sig är han världens goaste..

Hans syn på saken och åtgärdsförslag är????

Ju tidigare man tar ett sådant beslut desto lättare är det... Är han villig att jobba på det eller tycker han inte att det är ett problem?

Han vet om att han har problem och erkänner det alltid efteråt. Någon vidare åtgärd har han inte kommit med utan han säger att han kämpat med det hela sitt liv.

Han tycker själv att det är ett problem och ber alltid om ursäkt efteråt. Han förklarar det som att han försvinner in i en bubbla när han är arg och inte kan kontrollera sig.

Undrar om det är mitt ex du är tillsammans med.... ! hade det iaf preciiis likadant, efter 2½ år lämnade jag honom, det är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv! För att få lite extra "styrka" rekommenderar jag att du ska läsa en bok som heter Energitjuvar. Efter att jag läst denna och insåg hur mitt ex påverkade mig och ständigt sänkte mitt självförtroende så blev beslutet att lämna betydligt lättare! stor kram till dig och hoppas allt löser sig!

Är han inte berredd att skapa en förändring, t ex extern hjälp, skulle jag dragit.

Tack för tipset! När du säger det så har mitt självförtroende sänkts kopiöst senaste månaderna. Det är ju något som jag skyllt på mig själv och oftast är det just mitt dåliga självförtroende som ställer till det och skapar bråk. Varje gång får jag höra "du måste göra något åt ditt självförtroende!"

Jag har inte vågat be honom att söka hjälp. Föreslog att han skulle söka hjälp för sitt porrberoende och då blev han fruktansvärt arg och sårad. Han såg det mer som ett påhopp än som hjälp från min sida.

Om han inser att han har probelm, inte är beredd att göra något och blir arg när du vill hjälp så är det nog dags att backa minst ett steg.

Eftersom han är medveten om sitt beteende men inte är villig att göra något åt det så kan inte heller du hjälpa honom,han kan bara hjälpa sig själv. Tänk tanken att du är gravid och han får sådana utbrott....eller mot ert kommande barn som kanske trilskas osv.
Hans porrberoende är också ett problem om det står i vägen för ert förhållande....

Sök dig en egen lägenhet och flytta....eller flytta hem. Men se till att komma ur förhållandet i alla fall och det snarast innan tiden bara rinner iväg. Ingen ska behöva vara rädd i sitt eget hem. Ens partner ska man alltid kunna lita på,söka tröst hos och utvecklas tillsammans med.

Det där låter otroligt mycket som mitt ex, det spelade ingen roll hur man sa saker, allt togs som personliga påhopp --> han blev otroligt arg och fick utbrott.

Det finns inget att jobba med,och helt ärligt så tror jag det i många fall är kört även om personen är medveten om sina problem och själv vill ändra på sig..

Att han dessutom skyller på dig (ditt självförtroende) är ett varningstecken... jag märkte det för sent i mitt fall.. Min sambo bröt ner mig (antagligen inte helt medvetet) och använde sedan det som anledning till att han betedde sig som han gjorde - det var ju mitt fel. (+ att "män och kvinnor är olika, män blir sådär när dom är arga"..)

Inners inne vet jag att det är det enda rätta. Men samtidigt lever hoppet inom en att det ska kunna bli så bra som det är när vi inte bråkar :(

Det blir aldrig bättre...bråken är och kommer troligtvis alltid vara en del av förhållandet... tyvärr. Om man tänker tillbaka på alla relationer man har/har haft.. både vänner och partners...hur många har blivit av med sina dåliga sidor? I mitt fall kan jag inte komma på någon... spelar ingen roll om det handlar om temperament, tidsoptimism eller vad det kan vara....det hänger liksom kvar..

TS, om han visar sådana här tendenser nu, tänk då hur det blir om ni skaffar barn... själv stod jag i kö för ivf tillsammans med mitt ex, när jag sen "vaknade till" och insåg hur pissigt han behandlade mig hela tiden så kan jag inte förstå hur jag ens velat ha barn med honom....  Han tjafsade om ALLT, även pyttesmå saker som ingen normal människa ens skulle reagera på skulle han bråka om, slutade alltid med att han stod å skrek å gormade om hur värdelös jag var och jag grät (det var jag som handlade, lagade mat, tvättade och städade medan han spelade tvspel). han kunde inte heller "förlora" en diskussion varav det nästan alltid slutade med att jag fick lägga mig och till sist säga det han ville höra för annars gav han sig inte.... Så snälla ts, oavsett hur svårt det känns att avsluta, gör det nu, innan ni skaffar barn och det blir mer seriöst, innan du sitter fast ännu mer. Du förtjänar så mkt bättre! Som sagt vet jag precis hur svårt det är men nu i efterhand är jag så otroligt tacksam att jag var stark nog att bryta mig loss. Har idag träffat världens finaste man som behandlar mig med respekt och kärlek och vi har både förlovat oss, köpt hus och väntar nu vårt första barn!
stort lycka till nu, och här är länken till boken jag skrev om innan, så otroligt läsvärd, man ser verkligen på situationen med nya ögon! http://www.bokus.com/bok/9789172320536/energitjuvar-i-familjen-i-relationen-och-pa-jobbet/?source=googleps&gclid=CInP9o3JvMgCFeX0cgod74kC7A

Du hoppas på en dröm, inte verkligheten. Tänk efter, han sänker dig o du vågar inte ens be honom söka hjälp, då han dessutom blir förbannad på dig. Please, tänk på dig själv nu!