Har hon varit otrogen?

Jag tror det är viktigt att ni har samsyn kring er relation med människorna i er omgivning. På frågan om att umgås med kollegan när du har ont av det och dessutom förtydligat upprepade gånger så bör hon respektera detta med tanke på att hon även känner till vad han känner för henne.

Jag kan bara läsa vad du beskriver och jag anser inte det förefaller som ett normalt beteende i ett äktenskap och det låter som att det har hänt mer än bara träning och kommunikation via sms och telefon.

Otrohet är olika saker för olika människor. Även förälskelse. Så som jag tolkar det så beskriver du ändå en fin relation där ni har kunnat prata med varandra. Jag tycker mer det känns som att hon själv kanske har blivit "lite lurad" av den andra mannen. Alla tycker om att bli omtyckta. Alla vill ha vänner som uppskattar en och som ständigt ger en positiv feedback. Bara för att han erkänt att han känner mer för henne så behöver det inte betyda att hon känt mer för honom. Hon kan ha sett på relationen så oskyldigt som hon säger samtidigt som HAN haft annat i bakhuvudet (inte hon). 

Men jag förstår att du tycker att det är jättejobbigt - för du vet ju inte någonting säkert. Du sitter hemma och märker bara att den här karln jagar efter din fru och hon låter honom göra det. Tro 17 att det känns skit...

Därmed inte sagt att hon ska "måste" göra något annorlunda, men inte heller att du ska "måste" godta situationen som den är. Ni behöver hitta en möjlighet där ni kan hitta en väg vidare som ni båda är överens om och där ingen känner att något är ett "måste" bara för den andres skull. Utan att ni är överens kommer det bara fortsätta gnissla. Vägen kan ni bara hitta själva, ingen annan kan säga om det är si eller så eller på något annat vis ni ska göra.

Känns det omöjligt så var inte rädda att ta hjälp av en skicklig terapeut. Eller gå en workshop tillsammans? Jag tycker ändå ni verkar ha haft en väldigt fin grund - det känns synd om ni ska förlora den bara för att en tredje, utomstående person gör något som sätter er i kläm. 

När man läser inlägget hittar jag egentligen inget alls som tyder på att hon skulle ha varit otrogen.
Det låter som frun känner sig uppmuntrad av uppvaktningen, och det kanske inte är så konstigt, snarare en högst naturlig reaktion. Och då kan det lätt bli så att man inte säger ifrån för att man inte vill vara taskig mot den som uppvaktar. 

Men jag tycker hon borde säga stopp till sin uppvaktare och förklara läget för honom. Men det låter som det gått i rätt riktning om dom inte tränar tillsammans längre? Kanske det räcker så?

Men jag tycker inte hon har gått för långt - iaf inte enligt den info som framkommit. 

Jag hoppas det ska visa sig att ni har rätt...

Just nu känns nästan sveket att hon inte sagt någonting och t.o.m aktivt dolt att dom träffats som det värsta.

När jag ställde direkta frågor om han sagt något om känslor för henne, ljög hon först och sa nej vid 3 olika tillfällen.

Eftersom jag var 95% säker på att han hade känslor så frågade jag en fjärde och då kröp det fram att han sagt det rakt ut till henne...

Hur ska jag kunna lita på någonting hon säger efter det????
Har hon ljugit om andra saker också???

Hon visar nu ånger över det som hänt och säger att hon är livrädd att jag inte vill fortsätta leva med henne.

Men om att fortsätta leva med henne ska innebära sådan här smärta och att aldrig kunna lita på vad hon säger, vet jag inte om det är värt det....

Jag är själv inte helt ärlig när det gäller såna frågor, jag har nog ganska lätt för att ljuga av ren bekvämlighet för att slippa konfrontationer. Jag har under en period varit ordentligt förälskad i en arbetskamrat utan att ha berättat om det för min partner. Det var nog dessutom väldigt nära att bli mer än så. Men eftersom det aldrig blev något fysiskt så tycker jag inte min partner har med det att göra. 

Du måste se upp med att inte bli för kontrollerande - jag tycker att alla har rätt till en egen privat sfär när det gäller tankar o fantasier. 
Partnerns fantasier är hens egna, det som är viktigt är hur hen agerar rent fysiskt..

Jag tycker inte att rent man rent generellt har någon upplysningsplikt om en annan person visar intresse för mig, det är upp till mig att berätta eller inte..

Hon måste ta avstånd från den andre mannen och sluta träna med honom. Då kanske du kan lita på henne igen?

Att hon ljuger är ett stort problem. Du får säga till på skarpen att han ska ni fortsätta tillsammans, så får han börja vara ärlig. 

Men där ser vi nog på otrohet helt annorlunda...
Jag hade inte haft några problem med att hon tränar ihop med en kille OM hon berättat det för mig. Och om dom bara är kompisar förstår jag inte vad det finns att dölja?
Varför då fara med osanningar och aktivt försöka dölja "vänskapen" och smyga med sms och samtal?

Om det är som hon säger och hon varit helt öppen med sådant hade vi inte varit i denna situation

Jag anser att om man vid vilket tillfälle som helst ställer sig frågan: Skulle min partner ha något emot det jag gör nu? Och man en enda gång inser att svaret är ja, är man ute på djupt vatten=iaf ett svek mot partnern.

Givetvis är den gränsen olika i olika förhållanden, men om man varit tillsammans ett antal år vet man vart den går....

Sedan är väl Point of no return när det blir fysiskt.

Håller med Anders där... men jag har en fråga till dig, TS. Skulle du kunna prata med din fru vid något tillfälle och säga till henne att du accepterar det som har varit, men att du kanske kommer själv göra något liknande en fin dag, och vad hon tycker om det.

För det kommer avslöja direkt huruvida hon helt enkelt uppskattar uppmärksamhet från andra personer och även är med på att du får det från andra, eller om hon vill kunna flirta med andra men inte bryr sig om dig och vad du behöver/vill. Hon kommer då även förstå och kunna relatera hur det känns för dig.

Att förbjuda/tjata/ställa ultimatum brukar funka lite sådär. Vi är vuxna människor och ej slavar. Det går inte att äga någons kropp, tankar och känslor, det går bara att trycka ner den andra och det är nog ingen hållbar lösning.

Vill också påpeka att faktum att du själv säger att du är svartsjuk kan ju göra att du överdriver det som hänt/ej hänt. (Det verkar inte som att det är överdrivet men det *kan* vara det menar jag alltså..)

"Där han beskrev att han saknade henne och hennes närhet och kunde inte vänta till deras nästa träningstillfälle"

Alltså..hon åker och eeeh.."tränar"?