Anonym (Maja) skrev 2015-10-17 10:02:02 följande:
Klart det funkar, TS! Innan barnet blivit så stor att hen inte vill va där ni andra är har det gått några år.
Kommentaren om att man skulle behöva ett hus för två vuxna och en ett och ett halvtåring är ju befängd, då går man antingen inte ut med sitt barn eller har ett barn som har nån typ av utåtagerande diagnos.
Jag har en kompis som bodde med partner och barn i en etta under flera år (studenter)
Det beror ju mer på hur planlösningen av lägenheten ser ut, hur man inreder och vilket behov av eget space man behöver. Har man en lägenhet med högt i tak kan man bygga loft, en klädkammare kan bli barnkammare (kolla ventilationen), matplats i rummet och låta barnet få en vrå i köket osv. Ta vara på förutsättningarna och tänk utanför boxen!
Att sedan vara ute med barnet i parker/skogen eller gå till bibliotek/museum (när barnet är stort nog att uppskatta det) är ju bara ett plus för både er och barnet.
Tack så jättemycket för din kommentar! Jag tyckte också de lät skumt att behöva värsta huset för en sådan liten varelse . Jag tänkte mest att den behöver mamma o pappa första tiden ( som någon o ckså skrev) men sedan är ju promenader viktigt så man gör ju inte så mycket mer inne än att ligga eller vara med mamma/pappa och sedan vid äldre ålder kanske leka smått med leksaker. Jag gillar att vara ute och kommer nog gå många promenader. Hur vi har planerat vår etta är då med loftsäng till en början och med bäddsoffa under om/när bebisen kommer ( så vi kan flytta ner) då blir det mer space till att kanske ha matbord etc. Annars är det en soffa och en bokhylla som delar av mellan soffa och säng och då vaggan nere vid fotdelen. Självklart får man ju välja den etta som man ser passar. Litet kök/kokvrå passar utmärkt för mig o killen så hellre ett stort sällskapsrum :) din kommentar gjorde mig mycket positiv !
