Förlorat min älskade

Även jag har förlorat min man för drygt två månader sedan. Står nu själv med tre minderåriga barn. Helt ofattbart. Man tror att det bara händer andra..

Men gud så hemskt... Beklagar så mycket. 
Min man gick bort när vi  var och badade. Han simmade med sonen på ryggen och bara sjönk. Jag såg inte exakt när han sjönk men några sekunder senare när bara sonen var ovanför vattenytan.. Förmodligen hjärtrelaterat eftersom de på obduktionen hittat kraftiga kranskärlsförträngningar. Slutligt besked kommer snart. Han blev bara 36 år och vi hade ingen aning om att han skulle ha sådana problem.
Jag tar dag för dag. Ibland känns det bättre och ibland sämre. Jobbar just nu 50% i alla fall fram till november.

Hur är det med dig? Är du sjukskriven?

Åh era berättelser är så fruktansvärda att läsa.. En sådan orättvisa att man inte kan förstå.
Känner mig så ensam, speciellt på kvällarna. Inte roligt att kolla på film eller tv, sitter mest vid datorn. Tycker så synd om barnen. Deras pappa var en sådan bra pappa. Önskar ibland att jag hade gått istället för han...

Hur går det för er allihop? Här går det upp och ner. Svårt att förstå att han är borta för alltid..

Känns som att vi är på ungefär samma plats i sorgen . Dagarna är ok för mig också. Jobbar nu 75% ,sjukskriven 25% fram till början på december och sedan kommer jag jobba 75% på "vanligt" sätt. Kvällarna är som du säger värst och jag har knappt någon ro att titta på tv utan sitter mest vid datorn. Börjar landa nu i att han verkligen är borta och det är så svårt att ta in! Hur kunde han bara dö liksom? Ansvaret för barnen känns också tungt och det att de har mist sin pappa givetvis.

Hur går det för er? Här börjar väl polletten trilla ner att han verkligen är borta. Har varit mycket ältande till och från nu senast när obduktionsprotokollet och dödsorsaksintyget kom. Det var väl ungefär som jag trodde men det blir ändå en del att undra och älta över. Jag saknar honom så. Hur kan någon bara försvinna från en dag till en annan, ja från en sekund till en annan?

Jag har en ganska "ok" period just nu sedan några veckor tillbaka men jag vet att det kan vända snabbt. Har inte gråtit på det där våldsamma sättet på några veckor. Ringde Vc förra veckan och bad om sjukskrivning på 25% efter att ha jobbat mina vanliga 75% i någon månad. Blev sjukskriven sex veckor. Känns som att man ska böna och be om det även i min situation. 
Det är tungt med barnen till och från. Min 4-åring har blivit aggressiv och smäller gärna till. Mycket prat om mörda, döda osv. Han säger även att jag hatar honom, inte gillar honom m.m. Förstår att någonstans måste ju hans sorg och ilska ta vägen men det är tufft.

Åh en sådan tuff situation för dig också och extra jobbigt när du har ett barn med särskilda behov. 
Min 4-åring har sagt att det var hans fel att pappa dog och vi har pratat om det flera ggr att pappa blev sjuk och att det inte var någons fel. Han klandrar sig för att det var ju han som ville att pappa skulle simma med honom på ryggen men jag säger då att pappa hade blivit sjuk ändå, det berodde inte på att han hade honom på ryggen. Så svårt att prata med barn om detta. Jag vill inte att han fortsätter att klandra sig för sin pappas död. Samtidigt känner jag igen mina egna skuldkänslor som jag ältat till och från. Även för barn så är det väl viktigt att älta så länge de har en vuxen som hjälper dem. Barn ser ju ofta sin egen roll i saker som ting som central även om det inte är så. Visst kan det vara så med din 3-åring att han tänker att han gjort något och så är pappa borta. Det de inte begriper försöker de förklara på sitt eget sätt. Min 4-åring hade en teori för några månader sedan att pappa hade blivit skjuten av en kanonkula vilket givetvis inte har något med verkligheten att göra.
Många kramar till dig. Vi får fortsätta att ventilera helt enkelt,.

Jag däremot tror inte att jag hade velat se min man tyna bort och jag är på ett sätt glad att det inte blev så även för barnens skull. Dock blev det ju mer av en chock när min fullt friske (trodde jag) man och deras aktiva pappa plötsligt drabbas av en (troligtvis) hjärtinfarkt ute i vattnet simmandes. En chock minst sagt men jag skulle inte velat se honom bli svag och sjuk och jag tror att han fick gå på det sätt han själv skulle ha önskat. Snabbt och utan lidande.