Jag tänker överraska min tjej genom att dyka upp när hon dejtar en annan man ikväll

Jag tänker mig att det kanske kan fundera som en terapeutisk effekt för mig om jag gör det. Jag ser det, jag inser, och jag inser därefter mitt egna värde så jag kan gå vidare.

Jag sitter på tunnelbanan nu på väg dit. Jag mår frukansvärt illa. Olika känslor, nervositet, illamående, sorg och svek. Som att man vill kräkas. Jag hade inte behövt göra det här om hon bara var ärlig mot mig.

Jag vet inte hur jag kommer klara det här. Men jag gör det.

Jag har nu gjort det.

Det var det värsta och det bästa jag kunde göra.

Jag gick av tunnelbanan och på väg till baren höll jag på stt spy av illamåendet. Men det gick. Jag hade is i magen. Jag gick med bestämda steg. Väl framme tvekade jag inte ens på att gå in. Jag gick bara in med bestämda steg och jag möts av hennes blick. Jag sätter mig där och de båda blir tysta. Hon spärrar upp ögonen och kollar med stel blick på mig.

"Så, ska du presentera mig för din vän?" frågar jag.

Hon svarar inte. Hennes dejt kollar på mig och frågar vem jag är. Jag svarar att jag är hennes sambo och att hon hade talat om för mig att hon skulle träffa sin syster.

Mannen hon träffade var en mycket större man, atletiskt sett, än mig. Han tittade på mig som om jag vore en skithög. Inte nog med det tog han tag i min tröja och vred om, och drog mitt huvud tillbaka genom att han drog i mitt hår medan han kallade mig nolla. Sen sa han nåt om att jag bara ska våga spionera som en höna igen, eller nåt. Och att jag ska akta mig från att sätta honom i såna situationer. Förstod inte riktigt vad han menade. En skithög helt enkelt. Jag sa ingenting. Jag tittade på min sambo en sista gång och frågade henne "var det värt det?"

Frieriringen la jag på bordet, framför henne. Sen sa jag "jag lämnar dig. Jag flyttar ut nu". Sen gick jag.

Ringen vill jag varken ha eller lämna tillbaka till butiken för att få tillbaka pengarna. Jag ville att hon skulle förstå hur mycket jag älskar henne genom att lägga ringen framför henne. Att jag inte gjorde självförsvar när killen hoppade på mig var för att visa henne vad jag är för typ, vad hon har förlorat och vem hon istället hamnat hos. Det kändes bra att han gjorde så mot mig. Jag är glad att han gjorde så. Det gläder mig att hon hamnat med ett svin.

Jag går vidare i livet nu. Det kommer vara jobbigt. Jag vet det. Jag tog två väskor med enklare nödvändigheter och är nu hos mina föräldrar. Nästa vecka tar jag och hämtar alla mina tillhörigheter. Sen är allt över med den människan.

Tack för ert stöd. Efter mitt senaste inlägg hade jag det ganska tufft. Jobbig kväll och natt.

Många har undrat om hon har hört av sig. Hon har både ringt och sms:at samt skickat privata meddelanden på Facebook. Hon skriver att hon vill prata med mig och att hon älskar mig och att hon vill dela sitt liv med mig och gifta sig. Hon skriver "det är inte som du tror". En sån klassisk kommentar.

Att hon slriver så gör mig bara mer ledsen. Jag vill helst bli lämnad i fred av henne. Jag orkar inte med detta! Men jag är heöt förvirrad. Bör jag ens svara? Vaf ska jag skriva? Ohh jag vet varken in eller ut.

PS: de som skriver på denna tråd och låtsas vara mitt ex får gärna sluta.

När människor gör narr av det man lider av, skriver att den jag älskar knullar med någon annan, gör skämt om sånt och visar bristande respekt....då inser man att man aldrig borde be om råd och stöd från människor.

Tack. Hoppas ni har kul med era larviga kommentarer där ni låtsas vara folk som bevittnat händelsen och låtsas som att ni är mitt ex och mannen hon dejtar.